Det har i dagarna uppdagats att våra livsmedelsbutiker saluför kladdkakan Lingongrova – vilken vi tidigare varnat för då den har en obehaglig egenhet att nytinad suga sig fast i underlaget när den ska bredas efter en varm och lugn stund i mikron – utan socker! Ja, det är en fullständigt befängd idé för vad är Lingongrovan utan sitt socker annat än en torr kavring light med kladdfunktionen intakt och sitt enda glädjeämne förutan. Behöver vi ens nämna att sockerfri Lingongrova ska förbjudas i det lingonrödaste rappet?
För övrigt upprörs vi rent allmänt av samtidens osympatiska vilja att strippa våra livsmedel på det som är varans själva essens och raison d’être. Ta vin till exempel. Vad är poängen med ett alkoholfritt vin? Alkoholen är som bekant en arombärare och vad vore Château Cheval Blanc utan sin alkohol? ( Frågan är att betrakta som retorisk men rätt svar är, förstås, ”En fadd och blek och falsk imitatör!”)
Nu kan någon invända, att då är det väl bra om det är låg alkoholhalt eller helst ingen alkohol alls i skräpvinerna, alltså de här enkla, profillösa och ointressanta produkterna som är så populära trots att de knappast har en arombild värd att uppbära. Det är förvisso sant, att de här vinerna knappast skulle förlora särskilt mycket på att få en sänkt alkoholhalt då det inte finns så många kul aromer för alkoholen att kånka runt på. Men. Man glömmer då vinets unika ställning i samhället och dess roll som kulturbärare. Kort sagt är vinet det som massmarknadens konsumenter kan bjuda på och ha med som gå bort-present utan att någon höjer på ögonbrynen trots att alla vet att de här vinerna inte konsumeras för sin goda smak och sina enastående aromprofilers skull utan i rent berusningssyfte. Onekligen är det skillnad på att bjuda över någon på en bit mat och ett glas vin på fredag och att be någon komma över på en fika med mintte och haschkakor eller ett pyjamasparty med kvällsmat och opium . Med andra ord finner vi oss också nödgade att kräva ett omedelbart förbud även mot alkoholfria viner. Kort sagt kräver konvenansen och vi med den dessa drycker.
Hej. Jag läser med nöje din blogg då och då. Kul och ofta tänkvärd.
Har länge trott att du lämnat Rabiega bakom dig. Men nu när jag läser lite mer inser jag att du är tillbaka.
Jag är i Provence och tänkte besöka Rabiega (det har liksom ett skimmer över sig sedan Rabiega Rouge dagar för länge sedan). Kul att titta på vingården och så kan man få med sig några flaskor hem. Och då tänkte jag vara fräck och fråga: vilket tycker du är Rabiegas mest prisvärda vin? (Välj helst inte ett vin för 80 euro eller så – för det ligger långt över min budget)
Hälsningar Roland
Hej, kul att du läser vinifierat!
Jag lämnade Domaine Rabiega 2006 men kom tillbaka 2020, då som konsulterande vinmakare, dock avslutade jag samarbetet i mars i år så nu har jag lämnat igen.
Rekommenderar gärna ett besök på gården – bortsett från att handla vin kan du äta och bo där.
Vin att rekommendera: beror på din smak och så men rent generellt är Clos Dière-vinerna alltid bra. Gillar du rosé är Domaine Rabiega rosé 2024 mycket bra. Tycker du Clos Dière blir för dyr är alltid röd Domaine Rabiega mycket prisvärt alternativ.