Igår slog Aftonbladet, en tidning som delar ut plus till skräpviner, till med ”Larm: här smaksätts ditt lådvin”. Dubbelmoral förstås, men betydigt värre är att artiklar av den här typen försvårar för alla som på allvar försöker upplysa om det omoraliska i att konsumera skräpviner. Omoralen ligger i att det inte finns några billiga viner – någon måste alltid betala och är det inte konsumenten lär det vara miljön och
vingårdsarbetaren som står för merparten av notan. Aftonbladet och den en gång i tiden intressante hemlige kocken Mats-Eric Nilsson maler däremot på i enlighet med påhittade ”Naturvinsakademiens” intill dumhet felaktiga propaganda. Några snabba, korta om Aftonbladets artikel igår: 1. Att Takis Soldatos blandar och tappar vin i Simrishamn är sannerligen inget nytt. 2. Ämnena som nämns – gelatin, kasein (felstavat i tidningen) och äggvita – är till skillnad från vad som påstås inte tillåtna tillsatser i vin; det är tillåtna behandlingsmedel och de används för att klara vinet ungefär som man klarar saft. Notera också att till skillnad från vad som sägs i texten måste användande av sådana här proteiner anges
på etiketten. 3. I artikeln nämns MCR ”som fungerar som socker” och allt låter i ett slag otäckt, men MCR är socker eller mer exakt söt druvmust. Naturligt så det förslår. Sedan kan man invända mot att kreti och pleti föredrar produkter som är sötade och det är en del av den mer seriösa debatten om skräpviner som andra försöker föra – samtidigt som vi här ger oss in på konsumentens smakpreferenser och vi kan knappast skälla på den som tycker om ett mjukt och runt vin, möjligen lite snobbigt beklaga det. 4. Sanningen är att inget av det som Aftonbladet, Mats-Eric Nilsson, ”Naturvinsakademien” och Kalla Fakta kommer dragandes med är till närmelsevis så upprörande som de själv tycks tro på, som det förefaller, fullt och infantilt allvar. Det överlägset farligaste i en laglig flaska vin är alkoholen. Repeterar: det överlägset farligaste i en laglig flaska vin är
alkoholen. 5. Sanningen är den att legalt tillverkade viner, särskilt om de är ekologiskt odlade, inte innehåller eller har utsatts för en massa livsfarliga tillsatser. 6. Och här har vi pudelns kärna: medan vissa av oss försöker visa på det omoraliska i att handla sweatshopsandaler, svinbillig fläskfilé (om uttrycket tillåtes) och skräpviner kommer sådana här okunniga domedagsprofeter och tvingar oss att förklara hur fel de har i sin skrämselpropaganda och plötsligt verkar det som om vi försvarar skräpvinerna. 7. Ingen har gjort så mycket skada för den seriösa och verkliga debatten om skräpviner som Aftonbladet, Kalla Fakta, Mats-Eric Nilsson, ”Naturvinsakademien” och alla deras inte alls pålästa eller, uppenbarligen, inte heller källkritiska proselyter. 8. Vad som kan vara ett verkligt problem för allergiker och den som är överkänslig för vissa ämnen är framförallt olagliga tillsatser i vin, som
färg- och smakämnen, samt ochratoxin, vars halt vanligtvis är högre i skräpvinerna eftersom de måste tillverkas med stora skördeuttag som främjar utvecklingen av mögel. Notera för övrigt att ett sätt att få ner halten ochratoxin är att klara vinet (se ovan). Inget av det nyss nämnda finns med på några listor över vad som är tillåtet. Vore oerhört intressant att se debattförstörarna lägga ner fem minuter på lite egna, seriösa, efterforskningar om till exempel färgämnena eller ochratoxin och dess förekomst i skräpvinerna. Det skulle kunna bli en bra larmartikel. 9. Eller sätt fokus på det konsumenten behöver hjälp med att se: övergödning, slöseri med vatten, oförsvarlig hantering av systemiska pesticider, utsatta vingårdsarbetare, högintensivt bruk med förhöjd halt av ochratoxin som följd… Allt det som gör ett skräpvin billigt. 10. Blir så oändligt trött, därför att i grunden vill många av oss samma sak: få bort skräpvinerna. Men det måste ske med sakliga argument, inte dumheter och skrämselpropaganda, som endast kan spela IOGT-NTO i händerna när de ska kräva nya alkoholrestriktioner.
Håller dock fortf. Mats-Erik Nilsson som ett föredöme i skräpmatsdebatten! Men omnipotens är ju tyvärr en mänsklig åkomma, f.a. för framgångsrika.
Ja, han har varit och är viktig och därför är det så oerhört viktigt att han inte förstör sin trovärdighet med välmenta men ack så okunniga och kontraproduktiva påståenden om vin. Antingen måste han skaffa sig baskunskapen eller så gör han mest nyttja genom att fokusera på det han verkligen kan.
Lars. Det här inlägget borde finnas som debattartikel i PRESSEN. Har du försökt få in det i nån av drakarna?
Trevligt du tycker det. Har inte försökt få in texten någonstans, men det kan kanske vara idé att vid tillfälle bearbeta den något och göra ett försök.
Denna artikel förtjänar definitivt fler läsare!
Själv snubblade jag in här av en slump, och fick mig en tankeställare.
Nu har jag följande funderingar:
# Hur undviker man skräpvin?
#Är det enbart en prisfråga? Kan boxar komma ifråga, eller är det bara vin på flaska som gäller?
# Vad kostar ett kvalitetsvin ungefär?
# Är Fair Trade- märkning värt att satsa på inom vin?
Vänligen,
JP
Tack! Försök till svar på dina frågor:
Det finns tyvärr inget enkelt svar eftersom inget ger en 100-procentig garanti, men Fair Trade och ekologisk certifiering borgar för att saker och ting går rätt till. Högt pris är ingen fullständig garanti, men du vet helt säkert att det inte går att göra ett riktigt billigt vin med mindre än att du arbetar med stora, ”boostade” (gödda, ev rejält vattnade), skördar, som i sin tur kräver mer växtskyddsbehandling (som i högintensivt vinbruk nästan alltid innebär systemiska pesticider av olika slag). Lämnar du länder med en väl fungerande reglering av arbetsmarknaden kan du också utgå från att arbetskraften får uruselt betalt och inte sällan hanterar systemiska pesticider på ett hälsovådligt sätt. Betalar du lite mer för ditt vin ger du åtminstone producenten möjligheten att vara korrekt bakåt.
Ofta likställs skräpvin med boxvin, men det är ingen korrekt jämförelse. Ett billigt flaskvin innebär samma risker för omoral och skräp som en billig box.
Även om nu priset inte ger en fullständig garanti är du mer rätt på det om du handlar boxar över 200 kr och flaskor över 70 kr. Undviker du boxar helt och handlar flaskor för 80 + och gärna runt hundralappen kan du känna dig ganska trygg i förvissningen om att din produkt är mer eller mindre moraliskt korrekt och, inte minst, att åtminstone du gör det moraliskt korrekta.
Det händer att vinpriser pressas uppåt av efterfrågan, men huvudskälet till att vissa viner är dyrare, i alla fall upp till 200 sek, är att det är dyrt att göra bra och moraliskt korrekta viner (mer manuellt arbete i vingården som kräver motiverade (= korrekt behandlade) arbetare, sällan eller aldrig systemiska pesticider, lägre uttag, alltid friska druvor, mer manuellt (precisions)arbete i vinkällaren, kanske ekfat och längre lagringstid…)
Den som orkar och vill, kan hitta mycket fakta om de olika produkterna, producenterna och importörerna via nätet. En bra idé är att ringa eller maila importören av vinet du gillar och ställa lite relevanta frågor om hur druvorna för vinet odlas och vilka villkor som gäller för arbetskraften. Omvänt mot det som sagts ovan finns det, förstås, många producenter som är moraliskt korrekta i alla avseenden utan att vara Fair Trade eller ekologsikt certifierade.
Lars,
inlägg som detta skulle behöva synas mer i debatten och i gammelmedia.
Jag håller helt med dig att Kalla Faktas goddag-yxsskafstjournalistik och artiklar som den i Aftonbladet bara grumlar debatten.
Systembolaget har ju därtill själva varit den drivande kraften i att ta fram dessa billiga skräpvinsboxar och hur det rimmar med deras folkhälsoperspektiv är ett stort mysterium. Detta torde vara något att granska för en seriös journalist? Hur rimmar dessa skräpviner med SB’s CSR och bedrivandet av ansvarsfull alkoholpolitik?
Det finns många bra röster i bloggosvären och på forum som Finewines men det blir ofta en predikan för kören, dessa röster skulle behöva komma ut i de bredare lagren för att få debatten att handla om rätt saker.
-Ser således fram emot dina åsikter på DN-debatt.
Tack! Alltid svårt få in något på DN-debatt, men hinner jag ska jag kolla runt lite.
Utmärkta kommentarer Lars.
Tack!
Snyggt Lars. Och tack, nu kan jag fortsätta med bra argument mot mina skräpvinskonsumerande kollegor.
Tack – kör hårt!
Är tråkigt när okunniga journalister som de som arbetar på Aftonbladet eller Expressen svamlar på. Förstår att de måste sälja lösnummer..Faran är som du säger att konsumenter vill ha mycket vin för en liten peng. Klart att produkten inte blir bra. Det största ansvaret för denna skräpprodukt ligger på systembolaget! Systembolaget vill hålla nere alkoholkonsumtionen hävdar de, något som är ett stort skämt! Skulle systembolaget sluta med att ta fram dessa produkter och verkligen göra allvar av att få svensken att dricka mindre skulle detta på sikt upphöra.
Ja, Systembolaget har definitivt ett ansvar här. Det är nu över 1,5 år sedan tre medlemmar i Svenska Vinakademien skrev en debattarikel på SvD Brännpunkt om detta och visst har debatten breddats sedan dess. SB slog då och slår även nu gärna ifrån sig, men faktum är att företaget under lång tid efterfrågat billiga boxar och flaskor och ständigt sett till att fylla på i skräpsegmentet – vanligtvis med egna specifikationer för hur vinerna ska vara och varifrån de ska komma. I egenskap av monopol skulle SB helt fräckt kunna tvinga fram förändringar, men företaget väljer istället att leka marknadsanpassat – en för övrigt omöjlig paradox för ett monopol.
Vid sidan om SB har enskilda importörer, bland annat nu omskrivna Nordic Sea Winery/Oenoforos, skapat egna lågprisprodukter som de sedan ”tryckt in” via beställningssortimentet – tricket utgörs vanligen av mycket lågt pris och en rejäl annonskampanj. Intressant är att inte ens den nämnda importören vill kännas vid sitt ansvar för utvecklingen av skräpsegmentet och menar att det är SB som styr allt (läs AB:s artikel), vilket alltså inte är sant avseende de produkter som importören med bland annat lågt pris själv lyckats få listade. Det förvånande med det är att den här ekonomiskt enormt framgångsrika importören inte riktigt vill stå för att den är bra på att ta fram billiga storsäljare och tjäna grova pengar på dem.
Journalisten på AB må vara okunning om vinmakeri och därför ett lätt byte där den kunnige kan påpeka sakfel och stavfel. Men att importera och blanda bulkvin, tillsätta druvjuice , stabiliseringsmedel, tappa på box och ange sig själv som producent (och mörka den lokala producenten) – om det inte är metoden att få ut billiga skräpvinerna på marknaden hur går det då till i stället?
Det gör ingen skillnad om skräpet görs färdigt i Sverige eller på plats, skräp är skräp. Och oavsett var du tillreder din brygd eller vilken avsändare du sätter på din förpackning använder du samma skräpdruvor. M a o gör det ingen större skillnad var det billiga skräpvinet blandats och tappats – majoriteten av skräpvinerna som säljs i Sverige och på annat håll, har inte blandats eller tappats i Sverige.
Visst kan man med rätta uppröras över att bröd, vin och annat anpassas för att falla masskonsumenten på läppen, inte minst genom sötning, och det är utmärkt att det beskrivs – dock måste beskrivningen vara korrekt, vilken den inte är i AB:s artikel. Vara hur det vill med en saken, poängen är dock att det är betydligt allvarligare med misshandlade grisar för att masskonsumenten ska få billig fläskfilé, utnyttjade barn för att butiken ska kunna rea ut billiga sandaler och underbetald arbetskraft i vingårdarna, för att nu inte tala om alla cancerfall som de systemiska pesticiderna orsakar. Lägg i skräpvinernas fall misshandlad miljö och ochratoxin i druvor och vin till den underbetalda arbetskraften och de alltför vanliga cancerfallen bland dem som arbetar med de systemiska pesticiderna eller dess närhet.
Förhoppningsvis är det fler som faktiskt skulle bry sig om vad de köper för vin om de inser att det är moraliskt oförsvarbart att köpa skräpvinerna än om de ”bara” inser att vin inte är ett undantag från andra livsmedel och att de billiga vinerna är tillfixade för att vara lättdruckna även för den som egentligen inte är så förtjust i vin.
Pingback: Aftonbladet försöker vinna poäng på okunnighet… | vininfo.nu
Tack för bra svar!
Nu fick jag lite att fundera på, ska läsa vidare i ämnet.
Gläder mig -lycka till!
Men hur vet jag om ett vin är ett skräpvin gjort på skräpdruvor? Även om ett lågt pris är en trolig indikation är det inte säkert att ett högt pris garanterar motsatsen. Jag dricker mest italienskt. Ett exempel. Palazzo Grillo från Sicilien för 49 kr på Systembolaget är en IGT. Är den klassificeringen en garanti. som gör att jag med gott samvete kan hälla det i musselsoppan och spara det dyrare vinet till glasen?
Med ett högt pris är sannolikheten för moralisk korrekthet avsevärt mycket större än med ett lågt pris, och, som sagt: det finns inga billiga viner, betalar inte du gör naturen eller vingårdsarbetaren det.
För att vara helt säker på vad du köper kan du kolla upp avsändaren – och det gäller även när du handlar annat än vin. Går det inte att kolla upp avsändaren eller om du inte gillar vad du hittar avstår du från köp. Just vinet du nämner ovan är ett av de billigaste vinerna som tillverkas av Nordic Sea Winery ( http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?varuNr=6384 ), som AB:s artikel handlar om.
IGT står för att druvorna kommer från ett visst område (i det här fallet Sicilien) och vilka druvor som kan användas och hur stort uttaget får vara för du ska få sätta IGT på etiketten, men det ger inga garantier för att druvorna odlats på ett bra sätt eller att de var friska vid skörden, beteckningen ger inte heller någon garanti för att produkten skulle vara moraliskt korrekt. Indikationer på flaskan/etiketten som kan hjälpa dig är t ex Fair Trade, ekologisk certifiering och Terra Vitis.
Så enligt din mening så säger även ”Controllata” eller ens ”Garantia” med provtagnings/kontrollnummer på flaskan mindre om vinets kvalitet än Fair Trade? Svenska folket dricker nog helst/mest vin som kostar under 100-lappen. Är det fulvin alla dricker? Tur att de inte läser detta och blir ledsna.
Den som mer återkommande läser vinifierat vet var jag står i frågan avseende billiga, omoraliska produkter – oavsett produkttyp: har inte vi i förhållandevis extremt rika Sverige råd att betala moraliska priser, vem har då råd? Att sedan alla inte har råd, eller ens orkar, vara moraliska i alla sina inköp är i sin ordning, men det är viktigt att veta hur landet ligger. Och ja, de flesta dricker någon form av fulviner eftersom de flesta inte anser sig har råd, inte är informerade eller inte bryr sig. Dessvärre inte konstigare än att snabbköpet blir av med sin fläskfile à 23 kr/kg eller att Pressbyrån fortfarande kan sälja Doles bananer.
”Controllata” och ”Garantita” ger dig många garantier, t ex avseende ursprung och att vinet håller en viss sämstanivå, du vet också att om reglerna följts, har odlaren inte tagit ut mer än ett visst antal ton per hektar och så vidare. Däremot säger det inget om hur druvorna besprutats eller i vilket skick de var vid skördetillfället, inte heller vet du hur gården hanterar sina besprutningsprodukter, sin personal eller hur man arbetar i vinkällaren – du kan också få sekundära råvaror från korrekta producenter i ditt billiga vin medan de bra druvorna går till gårdens bättre produkter. Notera dock att majoriteten av världens vinodlare är seriöst och hårt arbetande jordbrukare som bara försöker försörja sig och familjen, men det finns också skrämmande exempel på mindre trevliga, högintensiva vingårdar och dåliga arbetsgivare, rent av fuskare.
Fair Trade som du jämför med ”Garantita” och ”Controllata” är, som jag tidigare påpekat, utmärkt men inte heller någon undergörande medicin, dessutom kostar det för en producent att bli ”Fair Trade”, varför majoriteten bättre producenter avstår eftersom de anser sig stå så långt från/över frågan att de kastar pengarna i sjön om de betalar för att bli Fair Trade. Jag tycker att alla dessa kvalitetsbeteckningar/kontrollorgan är bra, men det är bra att tänka själv också.
Om jag mot förmodan köper ett billigt vin väljer jag definitivt ett som är Fair Trade och/eller ekologiskt/Terra Vitis i första hand. Köper jag ett lite dyrare vin, 80 + och definitivt 100+, bryr jag mig inte så mycket om den saken – jag litar på att producenten faktiskt gjort ett bättre vin med bättre råvaror, låt vara att detta undantagsvis inte är korrekt.
Vill du undvika trixet där producenten försöker styra vinets smak åt ett visst håll, så som beskrivs i AB:s artikel, är det helt klart så att det är skillnad på billiga och dyra viner. Dyra, bättre viner går helt enkelt inte att påverka på samma sätt, där gäller det att ha förstklassiga druvor bara. Notera att väldigt många billiga viner har doft och ibland smak av ”päron”, ”banan”, ”tropiskt”, ”grape”, ”tuttifrutti”, ”kaffe”, ”choklad”, ”vanilj”… allt det i kombination med avsaknaden av ord som ”komplext, ”elegant” och ”välbalanserat” är typiska uttryck för att någon försökt styra vinets karaktär och det lyckas du bara med då vinet är enkelt.
För övrigt hoppas jag att så många som möjligt läser detta, blir ledsna om de köper omoraliskt billiga viner, tänker om och konsumerar mindre men bättre vin. Jag tror att en stor andel av de svenskar som idag köper skräpviner gärna avstår bara de blir medvetna om hur saker och ting ser ut – precis som många redan protesterat mot för billiga kläder, möbler, kött och annat.
Tack Lars för ett fullödigt svar och en bra diskussion.
Tack själv!
Lars, ett par starkt lysande guldstjärnor för dina tunga, sakkunniga och upplysande ord.
Jag håller med flera av kommentatorerna här att en debattartikel som denna borde publiceras i annan press än vinpressen, Kalla Fakta är ju sedan länge ett lågvattenmärke när det gäller journalistik så dem kan man inte längre lita på (även om folken i stugorna troligen gör det).
Jag är glad att ha en så skicklig och initierad vinprofil i samma lag i kampen om en ärlig och genuin vinkultur. Tillsammans kanske vi kan lyfta frågan ut i dagsljuset. Tyvärr är det inte lätt, när Systembolaget under så lång tid fullkomligt har blundat för detta uppenbara problem som vi andra ser så tydligt.
Michel
Tack, Michel! Kampen går vidare…