Gräsänklingskocken: Ärtsoppa & punschvarning

Ett inte alls oävet livsmedel i gräsänklingskockstider är ärtsoppa, detta under förutsättning att handhavaren nogsamt följer burkens instruktioner och inte glömmer den kokande grytan på spisen. Värre är det med den obligatoriska punschen, ärtsoppans ständiga följeslagare och, under förutsättning att punschen inte exploderat, pricken över ärtsoppeiet.

Det faktum att punschen blir explosiv om den värms på hög effekt under lång tid i mikrovågsugnen framgår ingenstans. Inte på nätet, inte i facklitteraturen, inte ens på flaskan, där en dödskalletriangel och en tydlig varningstext, ”EXPLOSIV VARA”, snarast måste bli ett obligatorium.

En mikrovågsugn som härbärgerat en exploderad punsch blir aldrig mer sig lik. Kort sagt bränns snart den kletiga sockerarraken in i elburkens väggar och gör sig påmind så snart apparaten används i värmande syfte: empiriska mätningar har visat att kombon uppvärmt punschklet-lätt bränd fiskgratäng i en slags pappform ger upphov till en kväljande odör som endast den som har ett djupt perverterat intresse i dofter kan tänkas uppskatta.

Musik.

Påsparmesanpannkaka

Parmesanost på påse kan förefalla vara en Guds gåva till kocken. Väger lätt och är därför bekväm att bära med hem från affären, och dessutom enkel att strö över vad det nu kan vara. Det som Du som kock dock måste vara medveten om är att om Du använder påsparmesanen i Ditt skapande – låt säga att Du tillsätter den i riklig mängd till Din i pannan fräsande påsrisotto på kyckling och svamp – så kan detta medföra att det Du just steker och fräser i Din panna snabbare än Du hinner mumla ”devasomfan” geggar ihop sig med den redan grötaktiga risotton och limmar fast den vid pannans botten på så vis att Du får en enda stor risottoklump i Din panna. Detta skulle kanske inte göra så mycket om det inte vore för att Din risottoklump är intimt ihopklistrad med Din panna och inte kan fås ur pannan med mindre än att grovt våld och verktyg används. Vi vill på intet vis måla Hin håle på väggen men ber ändå Er som vill nå de högre höjder i kökets  environger att vara försiktiga med påsparmesanen, som, det måste sägas, är ett djävulens påfund och bord förbjudas.

 

Förbud mot flygos!

Vad är det som får vissa, låt vara med intill visshet gränsande sannolikhet sjuka och empatilösa individer, att i sin definitivt avgrundsdjupa enfald ta med sig lagrad ost och andra helvetesosande och för omgivningen djupt avstötande och för moralen direkt förödande odörer ombord på ett flygplan? Frågan är retorisk. Folk är dummare än de gör sig. Så är det. Och därför måste vi kräva ett omedelbart förbud mot flygos! Förbudet ska omfatta självklarheter som medhavd ost och andra livsmedel med kväljningsframkallande och kräkreflexretande stank samt dåliga magar som inte kan hållas under kontroll under flygningen på det att kabinens övriga passagerare tvingas bli delaktiga i den kriminella individens aktuella hälsotillstånd, vilket, uppenbarligen, är något djupt och innerligt oönskat. Att flygbolagen måste sätta upp ostar och bubblande magar och dylikt på planscherna över vad som ej får medföras ombord på planet är lika självklart som att handbagage med misstänkt innehåll och dess innehavare ska kastas av planet före start, helst gripas redan i säkerhetskontrollen, och det samma gäller hänsynslösa individer med vitlöksandedräkt eller på annat vis undermålig och för andras välbefinnande direkt skadlig kroppshygien.

Förbud mot turister på flygplatser!

Enär EU med flera som borde veta bättre fullkomligt och totalt misslyckats med att samordna semester- och turistresandet till en på lämpligt vis begränsad tidsrymd som en intensiv vecka i juli, hemsöks våra flygplatser av borttappade och förvirrade turister under flera månader. Varje år (värst är det i september). De lallar runt än hit än dit och så blir det tvärstopp för de inser att de inte vet vart de ska eller så har de bara fått en idé som kräver ett tvärstopp med dragspelsföljder som snabbt sprider sig ut över terminalen och blandar sig med andra dragspelsföljder till följd av andra tvärstopp och förvirrat turistirrande och evighetslångt bligande på flygplatsens som det förefaller att det förefaller turisterna obegripliga informationsskyltar och när de, turisterna, väl vågar ta klivet upp på flygplatsens transportband ställer de sig bekvämt till vänster på detta och gärna med en gigantisk väska vid sidan om sig på det att ingen, ingen, kan komma förbi dem med mindre än att man klättrar över dessa effektiva och förödande trafik- och flygplatsflödeshinder’

.

Vi ser oss nödsakade att med omedelbar verkan kräva ett världsomfattande förbud mot turister på flygplatser! Någon kan möjligen invända, att det ligger i turistandets natur att resa och att flygplatser då kan komma väl till pass. Så är det tveklöst. Precis som en femåring utan vare sig vett eller motorik eller tillräckliga lemmar skulle tycka att vore praktiskt att ha en Hummer eller möjligen en CV90 att köra till förskolan i. Alla som tänker efter lite inser snart hur tokigt detta skulle vara. Lika tokigt som det är att låta turister gå lösa på världens flygplatser.

Musik.

Stark mat

Det ligger något duktigt i att tycka om stark mat. Och att ta mycket peppar när kyparen kommer fram med pepparkvarnen på krogen och undrar om han ska dra några varv med kvarnen. ”Ja, för helvete”, säger då de duktigaste. Som om deras hjärna tappat kontakten med smaklökarna.

Ett vinnande koncept ser sin morgon randas

”Kriget i Ukraina då?”

”Ja, det är ju också ett problem.”

”Minst lika tungt som reduktionsplikten.”

”Klimatet…”

”Ja, nä vi får säga att det inte pågår ett krig i Ukraina.”

”Då blir folk glada och nöjda.”

”Det är det dom vill höra.”

”Men folk har ju matats med bilder från kriget. Bevis. Det har kommit flyktingar.”

”Det har dom ju med fakta om klimatkrisen också, matats, och det gör ju varken till eller ifrån.”

”Det stämmer. Säger vi att kriget inte är ett krig kommer tillräckligt många ta till sig det.”

”Och flyktingarna, varför skulle vi tro på dom? Dom är ju bara flyktingar, finns ingen anledning att ge dom status som någon man ska lyssna på.”

”Okej, kriget i Ukraina är inget krig. Klimatförändringarna är bluff. Priset vid pump ska var nu som förr. Låter det bra? Vad säger ni andra? Ge mig lite feedback här!”

”Elpriset. Det måste ner. Halveras. Inga mer pengar till den snobbiga kultureliten betalar för det. Folk vill inte ha kultur, folk vill ha billig el.”

”Ja, det är bra, vi lägger till elpriset också. Kan vi ha ett samarbete med Ryssland som ett alternativ till NATO? En ny Warzawapakt. Synd vi förlorat Finland, annars hade vi kunnat göra Östersjön till ett slags innanhav för den nya pakten.”

”Är inte många tveksamma till Ryssland?”

”Billig olja. Billig bensin. Vi slipper Bryssel. Behöver jag säga mer?”

”Nej, det här kör vi på. Inget krig i Ukraina, ingen klimatkris, flyktingar är inte trovärdiga…”

”… inte värdiga alls…”

”… haha, ja, inte värdiga alls, priset vid pump som förr, lägre elpriser och en allmän uppryckning som vi är garanten för. Låter det bra?”

”Okej för mig.”

”Låter som ett vinnande koncept.”

”Japp, det här har folk väntat på och nu ger vi dom det.”

Musik.

Gräsänklingskocken tipsar: Prosecco!

Kom hem efter semestern. Huset hade haft gäster. Någon hade lämnat prosecco. Denna näst intill alltid skit- och förhårtpressadedruvor-beska dryck för gombedövade konsumenter. Vad göra? Testade att slå en skvätt i gräsänklings-tortellinin under själva tillredningsfasen, alltså koket. Mycket lyckat! Ergo, gräsänklingskockens tips: Häll proseccon i maten!

Nu finns det en mindre munter uppföljare till den lycksaliga upptäckten ovan, som skänkt också en meningslös dryck som prosecco en plats i vår vardag. Uppmuntrad – intill hybrisens förblindade brist på insikt – av de framgångsrika försöken med proseccon som, tog er utsände i de övergivna männens lugubra kök sig för att uppgradera den femte dagens tortellinikok med något mer uttrycksfullt. Om proseccon fungerade så bra, hur bra skulle inte tortellinin då bli med en skvätt, nej en rejäl skvätt! smakrik chardonnay från Domaine de Brescou?

Sagt och gjort! Vi kokade tortellinin i lite vatten och en flaska chardonnay från Domaine de Brescou, ett rent och fruktdrivet vin från Languedoc. Gick åt helvete. Ja, det finns inget skäl att hymla. Det gick åt helvete. Knappt hade det börja koka förrän hela huset stank som en vinfabrik i full gång med en varmtappning. Absolut outhärdligt. Måste nu sanera huset innan Hustrun kommer hem. Hon kommer inte bli glad över detta.

Musik.

Golden Gate

Det var idag för exakt sju år sedan som Golden Gate-bron började försvinna. Var påpassligt där och plåtade skeendet innan jag tvingades vända och ta Bay Bridge istället. En riktig skitbro. Körde vilse. Hamnade i Sacramento jag ska giva dig på moppo. Ska aldrig mer åka till San Fransisco. Tro inte på dem som säger att Golden Gate finns kvar. Jag såg den försvinna. Har bildbevis (se bilden). Vinfolket jag skulle besöka väntar fortfarande på mig trots att jag sms:ade ”Don’t wait for me guys, having a shit day with Golden Gate disappearing and everything.”

Musik.

Förbud mot godispillande!

En kan tycka, att konfektyrtillverkarna detta nådens år 2023 skulle ha lärt sig att man rör inte beprövade recept. Men det har de inte. Därför ser vi oss tvingade att kräva ett omedelbart förbud mot godispillande!

Vi minns med fasa Malacos aka Cloettas av girighet och akut psykopati föranledda flytt av tillverkningen av de tidigare så supergoda snablarna och snörena till fabriker utan, som det verkar, vare sig rent vatten eller annat än smaklöksbedövad personal. För att nämna ett relativt dagsaktuellt skräckexempel på hur det kan gå till. Nu senast är det den klassiska tablettasken Friska fläktar som återuppstått som en tablettask med små geléartade tabletter. Inte alls de gamla syrliga färgexplosionerna.  Att Friska fläktar 2.0 är godare och säkert också mindre skadlig än originalet förlåter ingenting: så här gör man bara inte! Man rör inte beprövade recept!

Då vi dessvärre måste utgå från att konfektyrprånglarna inte kommer hörsamma vårt krav, vårt rop på hjälp, vår bön om lite sunt förnuft också i konfektyrens sockervaddsluddiga styrelserum, skickar vi vårt krav direkt vidare till regeringen: Vi kräver ett omedelbart förbud mot godispillande!

Vi utgår från att framförallt de närmast berörda statsråden, alltså sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson, energi- och näringsminister Ebba Busch,  socialminister Jakob Forsmed, justitieminister Gunnar Strömmer samt skuggminister Jimmie Åkesson, snarast tar sitt ansvar för den svenska konfektyren och den situation den hamnat i till följd av hämningslösa girigbukars och godisförnekares, enligt vanligtvis felunderrättade källor länkade till Ryssland och Odontologiska fakulteten vid Karolinska Institutet, okänsliga framfart med detta vårt kanske viktigaste historiska arv.

Friska fläktar.

Förbud mot Österrike – nu!

Att köra bil genom Österrike är ungefär lika smart som att klicka på länken i spammeddelandet om paketet du inte beställt. Nu kan Någon invända, att om resenären bara köper sin i Österrike lagstadgade klisterlapp till framrutan, såsom österrikarna förväntar sig, ja rent av kräver att besökaren ska göra, då föreligger inga problem med efterhängsna, orättmätiga krav på ersättning för den stipulerade vägavgiften, vilka skickas ut till den som inte gjort rätt för sig. Då ska denna Någon veta, att så fungerar det inte. Själva poängen med det österrikiska systemet är genialiskt och ekonomiskt framgångsrikt ity det är inte nog med att resenären betalar för sin klisterlapp, i ett senare skede måste den dessutom betala en straffavgift för att inte ha köpt klisterlappen den har köpt.

Att skriva till den österrikiska myndigheten och skicka med bildbevis på erlagd avgift och i rutan uppklistrad klisterlapp hjälper föga. Efter en väl genomtänkt väntan på två månader utan svar skickar den profithungriga myndigheten sitt krav vidare till ett österrikiskt inkassoföretag som inte bara kraftigt höjer kravet utan också på ett effektivt vis informerar den lurade resenären om att om den inte passar sig kommer det mer av den österrikiska varan, eller snarare tvärtom: om den inte genast nu ånyo betalar för klisterlappen den tidigare köpt kommer det att göra riktigt ont och det är i det skedet den ömhudade pungar upp och bestämmer sig för att lika lite sätta ett bildäck i Österrike igen som den kommer att klicka på länken i spammeddelandet.

Då vi gärna slår oss för bröstet och konstaterar att vi är den lilla människans bästa vän i en hård och grym värld fylld av spam och statliga rättsövergrepp på oskyldiga resenärer ser vi oss nödgade att kräva ett omedelbart förbud mot Österrike!