Självklart minns ni alla inlägget ”Carignan- & Mazuelo-provning” från den 26:e oktober 2011 och ni undrar säkert lite till hens hur de där vinerna skulle vara idag i största allmänhet och framförallt vad som hänt med carignanvinet från Brescou, det som då påstods vara drickfärdigt, trots att det var en purung, fyra år bara!, koncentrerad carignan. Ett rent amatörmässigt påstående, som vinifierat idag på intet vis vill kännas vid. När en mer erfaren, äldre och klokare vinifierat idag åter sätter näsan och smaklökar i nämnda vin står det klart att det på koncentrerade carignaners vis fortsatt är ungt! Trots att den nu provade flaskan bland annat legat ett år i ett provencalskt kök har den fortfarande inte fått några tegeltoner, snarare skiftar det rubinröda i blått och även om doften nu inte är tillknäppt längre finns där inte några mogna carignantoner.
Däremot är vinet nu betydligt behagligare och riktigt gott (till en slags gräddbaserad svamp och bacon-carbonara, vilken tillretts av Hustrun och därför är vare sig vidbränd, äcklig eller sur utan snarare god). Ändå bättre, efter att i en vecka ha stått öppet i köket, utan kork, var vinet idag fortsatt obevtingat och fick er utsände i carignanälskarnas lugubra labyrint där bara de med stort tålamod göre sig besvär, att, låt vara aningen patetiskt och, om någon sett på, pinsamt, utbrista i ett litet lycklig ljud såsom carignanfreakar plägar göra när de än en gång övertygas om att de är rätt på det när de låter sig förtrollas av denna underskattade kusin från landet. Efter en vecka i öppet skick är doften idag (läs igår) fortsatt ganska stor och mycket ren och klar och visar inslag av disciplinerad drottningsylt, väl integrerad ek som pustade ut små flämtningar av lätt rökiga och rostade toner; balanserad, elegant smak där den friska syran nu är helt integrerad i helheten och fungerar både till mat och som eftermiddagsnjutning när vinet testas vid diskbänken under Hustruns alltmer irriterade blickar. Islands! PS Det finns ett småsyskon till det här vinet i Sverige, det heter Carisma, art nr 70921, 79 kr.
Dela “Domaine de Brescou Carignan 2007 tre år senare & King Crimson” på Twitter
Fick på annat håll frågan om man kan lagra ”småsyskonet” som nämns i texten, Carisma 2012. Det kan man, vinet är mkt lyckat den årgången och har massvis av carignans lagrings/utvecklingspotential, samtidigt är det helt ok att dricka nu med en bit mat, t ex grillade finkorvar eller rent av en specialutstyrd carbonara.
citat: ”..t ex grillade finkorvar eller rent av en specialutstyrd carbonara..”
Inte ”den” speciella pastan väl?? :-O
Eller det var en tortellini? Det saknas tyvärr tags för pasta i högerspalten. Saknas är kanske inte helt korrekt´? Fattas, kanske?
Ehuru ansvarskännande, som sig bör av en HR, har jag nyss återkommit från en petit sejour hos SB´s beställningsmojäng och där knappat in en liten beställning av ovannämnda lillebror. Jag hoppas att den dominerande druvan i vinet är carignan, det är ju alltid skoj med nya erfarenheter.
De grillade finkorvarna och carbonaran som avses är i tanken tillredda av Hustrun eller någon annan köksbegåvad person. Vill å det bestämdaste avråda från att dricka nämnda vin till någon av de rätter undertecknad genom åren gjort sig skyldig till. Vill rent av om inte direkt avråda så i vart fall varna för inmundigande av undertecknads mat samt påpeka att den som inte hörsammar den varningen äter på egen risk.
Carignan dominerar för övrigt ordentligt småsyskonet och håller till i häradet över 80 %, övriga mixen består i princip av grenache och syrah, dock domineras såväl doft som smak av carignan och jag vill till och med gå så långt som att kalla det ett carignan-vin. Mycket frukt, stor lagringspotential för den som så önskar.
Förbehållslös carignanfreak gillar.
vinifierat gillar förbehållslöst Dan Wallin och alla andra carignanfreakar