I november förra året röstade en majoritet av Sveriges vinskribenter fram ”årets viner”. Bästa rosévinet i landet blev Les Lauzeraies 2015, nr 2724, 110 sek. Ett val som er utsände bland de rosaskimrande vinernas himlar och helveten kunde gotta sig rejält åt. Dels innebar det att landets early adaptors fattat att rosévinets kvalitet inte sitter i färgen och att såväl ljusa som mörka roséer kan vara bäst och sämst. Dels innebar det att ett vin som jag haft äran att slutblenda fick en riktigt fin utmärkelse.
Jag har haft uppdraget att blenda det här vinet sedan det gick över till att vara ekologisk för några år sedan. Det innebär att urvalet som finns att tillgå för slutblenden kraftigt beskurits eftersom de ekologiskt certifierade fälten hos producenten blott är en bråkdel av helheten. Nu tror jag inte att detta på något vis påverkat kvaliteten negativt och om inte annat borde utmärkelsen ”Årets rosé” i Sverige i fjol och ett flertal medaljer i tävlingar för ekologiska viner borga för det. Tilläggas här ska för övrigt att producenten, Les Vignerons de Tavel, som helhet är certifierad enligt principerna för hållbart jordbruk/integrerad produktion. Det innebär att den version som säljs av Les Lauzeraies i Sverige både är ekologiskt certifierad och tillverkas enligt principerna för hållbart jordbruk (som ställer högre krav på utrustning, spolplattor, vattenevakueringen med mera än det ekologiska regelverket).
Hur är då årgången 2016, är den lika bra som 2015? Ja, rent krasst och objektivt – tror jag klarar vara objektiv och krass – är 2016 bättre. Årgången 15 var rent generellt svår och otymplig när det kom till rosévinerna. Vinerna utvecklades fort – därför gillade säkert många de nysläppta roséerna våren 2016… – och hann bli baktunga och börja tappa frukt innan säsongen var över. Undantag finns självfallet och ett av dem är Les lauzeraies 2015, det som blev ”Årets rosé” i Sverige i fjol. Skälet är att det vinet, i likhet med mycket annat i Tavel, görs för att utveckas över tid. Nackdelen med det kan vara att de här vinerna är lite svårtillgänglig i början. Å andra sidan utvecklas de väl över tid (prova gärna årgången 2015 nu – den finns fortsatt att köpa i Sverige!).
Jaja, men mer i detalj, hur är 2016??? Den är som 2015 med ett stänk 2014. Med andra ord en hel del rund och tillgänglig frukt, som gör vinet tillgängligt på ett tidigt stadium (som 15) men också med ett inslag av mineral (14) och en bättre struktur och djup än 15 till stor del sprungen ur en bättre syra och naturlig balans. Årgången 2016 av Les lauzeraies Tavel släpps i Sverige senare i vår, sannolikt i slutet av april/början av maj.
Idag lyssnar vi till hela klassiska Till dej med Miakel Ramel och hela klassiska Latin kick med Cal Tjader samt kör en repris på Schönbergs underbart vackra Verklärte Nacht för er som missade den i inlägget om Wittgenstein därför att ni inte orkade läsa hela inlägget.
Än en gång ropar jag efter support. Nu har jag bara två flaskor kvar av Chateau L´Arnaude. Hur mycket jag än vill hålla på dem går det inte i all evighet. Dem måste även avnjutas
Vingården är väl inte längre svensk, alltså blir det svårt att få tag på dem!?
Också påtagligt hur vinet med åren fått mer prägel av tobak och läder. I vilket fall ett underbart vin som jag lär minnas löjligt billigt.
En bisak i det hela men buteljerna var även otroligt vackra med en stilful och vacker etikett.
Håller med om att både vinet och etiketterna utmärkte sig på ett positivt vis, och jag har också några flaskor kvar, blir bara bättre och bättre med tiden… men visst är de så goda att man gärna dricker dem nu.
Ja, tyvärr såldes gården och nuvarande ägaren har en annan filosofi, satsar framförallt på rosé så den typen av rödvin som gjordes tidigare är ett minne blott.
Nu är jag absolut ingen roséfan, förutom då Les Lauzeraies, men vad är det som gör att man skippar det prisvärda vinet C L´Arnaude och satsar på rosé istället.
Är det av ideologiska skäl eller anser man sig tjäna storkovan på rosé?
Vad gör Mats Wallin idag?
Nja, jag tror dels att nye ägaren ville göra något ”eget”, det brukar vara så när någon tar över en gård (eller tidning för den delen): man vill göra om så det är ”ens eget”, och det även om det inte är bästa beslutet. Nu kan för all del nye ägarens beslut vara ok just nu då världen skriker efter ”rosé de Provence”. Vad vännen Mats gör nu bollar vi vidare till honom och hoppas han återkommer med svar!