En smäll, och doften av ett blixtnedslag. Marcel Proust d.y. kände igen den där kvardröjande lukten av krut och varm metall och insåg att åskan, än en gång och bokstavligen talat med dunder och brak, slagit ner i den alltför känsliga förutsättningen för uppkoppling mot omvärlden, ringde telekom-leverantören (från sin mobil, långt från hemmet där inget, av självklara skäl, fungerade), som påstod att det inte var något fel på apparaturen i huset, ringde näthandhavaren, som påstod att det inte var något fel på ledningarna, ringde chefer på båda företagen, förklarade situationen, skällde, fick till ett möte med en reparatör från respektive chef, satte sig att vänta, tog emot reparatörerna (tre veckor senare), en snubbe i svarta snickarbyxor med en otalig mängd fickor fullproppade med mätinstrument och verktyg (Snubbe 1), en snubbe med jeans och en pullover och verktygen i en för ändamålet avsedd låda (Snubbe 2), väl på plats började de båda mäta och humma.
Snubbe 1: Hm, mmm.
Snubbe 2: Mmm, hm.
Snubbe 1: Jag har kräm här.
Snubbe 2: Mmm?
Snubbe 1: Fullt kräm.
Snubbe 2: Hm.
Snubbe 1: Riktigt bra med kräm här. Jag ringer RER och kollar.
Snubbe 2: Mm.
Snubbe 1: Japp, kräm, säger de också, du måste kolla dscl, dssl och assiscsl.
Snubbe 2: Mm.
Snubbe 1: Tänk att vägguttagen alltid sitter så man inte kommer åt dem.
Snubbe 2: Mmm, jag vet.
Snubbe 1: Var hos en ryss förra veckan, haha, uttaget satt under ett piano med fyra ben.
Snubbe 2. Åhå.
Snubbe 1: Var tvungen att krypa för att komma åt det.
Snubbe 2: Åhå.
Snubbe 1: På alla fyra.
Snubbe 2: Åhå.
Snubbe 1: Krypa. På alla fyra. Under pianot. Uttaget satt verkligen dumt till. En ryss.
Snubbe 2: Åhå.
Snubbe 1: Det är alltid så. Uttagen sitter dumt till.
Snubbe 2: Ja. En ryss?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Åhå.
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Piano på fyra ben?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Åhå.
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Gick du teknisk linje på gymnasiet?
Snubbe 1: Varför undrar du?
Snubbe 2: Vad heter du?
Snubbe 1: Pierre Framboise.
Snubbe 2: Framboise?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Framboise. Jag undrar om vi inte gick på gymnasiet samtidigt.
Snubbe 1: Det undrar jag, det finns fler Framboise.
Snubbe 2: Som gått teknisk?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Var gick du någonstans?
Snubbe 1: I Le Luc.
Snubbe2: Ja, Framboise. I Le Luc. Jag gick i Le Luc.
Snubbe 1: Gick du teknisk?
Snubbe 2: Ja
Snubbe 1: I Le Luc?
Snubbe 2: Ja.
Snubbe 1: När då?
Snubbe 2: 2000-2003.
Snubbe 1: Då gick inte jag där.
Snubbe 2: Men du har gått teknisk i Le Luc?
Snubbe 1: Ja, men inte 2000-2003.
Snubbe 2: När gick du där då?
Snubbe 1: Typ 2001-2004.
Snubbe 2: Jamen, då gick vi ju där samtidigt!
Snubbe 1: Njae, inte riktigt, väl? Du gick ju där 2000-2003.
Snubbe 2: Ja, men vi gick där samtidigt 2001-2003!
Snubbe 1: Men inte i samma klass.
Snubbe 2: Nej, det stämmer.
Snubbe 1: Och inte samma år så att säga.
Snubbe 2: Nej, det stämmer, men vi gick på skolan samtidigt.
Snubbe 1: Ja, det stämmer.
Snubbe 2: Ja.
Snubbe 1: Men jag minns nte dig.
Snubbe 2: Jag minns inte direkt dig heller, men jag minns Framboise.
Snubbe 1: Vad heter du?
Snubbe 2: Gilles Pentecôtes.
Snubbe 1: Gilles Pentecôtes?
Snubbe 2: Ja.
Snubbe 1: Pentecôtes?
Snubbe 2: Ja.
Snubbe1: Pentecôtes, Pentecôtes… kanske minns jag något sådant.
Snubbe 2: Ja, alldeles oavsett så gick vi samtidigt på teknisk linje i Le Luc, fast åren efter varandra så att säga.
Snubbe 1: Ja, det gjorde vi, men jag minns inte dig. Nu ringer de om bekräftelse på RER. Ja, hallå? Ja. Bra, hejdå.
Snubbe 2: Kräm?
Snubbe 1: Kräm. Du får prova boxen.
Snubbe 2: Ja, jag provar boxen. Hmhmm.
Snubbe 1: Hm, mm, hm.
Snubbe 2: Ni har många underleverantörer nuförtiden.
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Som sköter ert arbete, eller kanske hjälper er att hinna med alla trasiga linjer?
Snubbe 1: Ja
Snubbe 2: De är värdelösa.
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Mmhm.
Snubbe 1: Men inte alla, Brignoles Brico Sarl är okej.
Snubbe 2: Ja, de är inte hopplösa.
Snubbe 1: Min kusin arbetar där.
Snubbe 2: Heter han Framboise?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Gick han teknisk?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: I Le Luc?
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Samtidigt med oss?
Snubbe 1: Minns inte. Kanske. Kommer du ihåg honom?
Snubbe 2: Kanske.
Snubbe 1: Men Bras Telecom SA är värdelösa. Kan inget.
Snubbe 2: De är hopplösa. Har aldrig reparerat något.
Snubbe 1: De anställer alla. Du behöver inte vara tekniker.
Snubbe 2: Det verkar så.
Snubbe 1: Det är så. Säg att du läst ekonomi.
Snubbe 2: Mmm.
Snubbe 1: Men ska arbeta som reparatör.
Snubbe 2: Mmm.
Snubbe 1: De anställer dig i alla fall. Fast du inget kan!
Snubbe 2: Håååå.
Snubbe 1: Mmmhm.
Snubbe 2: Le Luc.
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Åhå.
Snubbe 1: En ryss.
Snubbe 2: Boxen är död.
Snubbe 1. Fint ställe, enormt rum med ett stort piano på fyra ben.
Snubbe 2: Åhå. Alltid så, besvärligaste stället.
Snubbe 1: Ja.
Snubbe 2: Då, herr Proust, är allt klart. Ni måste byta ut er box. Herr Proust?
Snubbe 1: Sover han?
Snubbe 2: Verkar död.
Snubbe 1: Åhå.
Snubbe 2: Hm, mm, jo hm.
Snubbe 1: Död?
Snubbe 2: Hmm, jo. Död.
Snubbe 1: Åhå.
Dela “Det outhärdligt långtråkiga ögonblick som ändade Marcel Proust d.y.:s liv” på Twitter