vinifierat är på intet vis ute efter att ställa det ofta underskattade Lidl mot väggen. Däremot ser vinifierat det som sin allmänmänskliga plikt att dissa Lidls vin ”Corbières 2014”. Vem som tillverkat vinet framgår inte av etiketten men klart är att det kostar 1.45€ i Lidls butik i Salernes. Skälet till att flaskan fann sin väg till er utsände i de osunda vätskornas väldiga ocean är att Hustrun trodde sig ha gjort ett fynd, kom hem med pavan, öppnade den med ett överlägset flin, stoppade snoken i glaset, rynkade pannan, smakade på en skvätt, spottade ut densamma med detsamma och ett hulkande och sa ”Nää, fy!”.
Uppmuntrad av detta uppriktiga och spontana omdöme kunde inte er utsände i de förfärliga fantasiernas verklighet låta bli att bokstavligen talat gå till botten med vinet. Baksidesetikettens säljtext lät som om den var gjord av en svensk importör med inriktning på falsk zinfandel, kändisviner och skräp-appassimento: ”… vibrant ruby red… light, floral bouquet…exceptionally smooth and velvety…”. Kort sagt en lång radda av lögner, som i god svensk hittepå-anda kryddats med en slags medaljong som inte sa någonting men såg ut som om den intygade att vinet var något riktigt fint. En förment seriös konsumentupplysning fanns där också: ”Once opened consume within 3 days…”.
Det där sista kan man nu ta med en nypa salt för vinet lär bara bli bättre efter minst tre dagar i öppnat tillstånd och särskilt då det helt tagit steget över till vinägerns vassa värld. Nyöppnat hade vinet en rent remarkabel doft av ingenting toppat med lite kvalmigt svavel. Snart blåste det kvalmiga bort och ersattes av en tydlig doft av kall urin, som höll sig kvar någon halvminut innan den gav plats åt en ny form av ett svavelfritt ingenting; en fascinerande doft av… ingenting och, möjligen, uttalad brist på frukt och ett övermått av tomhet. Smaken var också i total avsaknad av frukt, däremot var den desto mer sur och sträv och hade ett synnerligen påtagligt inslag av lie, något som vittnar om att producenten inte haft förstånd, eller struntat i, att dra om vinet under lagringen (något som kostar pengar). Självklart fanns där också en markant beska från diverse orenheter, hård pressning, kärnor och torra skal. En imponerande stilstudie i smaklöshet. Ronnie Mack med flera.
Dela “Nyprovat: En stilstudie i smaklöshet & Ronnie Mack m fl” på Twitter
Har jag förstått rätt om jag tror att vare sig Lars G eller hans hulda vi uppskattade drycken? Ska den benämnas vin?
Enligt försäljaren är det ett vin, men det är mer rättvist att benämna den här produkten som ytterligare en skugga av ett vin.
För övrigt är det rätt uppfattat att inte ens Hustru – som i grunden är en mycket god människa och tycker att alla ska få en chans och gärna en till, gång på gång, och därför understundom köper på sig skräp i förhoppningen att det ska vara något annat – kunde förmå sig att svälja eländet, vilket tydligt indikerar att hon inte uppskattade drycken (ytterligare en ledtråd är också hennes spontana ”Nää, fy!”). För egen del var den här provningen fullt jämförbar med en mardröm där huvudpersonen naken och tandlös jagas av varulvar genom en urindoftande version av Kungsträdgården i Stockholm en solig vårdag medan tjokkhultarna står vid sidan om och skrattar och applåderar och sörplar billig vinäger.