Den ene, en innerligt betrodd boktipsare tyckte absolut att jag skulle läsa Boktjuven. Den andre, aningen mer av en cyniker, menade att jag inte skulle tycka om berättaren och bli irriterad – det hade han blivit. Nja, i mitt tycke har Zusak slarvat bort en hel del potential i den här boken genom att göra berättaren, Döden, förnumstig. Liksom. Zusak håller sig också med billiga ”teasers” och ibland rent av ”cliffhangers” som en annan Dan Brown-villbli. Det är irriterande och billigt. Å andra sidan är det en fin, förskräcklig och rörande historia, som, även om den står sig synnerligen kort mot Elsa Morantes, bokstavligen talat, förskräckligt fantastiska ”La Storia”, förmår visa på krigets meningslöshet, idioti och urskiljningslösa brutalitet. Eftersom judar förekommer i båda de nämnda böckerna kan det vara på sin plats att påminna om Csanad Szegedis välförtjänta öde, som för övrigt ställer oss inför frågan om det inte bara är homofoberna som är homosexuella utan om inte också judehetsarna är judar, som i sin iver att dölja detta bär sig åt som Szegedi och andra som hissen inte gått ändå upp på. Vi lyssnar på Strunz & Farah.

Dela “Markus Zusak – Boktjuven,Csanad Szegedi & Strunz & Farah” på Twitter