Nya Terminal F på Moskvas flygplats Sheremetyevo är inget annat än grandios och lyxig (massvis med Ukrainska vittofflor till salu, bl a på Zilli där de kostar mer än min resa Nice – Simferopol ToR) bortsett från ett bortglömt rum – rummet som Putin glömde – som står orört sedan Breznjev sånär som på ett par datorer (eventuellt av märket Norsk Data) som kom dit sedan Boris Jeltsin i fyllan och villan bestämt sig för att det var dags att modernisera Sheremetyevo. Till detta rum förs resenärer med besvärliga transitönskningar, som att få komma med sitt plan till Simferopol. Nåväl, efter en vänlig och effektiv behandling blev jag ombedd att tillsammans med fem kineser – vart de skulle begrep jag aldrig – följa efter en bestämd dam som rusade genom vackra Terminal F med oss, nerför lugubra trappor och genom kraftigt upplysta korridorer, tills vi slutligen stod öga mot öga med en gigantisk, uniformsklädd dam som, som tagen ur en av Max Mosleys våta drömmar, stirrade stint ut i horisonten och vrålade ”baagatsche!” gång på gång åt oss (kineserna och mig). När vi mest bara tittade förvånat och roat på varandra började jättekvinnan att slå på sina öron samtidigt som hon skrek ”baagatsche!”. Då gav sig kineserna till att fnittra och till slut gav den imponerande och högljudda damen upp och vinkade oss vidare till en liten buss, där vi knappt fick plats men det luktade avgaser och läckte in vatten. Efter en resa så lång att jag började bli rädd för att planet var inställt och vi skulle bussas till Ukraina, kom vi lätt koloxidförgiftade fram till Terminal C, där kineserna med sin besvärliga destination och framförallt sina besvärliga kinesiska pass fastande i en kontroll som de sannolikt fortfarande står i (eller så skickades de till Chodorkovskis Sibirien – de hade trots allt fnittrat åt Stora Damen), medan jag vinkades vidare till en ung, arg, uniformsklädd kvinna som bestämt rotade igenom min väska medan en likaledes uniformsklädd man – inte så ung, men även han såg arg och dessutom viktig ut – barskt iakttog henne. Efter att båda intresserat tittat och känt på min rakapparat fick jag så äntligen gå till min gate och den väntande flighten till Simferopol. För övrigt är det idag, 24 augusti, Ukrainas nationaldag.

Dela “Äventyrsresa till Sheremetyevo” på Twitter