Fick idag, med anledning av en artikel, en fråga om vilket mitt motto är. Jag svarade att det möjligen kan vara, att motton är synnerligen fåniga. Ja, det är ett synnerligen fånigt svar, men saken är den, att motton generellt sett måste vara mer eller mindre lögnaktiga och/eller patetiska. Till exempel: ”Vårt motto – Kundens bästa!”. Struntprat. Hellre en missnöjd kund och vinst, än en nöjd kund och förlust. Men det låter bra. ”Mitt motto – En sund själ i en sund kropp!”. Ja, vem har som motto ”En sjuk själ i en sjuk kropp”? ”Mitt motto – Behandla dina vänner som du själv vill bli behandlad!” Hm, plattityd någon? Och, om man nu vill ha det som motto, vad är det då för fel på ”Gyllene regeln”? ”Mitt motto – För Sverige, I tiden!”. Hm, vilken kung är, öppet, emot sitt land och ur tiden? Eller Quebecs valspråk, ”Je me souviens” (”jag minns”)… fast det vore det ganska fint att dra till med: ”Mitt motto – Jag minns!”. Ja, så där håller det på. Möjligen skulle det vara cool med ett motto i stil med nedlagda Jämtlands fältjägarregementes valspråk, ”För Sveriges ära, för Sveriges makt, över berg, över dal, skallar Jämtlands jakt!”. Dock kanske lite malplacé för en Västgöte som stått Livgardets dragoner närmast. Nej, om det blir en nästa gång drar jag nog till med: ”Mitt motto – Vino patria nostra!”. Rena dumheterna, förstås, men ganska vackert och en parafras av den franska Främlingslegionens intelligensbefriade motto ”Legio patria nostra” (”Legionen vårt fosterland”). Och, det är på latin.