Rapport från IRL, Skeppsbrons Bageri, Stockholm, tidig morgon:
”Jag tar en croissant, inte en macka.”
”Absolut!”
Rapport från IRL, Skeppsbrons Bageri, Stockholm, tidig morgon:
”Jag tar en croissant, inte en macka.”
”Absolut!”
En politiker som tror mer på att smutskasta motståndaren och att med demokratiskt diskutabla metoder bekämpa motståndaren än att framföra sina egna idéer, måste inse att den i grunden inte kan tro på vare sig demokratin eller rättsstaten, och då den slutsatsen är dragen ha anständigheten att öppet tillstå att den inte är den som den utger sig för att vara.
Ett inte alls oävet livsmedel i gräsänklingskockstider är ärtsoppa, detta under förutsättning att handhavaren nogsamt följer burkens instruktioner och inte glömmer den kokande grytan på spisen. Värre är det med den obligatoriska punschen, ärtsoppans ständiga följeslagare och, under förutsättning att punschen inte exploderat, pricken över ärtsoppeiet.
Det faktum att punschen blir explosiv om den värms på hög effekt under lång tid i mikrovågsugnen framgår ingenstans. Inte på nätet, inte i facklitteraturen, inte ens på flaskan, där en dödskalletriangel och en tydlig varningstext, ”EXPLOSIV VARA”, snarast måste bli ett obligatorium.
En mikrovågsugn som härbärgerat en exploderad punsch blir aldrig mer sig lik. Kort sagt bränns snart den kletiga sockerarraken in i elburkens väggar och gör sig påmind så snart apparaten används i värmande syfte: empiriska mätningar har visat att kombon uppvärmt punschklet-lätt bränd fiskgratäng i en slags pappform ger upphov till en kväljande odör som endast den som har ett djupt perverterat intresse i dofter kan tänkas uppskatta.
Parmesanost på påse kan förefalla vara en Guds gåva till kocken. Väger lätt och är därför bekväm att bära med hem från affären, och dessutom enkel att strö över vad det nu kan vara. Det som Du som kock dock måste vara medveten om är att om Du använder påsparmesanen i Ditt skapande – låt säga att Du tillsätter den i riklig mängd till Din i pannan fräsande påsrisotto på kyckling och svamp – så kan detta medföra att det Du just steker och fräser i Din panna snabbare än Du hinner mumla ”devasomfan” geggar ihop sig med den redan grötaktiga risotton och limmar fast den vid pannans botten på så vis att Du får en enda stor risottoklump i Din panna. Detta skulle kanske inte göra så mycket om det inte vore för att Din risottoklump är intimt ihopklistrad med Din panna och inte kan fås ur pannan med mindre än att grovt våld och verktyg används. Vi vill på intet vis måla Hin håle på väggen men ber ändå Er som vill nå de högre höjder i kökets environger att vara försiktiga med påsparmesanen, som, det måste sägas, är ett djävulens påfund och bord förbjudas.
Vad är det som får vissa, låt vara med intill visshet gränsande sannolikhet sjuka och empatilösa individer, att i sin definitivt avgrundsdjupa enfald ta med sig lagrad ost och andra helvetesosande och för omgivningen djupt avstötande och för moralen direkt förödande odörer ombord på ett flygplan? Frågan är retorisk. Folk är dummare än de gör sig. Så är det. Och därför måste vi kräva ett omedelbart förbud mot flygos! Förbudet ska omfatta självklarheter som medhavd ost och andra livsmedel med kväljningsframkallande och kräkreflexretande stank samt dåliga magar som inte kan hållas under kontroll under flygningen på det att kabinens övriga passagerare tvingas bli delaktiga i den kriminella individens aktuella hälsotillstånd, vilket, uppenbarligen, är något djupt och innerligt oönskat. Att flygbolagen måste sätta upp ostar och bubblande magar och dylikt på planscherna över vad som ej får medföras ombord på planet är lika självklart som att handbagage med misstänkt innehåll och dess innehavare ska kastas av planet före start, helst gripas redan i säkerhetskontrollen, och det samma gäller hänsynslösa individer med vitlöksandedräkt eller på annat vis undermålig och för andras välbefinnande direkt skadlig kroppshygien.
Enär EU med flera som borde veta bättre fullkomligt och totalt misslyckats med att samordna semester- och turistresandet till en på lämpligt vis begränsad tidsrymd som en intensiv vecka i juli, hemsöks våra flygplatser av borttappade och förvirrade turister under flera månader. Varje år (värst är det i september). De lallar runt än hit än dit och så blir det tvärstopp för de inser att de inte vet vart de ska eller så har de bara fått en idé som kräver ett tvärstopp med dragspelsföljder som snabbt sprider sig ut över terminalen och blandar sig med andra dragspelsföljder till följd av andra tvärstopp och förvirrat turistirrande och evighetslångt bligande på flygplatsens som det förefaller att det förefaller turisterna obegripliga informationsskyltar och när de, turisterna, väl vågar ta klivet upp på flygplatsens transportband ställer de sig bekvämt till vänster på detta och gärna med en gigantisk väska vid sidan om sig på det att ingen, ingen, kan komma förbi dem med mindre än att man klättrar över dessa effektiva och förödande trafik- och flygplatsflödeshinder’
.
Vi ser oss nödsakade att med omedelbar verkan kräva ett världsomfattande förbud mot turister på flygplatser! Någon kan möjligen invända, att det ligger i turistandets natur att resa och att flygplatser då kan komma väl till pass. Så är det tveklöst. Precis som en femåring utan vare sig vett eller motorik eller tillräckliga lemmar skulle tycka att vore praktiskt att ha en Hummer eller möjligen en CV90 att köra till förskolan i. Alla som tänker efter lite inser snart hur tokigt detta skulle vara. Lika tokigt som det är att låta turister gå lösa på världens flygplatser.
Det ligger något duktigt i att tycka om stark mat. Och att ta mycket peppar när kyparen kommer fram med pepparkvarnen på krogen och undrar om han ska dra några varv med kvarnen. ”Ja, för helvete”, säger då de duktigaste. Som om deras hjärna tappat kontakten med smaklökarna.
”Kriget i Ukraina då?”
”Ja, det är ju också ett problem.”
”Minst lika tungt som reduktionsplikten.”
”Klimatet…”
”Ja, nä vi får säga att det inte pågår ett krig i Ukraina.”
”Då blir folk glada och nöjda.”
”Det är det dom vill höra.”
”Men folk har ju matats med bilder från kriget. Bevis. Det har kommit flyktingar.”
”Det har dom ju med fakta om klimatkrisen också, matats, och det gör ju varken till eller ifrån.”
”Det stämmer. Säger vi att kriget inte är ett krig kommer tillräckligt många ta till sig det.”
”Och flyktingarna, varför skulle vi tro på dom? Dom är ju bara flyktingar, finns ingen anledning att ge dom status som någon man ska lyssna på.”
”Okej, kriget i Ukraina är inget krig. Klimatförändringarna är bluff. Priset vid pump ska var nu som förr. Låter det bra? Vad säger ni andra? Ge mig lite feedback här!”
”Elpriset. Det måste ner. Halveras. Inga mer pengar till den snobbiga kultureliten betalar för det. Folk vill inte ha kultur, folk vill ha billig el.”
”Ja, det är bra, vi lägger till elpriset också. Kan vi ha ett samarbete med Ryssland som ett alternativ till NATO? En ny Warzawapakt. Synd vi förlorat Finland, annars hade vi kunnat göra Östersjön till ett slags innanhav för den nya pakten.”
”Är inte många tveksamma till Ryssland?”
”Billig olja. Billig bensin. Vi slipper Bryssel. Behöver jag säga mer?”
”Nej, det här kör vi på. Inget krig i Ukraina, ingen klimatkris, flyktingar är inte trovärdiga…”
”… inte värdiga alls…”
”… haha, ja, inte värdiga alls, priset vid pump som förr, lägre elpriser och en allmän uppryckning som vi är garanten för. Låter det bra?”
”Okej för mig.”
”Låter som ett vinnande koncept.”
”Japp, det här har folk väntat på och nu ger vi dom det.”
Kom hem efter semestern. Huset hade haft gäster. Någon hade lämnat prosecco. Denna näst intill alltid skit- och förhårtpressadedruvor-beska dryck för gombedövade konsumenter. Vad göra? Testade att slå en skvätt i gräsänklings-tortellinin under själva tillredningsfasen, alltså koket. Mycket lyckat! Ergo, gräsänklingskockens tips: Häll proseccon i maten!
Nu finns det en mindre munter uppföljare till den lycksaliga upptäckten ovan, som skänkt också en meningslös dryck som prosecco en plats i vår vardag. Uppmuntrad – intill hybrisens förblindade brist på insikt – av de framgångsrika försöken med proseccon som, tog er utsände i de övergivna männens lugubra kök sig för att uppgradera den femte dagens tortellinikok med något mer uttrycksfullt. Om proseccon fungerade så bra, hur bra skulle inte tortellinin då bli med en skvätt, nej en rejäl skvätt! smakrik chardonnay från Domaine de Brescou?
Sagt och gjort! Vi kokade tortellinin i lite vatten och en flaska chardonnay från Domaine de Brescou, ett rent och fruktdrivet vin från Languedoc. Gick åt helvete. Ja, det finns inget skäl att hymla. Det gick åt helvete. Knappt hade det börja koka förrän hela huset stank som en vinfabrik i full gång med en varmtappning. Absolut outhärdligt. Måste nu sanera huset innan Hustrun kommer hem. Hon kommer inte bli glad över detta.
Det var idag för exakt sju år sedan som Golden Gate-bron började försvinna. Var påpassligt där och plåtade skeendet innan jag tvingades vända och ta Bay Bridge istället. En riktig skitbro. Körde vilse. Hamnade i Sacramento jag ska giva dig på moppo. Ska aldrig mer åka till San Fransisco. Tro inte på dem som säger att Golden Gate finns kvar. Jag såg den försvinna. Har bildbevis (se bilden). Vinfolket jag skulle besöka väntar fortfarande på mig trots att jag sms:ade ”Don’t wait for me guys, having a shit day with Golden Gate disappearing and everything.”