Först som sist tips på två trevliga sherry: Bertola Amontillado 12 Años, nr 76696, 90 sek (375 ml), och Bertola Oloroso 12 Años, nr 76699, 90 sek (375 ml). Snart sagt alla vin-förståsigpåare slår ständiga slag för sherry. Uppercuts, högersvingar, vänsterkrokar, raka käftsmällar och kraftfulla träffar i solar plexus. Inget hjälper. Så där är det ibland.
På 1980-talet var det hart när omöjligt att sälja italienskt vin i Sverige. Trots att de då alltmer betydelsefulla vinskribenternaa ständigt talade om för allmänheten att den borde upptäcka fler pärlor från Italien. Det där är svårt att tro idag när italienarna går som tåget här. Att sherry ska nå samma framgång är inte troligt men det vore trevligt om fler vågade servera sherry fino till tapasbordet eller varför inte lite oloroso till hummersoppan (sedan en skvätt av den ädla drycken fått förstärka Campbell-burken, eller hur ni nu tillverkar era soppor). Just det där sista – både skvätten i burken och vinet till soppan – är något er utsände i sherry-varianternas komplexa, väldoftande och nötspäckade buteljer är synnerligen svag för. Nog om detta.
Nu till töntlåten Sherry. Denna välljudande förolämpning mot god smak förefaller locka fram det mest pinsamma i varje människa. Om ett band med ett tufft namn som Les Chats Sauvage (vildkattorna!) ska göra en video till nämnda låt så blir det så här, och om kampsportaren med mera, den annars ganska tuffe Donnie Yen ska mima låten blir det så här, och inte blev det så mycket coolare när Frank Valli en gång i tiden själv tog sig an falsettsången och movsen. Tur att Sherry själv finns och kan lira Guthrie Govan!
Dela “Sherry, Donnie Yen, Frankie Valli, Guthrie Govan & Les Chats Sauvages” på Twitter
När detta skrives så sitter jag och smuttar på ett glas Merito. Jag tog dig dock på orden och har nu beställt hem en flaska av varje Bertola.
Skall bara försöka motivera mig själv med att spendera en femhundring på en flaska Oloroso. Det är ju trots allt nästan samma pris som en flaska champagne, i varje fall för vår plånbok.
I varje fall fem dagar i veckan njuter jag av sherry eller punsch. Ett kulturarv som måste bevaras.
Själv har jag svårt att förstå fascinationen för italienska viner. Dricker kanske max fem flaskor om året.
Det finns en mörk historia om matfusk från Italien där kött och olivolja har dragit det tyngsta lasset. Ett tag skulle alla dricka Amarone och inte sällan kunde man etikettera vilken flaska som helst med Amarone och det sålde som smör, oavsett innehåll. Som du förstår gillar jag inte Italien. Basta!
Härligt, och kul att du konsumerar sherry och punsch på ett så civiliserat vis… Dyra oloroson är, som sagt, dyr, men också otroligt bra och som alla stora sherry upplevelserik som en jorden runt-kryssning.
Tycker du är lite hård mot Italien men jag håller helt med dig om de vulgära amarone-vinerna och -varianterna vi sett alldeles för mycket av i Sverige de senaste åren, dem kunde och kan vi vara förutan…
Alla har vi våra egenskaper och jag är så fruktansvärt kategorisk och dem senaste åren har denna icke så alltid positiva egenskap drabbat stövellandet.
Om jag inte minns helt fel så var det väl inte så länge sedan dessa sydlänningar sålde revben från apor men som var märkta som griskött. Om någon maffiakartell var hjärnan bakom detta låter jag inte vara helt för otroligt.
Nåväl, alla skall få en andra chans. Titta på österrikarna som idag tillverkar underbara viner.
Det blir en flaska Oloroso inom kort.