Glögg av den typen som finns på Systembolaget är i mångas ögon i Hjo både fuskigt och fjantigt. Äkta glögg, vet Hjobon, görs på en bas av svagdricka, här, på äktsvenska, kallad svagdrekka. Det hela är enkelt: lite russin, nejlikor, kardemummakärnor, socker och jäst tillsätts svagdrickan, som, lämpligen, befinner sig i en damejeanne. Denna nyss nämnda behållare förses så med ett jäsrör och ställs på ett varmt och säkert ställe – ett rykte, som jag varken kan eller vill vare sig dementera eller bekräfta, gör gällande att var sann Hjobo har en puttrande svagdrekkeglöggdamejeanne stående på en piedestalliknande pall i köket mellan första och sista november varje år. När november månad övergår i december ska den nyjästa svagdrekkeglöggen tappas om varmed den grumsiga bottensatsen avlägsnas. Ett arbete som ska vara avslutat till Lusseafton, då Hjobon avnjuter årets första svagdrekkeglögg, även kalla Svagdrekkeglögg Hjoveau (lokalt vanligtvis ”Hjovå”). Det finns kanske de som skulle påstå att det här är en text i stil med de alster som understundom skrevs av vinifierats tidiga läromästare tillika chefredaktören för Hjo Tidning, Rune ”Sajmon” Simonson aka Morbror Karl i Värsås. vinifierat vill på intet vis neka till att så kan vara fallet och att det i så fall är mer än ett rent sammanträffande, snarare ett rent hommage. Nog av. Hur smakar det då? undrar nu var HR som aldrig vågat se vardagen i vitögat och därför aldrig kommit till Hjo i juletid. Jo, svagdrekkeglöggen har ljusbrun färg och uppvisar en klassisk glöggkaraktär med nejlika, kardemumma och russin (och pomerans och ett uns apelsinskal, tyckte vinifierat, men det finns tydligen inte i receptet så det var nog fel, dock fanns i övrigt det nyss nämnda funna med, så där kan vi nog lita på er svagdrekkeglöggtestares näsa) och detta både i doft och smak. Aningen för söt i dagsläget, men det här är, enligt kunniga källor på området, en produkt som toppar först efter några år på flaskan så vi ber att få återkomma till den här saken tids nog. Vi lyssnar på Johan Johansson från Hjo i Walter Larssons orkesters legendariska version.
PS I god Sajmon-anda och till följd av det förbud mot djur i alkoholrelaterade annonser som är påbjudet i Sverige vill vinifierat tydliggöra, att annonsen ovan inte är en annons, att flaskan är tom och innehåller en alkoholfri variant av svagdrekkeglögg och, slutligen att katten är en attrapp.
Dela “Nedslag i Hjo: Svagdrekkeglögg, Sajmon & Walter Larssons orkester” på Twitter
Det är just ett sådant här utslag av kultur-spets-humaniora som gör att vi Enkla & Fåvitska människor med stor iver läser denna blogg!
Bara tänk tanken att icke-Hjoianer aldrig skulle få veta vad slag av fluidium som verkligen stärker De Starkes bröst!
Må Hr Skribentens förråd av svagdrekkeglögg aldrig sina!
( borde inte den ädla drycken saluföras under Twosons vimpel? )
Tack! En Twoson Svagdrekkeglögg för de starkaste i Twosons illustra skara är i sanningen ingen dålig idé!
Som hjobo i förskingringa undrar ja, um du vet um hen i Hjo fortfarande går henurhuse på lusseafton, mä annat än svagdrekk innanför västen, utspökad till oikännlighet, vandrandes hamngatan upp å ner, mä resk för å dratta i Hjoåa?
Nu talar la du ôm vekken da i vekkan sômhelst låter de sôm, männ vesst händer de på lusseaftån åkk å vesst tôkker di fleste å ôss att de e skitten.