Livets väg är enkelriktad och oavsett om den går upp eller ner leder den framåt: någon väg bakåt finns inte. ELO. Led Zeppelin. Khaled.Mano Negra. Coldplay.
Dela “Livets ord, ELO, Led Zeppelin, Khaled, Mano Negra & Coldplay” på Twitter
Livets väg är enkelriktad och oavsett om den går upp eller ner leder den framåt: någon väg bakåt finns inte. ELO. Led Zeppelin. Khaled.Mano Negra. Coldplay.
Dela “Livets ord, ELO, Led Zeppelin, Khaled, Mano Negra & Coldplay” på Twitter
En Led Zeppelin om dagen. Härligt.
https://www.youtube.com/watch?v=sgo–jwFi6k
Ja, minst en Led Zeppelin om dagen och gärna Alison Krauss också. http://m.youtube.com/watch?v=Jrlm8U5gOF4
Kanske något för Isebajeva och andra att fundera på.
https://www.youtube.com/watch?v=5KcRl1p2waM
Verkligen – trist nog tycks en Rysslandsresa fortsatt kräva bra mörkerseende och den tidigare så underhållande Isebajeva har i ett slag förpassats till idrottshistoriens mörkerrum.
Hej Lars! Har funderat över helgen vad du kan tänkas mena med Livets enkelriktade väg… Jag kan omöjligt se att det är så. Livets understundom knaggliga stig har åtminstone tre dimensioner; inte bara horisontalt (en riktning vilken enligt dig skulle vara enkelriktad, vilket jag heller inte är HELT säker på, med tanke på de ständiga bakslag i utvecklingshänseende sommänniskorna tvingas utstå) och vertikalt, dvs livets upp- och nergångar (ekonomi, kärlek, hälsa etc – en himla massa parametrar).
Men det som för mig gör livet så berusande upplevelserikt, så vackert, så fullständigt hänförande men också ibland skrämmande, det är alla dessa sidodörrar och stickspår som titt och tätt överrumplar en. Man öppnar en dörr och vips sugs man in i en fullständigt annorlunda värld, i en ficka konserverad rum/tid, i något man kanske inte ens trodde kunde finnas. Man kan välja att utforska detta djupare eller blott titta in och smutta lite på det som finns där, sedan stänga dörren och fortsätta den inslagna vägen, mot ett mål man satt upp eller bara lite planlöst driver mot.
Men bara en väg, enkelriktad, framåt – nä-hä du!!!
Livets väg är förvisso nyansrik, förunderlig och underbar, likväl leder den obevekligt och oundvikligen till allas vår gemensamma slutstation och i den meningen är den enkelriktad och leder, låt vara på olika vis, ständigt mot slutmålet.
Aha! Jag förstår. ”Vi skola alla den vägen vandra”… Jo, det förstås. Vi lämnar det.
Sanningen att säga, Lars, är den lilla texten tagen ur munnen på en mumbojumbopratande livscoach som är med i en kommande roman jag då och då har tid att arbeta vidare på.
Så här fortsätter coachen sin monolog:
” Som det mesta är livet laddat med positiv och negativ energi. För människan gäller det att finna balansen mellan de två. För mycket av den ena eller andra sorten leder till obalans och därmed negativa följder för individen – även i de fall överskottet består av positiv energi. ”