Dansk Folkeparti, EU, punktskatter & royalty

Publicerat av
Svara

Dansk Folkeparti (DF) vill införa en punktskatt på engelska ord och uttryck i reklam. ”Om man använder engelska i en reklam ska det kosta lite mer”, säger DF:s kulturpolitiske talesperson Alex Ahrendtsen i en till svenska översatt passus och fortsätter på danska ”De skal holde op med at tale til os på engelsk”. Detta ligger i linje med David Camerons försökAlexander att få britterna mer positivt inställda till EU. Nästa vecka lägger Cameron fram ett förslag i parlamentet vars innebörd är att övriga länder inom EU ska betala royalty då de använder sig av engelska ord och uttryck – något som både kommer stärka statskassan och tilltala britten på gatan, menar han. Den hårt pressade regeringen i Grekland har inte heller varit sen med att se en inkomstmöjlighet i de öppningar som DF nu bjuder på. Genom sin ambassadör i Köpenhamn har Grekland framfört ett krav på att Alex Ahrendtsen och alla andra Alex, Alexander, Alexandra och Alexis i Danmark betalar royalty på sitt namn, sprunget ur grekiskans Aléxandros. Musik till Alex Ahrendtsens ära (enligt det brittiska förslaget ska royalty även utgå på engelska som används i sånger skrivna inom EU).

Vinets vett & etikett

Publicerat av
2

Med anledning av det nya kravet på att det ska stå ”Innehåller sulfiter” på svenska på vin som säljs i Sverige seglar än en gång frågan upp om vad som egentligen bör stå på en vinetikett. Kanske vore det bästa om Livsmedelsverket (SLV), Socialstyrelsen och/eller Systembolaget tog på sig att genomföra upplysningskampanjer med jämna mellanrum. På sociala medier, och via tidningsannonser, TV-reklam och ”annonser på stan”. Då finge större delen av sanningen och innehållet plats och allt bleve tämligen korrekt. Kanske skulle då en upplysningsannons se ut så här:

”Viktigt om våra viner!

Bästa vinkonsument,

vi vill på detta sätt göra Dig uppmärksam på att vin är livsfarligt. Det innehåller mer eller mindre alkohol. Ett gift som Du kan bli beroende av och i värsta fall dö av, till exempel om Du dricker sådana mängder så snabbt att Du drabbas av alkoholförgiftning. Du kan också falla i sömn och sätta Dina egna spyor i halsen så Du kvävs.

Vin innehåller också vanligtvis diverse naturliga ämnen som den kan reagera på som är allergisk, astmatiker, migränbenägen, diabetiker eller dras med något annat otyg som faller inom ramarna för denna varning men är alltför omfattande för att här återges i detalj. Framförallt tänker vi då på svavel, som kan få luftrören att dra ihop sig på astmatiker. Den som är migränbenägen kan även vid måttfullt intag reagera på histamin i rödvin. Till exempel. Vi måste också varna för att även den som på intet vis dras med något av det nyss nämnda kan råka ut för så kallad bakfylla – huvudvärk, illamående, törst, olustkänsla, saltsug och trötthet dagen efter det ohemula alkoholintaget – om den dricker vårdslöst.

Särskilt måste betonas att den som dricker slarvigt kan tillfälligt fördummas av alkoholen och bli såväl våldsam som gråtfärdig, nonsenslallande, otydlig i talet och vän med alla samtidigt som hen kan komma att uppfattas som just dum.

Medan faran med vad ett legalt vin kan innehålla utöver det ovan sagda är kraftigt överdriven kan olagligt behandlade viner innehålla saker som färg- och smakämnen. Något som den som är känslig för sådana ämnen måste se upp med. Notera att färgämnen och annat fuffens i princip endast förekommer i massproducerade, enklare viner emedan bättre viner, gjorda på väl odlade och därmed dyrare druvor, inte behöver sådana tillsatser.

Många tror att allt vin som säljs i Sverige avsmakas, kontrolleras och testas fullt ut i laboratorium. Vi vill understryka att så inte är fallet. Vissa ämnen analyseras aldrig eller mycket sällan och det är bara vissa viner som genomgår en någorlunda fullständig kontroll. Att genomföra fullgoda kontroller skulle bli mycket dyrt och sannolikt förstöra den goda affären och som vi är övertygade om att alla skattebetalare föredrar att få tillbaka lite på vininköpen fokuserar vi på den biten. Det är också därför vi säljer så mycket av de populära billighetsvinerna. Vi vet att de inte är så hälsosamt producerade och att både en och annan människa råkar illa ut på vägen och att naturen inte alltid hanteras så väl, inte ens då vi talar eko och reko/fair trade, men det anser vi väger lätt mot att den okunniga alternativt hänsynslösa och framförallt betalande och återköpande konsumenten får det den vill ha.

Tänk för övrigt på hur det skulle se ut om vi analyserade färg- och smakämnen och ochratoxin i de billigaste vinerna, eko som konventionella, eller om vi krävde att sockerinnehållet skulle sättas ut på förpackningen? Det vore just snyggt! Samtidigt vill vi visa att vi tar ansvar och därför inför vi nu en regel som säger att det på etiketten för vin som säljs i Sverige ska stå ’Innehåller sulfiter’. På svenska som alla förstår. Och kom ihåg: vi finns här för Dig!”

The End.

”Innehåller sulfiter”-kravet: föraktfullt & meningslöst & Svavel

Publicerat av
2

Sedan en tid måste den som vill sälja ett vin i Sverige märka det med texten ”Innehåller sulfiter”. Inte därför att svensken inte förstår ”Contains sulfites” utan därför att det ska vara så. Eftersom vinifierat undrade i sin ensamhet om det verkligen är EU som kräver texten ”Innehåller sulfiter” på svenska/modersmålet ställde vinfierat frågan till Livsmedelsverket (SLV) om detta är ett krav från EU eller om det är SLV:s egen tolkning. Svaret lyder som följer (med mina kommentarer):

”I lagstiftning som är gemensam med övriga EU-länder uttrycks det inte så att märkningsuppgifter ska stå angivet på modersmålet…”

Solklart! Med andra ord finns det inget krav på svenska. (men svaret fortsätter)

”I informationsförordningen (http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011R1169&rid=1 ) framgår av artikel 15 att obligatorisk livsmedelsinformation ska anges på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna i de medlemsstater där ett livsmedel saluförs…”

Vad bra, engelska torde duga då, eller vågar SLV vara så nedlåtande mot svensken att det tror att hen inte uppfattar ”Contains sulfites” som ”Innehåller sulfiter”? No way (ingen väg, reds övers.)! väl? (men svaret fortsätter)

”I Sverige är det alltså på svenska som obligatoriska märkningsuppgifter ska anges på.”

Men, vänta nu, hur gick det där till!? Borde då inte också ”sulfiter” förklaras, för det är väl snarast så att den som inte vet vad ”sulfites” är inte heller vet vad ”sulfiter” är? Och är det bara det som är intressant? Borde det då inte också duga med ”Innehåller alkohol” istället för att mängden ska anges? Eller är det viktigare med svenska än att mängden svavel anges? (Sista frågan är aningen uppgiven och synnerligen retorisk för den som inte uppfattade detta ity SLV har redan svarat på den frågan i och med sin nya meningslösa regel)

Nog av. Man kan skratta åt slik iver av byråkraten som gått vilse i pannkakan som kladdat sig fast i luddet i hens navel, men för producenten har detta betydelse. Rent av stor betydelse för den lilla producenten som kanske till och med avstår Sverige eftersom hen inte anser det lönt att trycka särskilda etiketter på svenska eller har plats för världens alla språk på sin etikett eller helt enkelt inte vill förfula sin flaska med en påklistrad etikett eller inte har varken tid eller pengar att sätta på en extra förklaring på flaskorna som ska gå till Sverige. Avseende massvinerna är det däremot i vanlig ordning inget problem – de klarar ett sådant här tvång med lätthet i kraft av sin volym.

Någon gång undrat hur Svavel låter? Så här låter Svavel.

Mark Knopfler, Nice & kretsloppets fördelar

Publicerat av
2

Tyckte nog att jag sett färdigt på Mark Knopfler efter konserten i San Francisco (se här), men så blev det inte. Med tanke på hur bra det var i SF var det ingen bra idé att se Knopfler igen och det började också så där i Nice häromdagen. Lite loj och ointresserad, verkade han allt den gode Mark, även om bandet var mer med på noterna om uttrycket tillåtes. Men så infann sig efter några låtar en lååång version av Sultans of Swing med det därFender röd solot som aldrig kom med på skivan och då smög sig en märkbar förändring in och när så Nigel Hitchcock dök upp på sax strax därefter tände Knopfler på alla strängar och utbrast att Hitchcock är det bästa den här sidan Michael Brecker och sedan nådde konserten oanade höjder och bandet ville inte sluta spela; 2,5 timmar konsert byggdes snart på med halvtimmen extranummer. Möjligen vill någon invända att det här luktar gubbrock, folkmusik och gamlaFender röd stötar lång väg. Det äger tveklöst sin riktighet. Som tur är. Vi slapp till och med stå och hoppa framför scenen och ingen blåste haschrök i näsan på en förrän vi kom ut ur lokalen och steg in i en dimma som förmodligen ligger kvar där vid Nikaïa i Nice och lär så göra till dess de sena höststormarna sveper in från havet och tar dimman med sig upp i bergen där några ski bums i Isola2000 lyckligt kommer dra i sig dimman i djupa andetag innan de så ger sig på den där back flipen som verkat småotäck och när de sedan ligger där på sjukhuset i Nice och väntar på att få lämna benvaggan kan de chilla med lite musik från Mark Knopflers tour 2015.

Bulgarisk bulletin & Pilence pee

Publicerat av
2

Nyss hemkommen från Bulgarien kan jag konstatera att vinerna från 2014 trots allt kommer bli ganska bra. Året var annars uruselt från växtodlingssynpunkt. Tack var ett utmärkt arbete i vingården lyckades Abdyika ändå få fram bra fukt. Riktigt lika bra gick det inte för min andra uppdragsgivare, Lubo Jivankin, som precis påbörjat sin kvalitetssatsning när det drog ihop sig till skörd. Hans druvor hade därför odlats vid (alltför) högt uttag och gallrades inte alls. Resultatet blev en del problem med mjöldagg och röta och inte minst en ganska utspädd kvalitet.bildMen låt oss börja med Abdyika, en gård som sköts enligt konstens alla regler och gjordes så redan innan jag kom in i bilden vill jag tillägga. Tack vare ett ursinnigt och fokuserat arbete i vingården kunde man här skörda riktigt hyggliga druvor även ett (bulgariskt) katastrofår som 2014. Visst saknade vi lite koncentration och visst hade vi en del gröna toner att hantera i vinkällaren, men på det hela taget var det rent och snyggt och det är avgörande för vad du kan göra med druvorna, att det är rent och snyggt.bild

I och med att vi blendade 2013 för snart ett år sedan skapade vi tre distinkta stilar för gårdens rödviner ”Melnik Tradition”, ”Estate Blend” och ”First Selection”. Denna nya inriktning har vi kunnat bygga vidare på trots väderproblemen under växtsäsongen 2014. Via vissa förändringar i vinifieringen, blenden och, inte minst, lagringen har vi, bokstavligen talat, hållit stilen och dessutom fått till riktigt bra viner. Nu är vi inne på sluttampen med ekfatslagringen och i augusti går vinerna på butelj. Rosévinet är okej, men där kan vi bättre, förhoppningsvis redan i år.bild

Avseende Lubo Jivankin Wines är allt tillfredsställande med tanke på utgångsläget. Vi har fått till ett hyggligt vitvin, en schysst Merlot och en riktigt spännande Cab Franc, som snarare tar en till Bourgeuil än till Sandanski i Bulgarien. Särskilt mycket buteljerat vin gör vi nu inte. Lejonparten går iväg på bulk medan vi tar sikte på 2015 som ”år 0”. Dock har vi kunnat pricka in några lämpliga ektyper för vissa av de tänkta vinerna och lärt oss att förstå aromerna lite bättre i vissa av fälten.bild

I år har som vanligt sol och regn och värme och kyla blandats om vartannat under våren. En del odlare har fått problem med mjöldagg – något som drabbar alla året efter ett ”mjöldaggsår” om hen inte är extrem noga med att vidta de åtgärder som ett sådant år tarvar, som att elda upp gamla grenar och framförallt att inte krossa dem och återföra dem i marken – men både Abdyika och Lubo Jivankin har varit noga med att göra allt by the book. Vi ser således fram emot ett mycket spännande 2015! Pilence pee. Och mer vacker sång från Bulgarien. Och ändå mer otroligt vacker sång från Bulgarien.Abdyika First Selection

Muga Rosé – en especial för Sverige

Publicerat av
Svara

Först som sist och i all korthet: missa inte Muga Rosé Cuvée Especial 2014, nr 90130, 109 sek! Mugas rosé är år efter år ett av Spaniens bästa roséviner och det enda problemet med det är att volymen brukar vara så liten att Sverige icke göre sig besvär. 2014 var ett besvärligt växtår för Muga. Temperaturanomalier och mycket regn ställde till det och som Muga är en pålitlig kvalitetsproducent fick man kassera druvor en masse för att hålla den höga nivå man varje år vill nå. För rosévinet innebar detta att ungefär halva volymen944407 försvann. Till viss förvåning visade sig lyckligtvis de godkända druvorna vara av utmärkt kvalitet och Muga Rosé Cuvée Especial 2014 är för näsan inget annat än en av frukt och bär dignande skål sommar och vår och den balanserade smaken är med sin renhet och balans en fröjd för finsmakarens gom. Sympatiskt är att vinet redan nu är i toppform och att det lär fortsätta vara det något år framöver. Utmärkt till grillad fisk, sallader och kyckling som serveras utan alltför starka såser eller varför inte bara ett glas i sommarnatten där muntra grannar hörs glatt sjunga varandra till alltmedan gäddan slår i vassen och månen stiger upp i ett knappt anat men lockande fjärran? OBS! smickrande nog säljs denna ”Cuvée Especial” endast i Sverige. Till annat räckte inte druvorna. Låtom oss gotta oss!

Marknadsekonomi, frihet & moral

Publicerat av
4

Det går alltid att diskutera för- och nackdelar med olika ekonomiska och politiska system. I princip alla system och ideologier har dock ett gemensamt: de bygger på någon form av moralisk lägstanivå. Det är när den nivån underskrids som systemet eller ideologin ifrågasätts och rent av bryts ner. På samma sätt som Robert Murdoch ställt till med oerhörd skada för det öppna och fria samhället genom sitt smutsiga och omoraliska arbetssätt, ställer giriga charlataner och, i bästa fall, klåpare som de olika ledningarna – ofta både tidigare och nuvarande – för Vattenfall, Telia, Merril Lynch, Gasprom och FIFA med flera till med enorm skada för marknadsekonomin och dess tillskyndare. Det värsta är att när de här ledningsgökarna försvinner så ersätts de för det mesta med nästintill identiska sprattelgubbar – detta eftersom du inte når toppen i ett sådant här gäng med mindre än att du är som toppen. Dessa nya ledare framställs vanligtvis inte bara som rumsrena, till och med påstås de vara de allra bästa som står att finna, vilket som bekant är skälet till att så få kvinnor får plats i gänget. vinifierat har tidigare framfört önskemål om 50 % kompetenta styrelseledamöter i större företag och företag som ägs av en bredare grupp människor till exempel via börsen eller det allmänna. Detta eftersom det är så viktigt för oss alla att de här företagen dels är lönsamma, dels framstår som goda exempel. Den för stora företag utmärkande bristen på kreativitet, originella visioner och företagaranda är kanske inte så mycket att göra åt, men ledningarna bör åtminstone vara kompetenta och ha en hyggligt hög moralisk lägstanivå. Ingen som tror på marknadsekonomin och ett frihetligt samhälle kan annat än önska de korrupta, de nonchalant inkompetenta, de giriga och de omoraliska en tillvaro där de pekas ut som just det de är och att de då också framställs som oönskade avarter i ett annars fungerande ekosystem, som grus i maskineriet och klåda på samhällskroppen.

Grenkran årets modell

Publicerat av
Svara

Tveklöst infinner sig ett visst bryderi då man ställs inför en vinlåda där en c-kändis avbildats och försetts med en tappkran i grenen. ”Pinsamt misstag”, menar den c-kände grenkransmannen själv och påpekar att han är trebarnsfar och verkligen inte vill stoltsera med en kran i grenen. Självfallet vill han det. Självfallet ljuger han. Självfallet lyckas den som tänkt ut det hela över förväntan för den här annars ointressanta boxen är tveklöst dagens mest omnämnda i sociala medier, inklusive, och det är här bryderierna infinner sig, vinifierat. Kort sagt skriver vi alla om detta. Precis som tanken var. Och detta lär, som tänkt, resultera i att detta icke-vin från denna icke-vinmänniska tillika c-kändis och grenkransman kommer bli en storsäljare. Eventuellt blir han på köpet mer känd, grenkransmannen med hela svenska folket liksom och hans tre barn kommer stolt kunna berätta att deras pappa är den berömda grenkransmannen, han med en kran i grenen. En aning pinsamt för den svenska vinmarknaden kanske. Definitivt till all lycka för grenkransmannen själv och alla andra som också tjänar pengar på att han låtit montera in en kran i sin gren. Motvilligt måste vi lyfta på hatten och gratulera de smarta marknadshjärnor som ligger bakom denna månne en aning förtappade men också allt annat än grenlösa idé. Musik!

Lite kort om en vinfrossa & KoMaRa

Publicerat av
6

Även om inte HR:en tycker det så vill vinifierat själv mena att det är på tok för längesedan ett inlägg bestod av skryt och skrävel och ett tradigt uppräknande av viner som vinifierat provat; ett inlägg inte för någon annans skull än vinifierats egen; ett inlägg som i tillrättalagda och överdrivet positiva ordalag pladdrar på sådär som folk brukar göra när de fått göra något andra inte fått göra.bildSom sig bör inleddes och avslutades den här vinfrossan med champagne. En Comtes de Champagne 1999 (lysande!) följdes snart av en tydligt maloblockerad och därför mitt i sin gräddighet tämligen uppstramad Deutz 1983 (alla andra tyckte den var lysande, fast den var ganska oxiderad) och en Bollinger RD 1982 som kom fram eftersom några tyckte Deutzen var en Bollinger fast den inte alls var lik en Bollinger (väldigt typisk RD, helt ok).bildInnan det var dags för fler skumpor var panelen tvungen att genomlida en räcka vita och röda viner och här startades övningen med en utmärkt Pavillon Blanc 1990 (fortfarande ung!, inte så överraskande i och för sig, men året, torr-90, fläsk-90, borde inte vara så här bra idag, hatten av för Margauxs ständigt finfina vitvin) som snart fick stryk av ändå mer utmärkta Domaine de Chevalier 1990 (alltså, lagrad, fullödig Semillon slår Sauvignon blanc alla dagar i veckan så och denna afton, kort sagt ett otroligt bra vin vid full vigör och med alla attribut en Semillon av den här kalibern alltid skämmer bort oss med, ursnyggt, ett vin att gråta och bedja och lisma och stövelslicka för).bildEfter Bordeaux kommer Bourgogne lika säkert som att sol föder sol. En finfin och imponerande Corton Charlemagne GC 2011 från Louis Jadot (grymt, pinsamt ungt, massvis av frukt, utvecklades på ett direkt fascinerande vis med luft, allt till en rejäl ton flinta d v s svavel i sin bästa form) matchades mot en dito 1990 (moget och nog ganska fint men väl kork-murket, har inte klara året lika bra som kusinerna från Bordeaux (se ovan)).bildIngen vinfrossa utan rödtjut!: Gruaud Larose 2001 (tämligen powerdriven, lite flyktig syra, mycket uttrycksfull Cab, god, bra), Diamond Creek ”Gravelly Meadow” 1988 (12,5%, mogen, bordeauxig, lite snipig, bra försök göra Bordeaux), L’Evangile 1979 (ljus, mogen färg, mogen Merlot, lite flyktig syra (liksom i Gruauds fall även här i positivaste mening), lite torkad men fortsatt bra, fin syra, mogensötma, drick nu, bra!), Lafite 1986 (typisk Bordeaux 1986, dock ej typisk Lafite, lite vresigt), Mouton 1986 (ännu en Mouton som överraskar och det blir svårare och svårare att inte gilla Mouton, på det hela taget en ganska dum idé för övrigt, att ogilla Mouton, mycket gott, kraftfullt, bättre än snipiga årgången 86 även om årgången kommer fram med luft), Lynch Bages 2001 (uppförde sig lite som en bra, disciplinerad Cab från USA, mer Pauillac med luft och efter att etiketten kommit i dagern, bra).bildOch efter rödtjut lite mer rödtjut. Såklart. Côte-Rôtie ”La Jumèlle” (Jaboulet) 1978 (brun, mogen, hänger ihop fast den är död, levande död på något vis), Hermitage ”La Chapelle” (Chapoutier) 1982 (brun, mogen, over the edge, flyktig syra, men bra), La Spinetta Barbaresco Starderi 1999 (strålande!, typ halvvägs).bild

Sedan avslutades allt som sig bör med mer champagne och då framförallt från Legras & Haas (Jerome Legras var på plats och presenterade sina viner för säkerhets skull) och de var hustypiska på senare år medan de lite äldre nog var hustypiska på pappas tid men inte nu. Bara ett par exempel: Legras & Haas 2002 (tio år på lie, chardonnayig, chouillyig, krämig, hustypisk, lite rustik) och Legras & Haas 1990 (krutrök, frisk – gissningsvis utan malo (Jerome kunde inte svara för pappas synder, sa han, och han visste därför inte helt säkert om antagandet att det med 100 % säkerhet kan sägas vara maloblockat stämmer, men det är klart det stämmer, det kändes tydligt och dessutom skulle en 90:a annars inte bete sig så här omoget) lite mockaanstruket, ungt, mycket ungt för att vara ett lågsyraår som 90:a, bra!).

bild

 

KoMaRa.

Bercy – Vinets huvudstad

Publicerat av
4

I den mån vinälskaren känner till Bercy idag är det sannolikt genom Cours Saint-Émilion och dess butiker och restauranger och air av flydda tider. Så sent som in på 1980-tal blomstrade fortfarande vinhandeln här och några decennium tidigare var Bercy världens största handelsplats för vin. Här samsades hundratals négociants en vin och enligt det franska magasinet Historail omsatte bara de fyra största när det begav sig mellan 100 000 och 200 000 liter om dagen. Vardera.

Det fanns flera skäl till att Bercy blev Bercy. Ytterst handlade det om att marknaden, Paris, fanns där och att Bercy integrerades med själva Paris 1860, men många saker bidrog. Järnvägen till exempel. När den drogs fram under 1800-talet kom plötsligt både Midi, Spanien och landets alla hamnar närmare huvudstaden. Och när så armén uppmuntrade vindrickandet under La Grande Guerre omvändes många av norra Frankrikes öl- och ciderkonsumenter till att hylla Bacchus.Bercy

För den som fått för sig att fiffel med livsmedel i allmänhet och vin i synnerhet är något nytt och att det hursomhelst är värre nu än någonsin ska veta att medan 20 % av verksamheten i Bercy ansågs ärlig och kvalitetsinriktad var den resterande delen snarast av motsatt art. En tydlig gräns mellan kvalitet och skräp gick längs Rue de Dijon.

Enligt ett gediget arbete av franska Historail förekom i slutet av 1800-talet till och med vin som gjorts utan druvor eller som ”secondary wines”, dvs efter att det första vinet pressats tillsatte man vatten och socker till skalresterna och jäste en gång till. Mer vanligt var coupage, att blanda svagt eller rent av utspätt vin från Midi – där man just börjat tok-göda och planterat med högavkastande sorter som Aramon och därför hade svårt att nå mognad – med mer alkoholstinna varelser från Nordafrika. Det sistnämnda pågick för övrigt ända till dess Algeriet 1962 bröt sig loss från Frankrike. (Enligt Gilbert Garriers ”Histoire sociale et culturelle du vin” var det under 1800-talet senare del inte ovanligt att förstärkta viner som anlände med 18 % alkohol till Bercy blendades ner till 7 % innan de levererades till barerna i Paris.)Bercy2

I och med att de nordafrikanska stödtrupperna försvann och i kölvattnet av en begynnande tillnyktring i Frankrike både avseende hur mycket individen bör dricka och vad som är att betrakta som kvalitet minskade snart Bercys betydelse och från 1970-talets början monterades denna vinfyllda stadsdel i Paris bit för bit ned, men det var först 1989 som vinet försvann helt härifrån – bara för att några år senare komma tillbaka på Cours Saint-Émilions barer och bistron. Chatanooga Choo Choo. People Get Ready. J’entends siffler le train. Ah! Le petit vin blanc.