Château Haut Brion 1989

Publicerat av
Svara

I stort är det inget fel på Barndomsvännen. Tvärtom är han naiv, har dåligt omdöme och är en ändå sämre människokännare. Detta får honom att år efter år kommer släpandes med en massa dunderviner till min enkla lya i Sverige. I år hade han till Dagen före Nyår bland annat med sig en Château Haut Brion 1989. Till saken hör att jag när jag, till och från, läste i Bordeaux, vid ett flertal tillfällen provade det här vinet då det befann sig i sin trävagga. Magiskt vin, tyckte inte bara vi studenter utan också vår lärare och folket på slottet. Sedan dess har jag dessvärre inte haft tillfälle att följa upp mina tidiga iakttagelser av vinet ifråga. Med andra ord blev jag alldeles till mig när Barndomsvännen med välvilja och naivitet lysande ur ögonen dök upp med flaskan i sin hand. ”Men du,” sa jag och låtsades vara ointresserad, ”du gillar ju inte Haut-Brion?” ”Nej,” svarade han och började trots det förväntansfullt öppna buteljen. Så snart han gjort detta och hällt upp lite vin i ett glas slet jag åt mig glaset, stack näsan i det, höll på att gå i däck, men samlade mig snabbt och sa ”nja, den här halvmesyren lär inte omvända dig till en Haut-Brion-vän”. Nu gick han inte på den enkla. Även han insåg att H-B 89 väl matchar klassiker som H-B 1904, 1953 och 1959 (såå bra!). Å andra sidan är vi inte vänner för inte: självklart bar vi inte ut den här flaskan till stora köksbordet där de andra satt och dissekerade alla de övriga vinerna i provningen. I alla fall inte förrän Hustrun, misstänksam som hon är, dök upp i ”föreberedelserummet” och, lätt irriterat och med ett tonfall av ”hur gamla är ni egentligen”, sa ”ni står väl inte här och gömmer vin för oss igen?”.

Nyårsvinfrossauppladdning: Bourgeuil 1969 mm

Publicerat av
Svara
  • Efter Clos Dière-provningen övergick vi så till en diverseprovning, där bland annat följande viner dissekerades för er skull: Domaine Serene ”Coeur Blanc” 2007 (vitt på Pinot noir, gjorde succé, riktigt bra med väl sammansatt frukt och ek och med en egen personlighet som inte är svår att ta till sig, hamnar lätt i skymundan för gårdens röda viner, förtjänar mer uppmärksamhet), Gewurztraminer SGN (Muré) 1989 (l-y-s-a-n-d-e!, elegant, nedtonad, snygg Gewurz, väl avvägd syra-sötma, ett litet mästerverk och en stor njutning), Clotilde Davenne Saint-Bris 2009 (visst, beställningssortimentets mest prisvärda Sauvignon blanc, oerhört snygg, god, vältrimmad och användbar), Clotilde Davenne Chablis 2010 (nya årgången, om möjligt snäppet upp från 2009, som för någon månad sedan utsågs till ”Folkets vin 2011”), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2010 (lika bra som alltid och bättre och bättre ju mer ålder den får), Bourgeuil (Lamé-Delille-Boucard) 1969 (dessvärre övermogen, men snyggt död), Château Haut-Brion 1989 (separat inlägg kommer), Malhadinha 2008 (ung, snygg, ren, sjungande Alentejo-frukt), Bel´Vila Vineyard Syrah (Goedhart) 2007 (fortsatt lite ung, men bra uttryck för Syrah från Red Mountain), Six Vineyards Pinot noir (Lemelson) 2007 (börjar öppna sig nu, snygg, mumsig Pinot från Oregon), Guy Charlemagne Brut Nature (ett stålbad för mesen, en njutning för syrafreaken), Tavel Les Lauzeraies (vinner, som all bra Tavel, på lagring, mycket god nu, perfekt i vår), Charles Heidsick ”Mise en Cave 1996” (utmärkt, överraskande mogen), Batard-Montrachet (Domaine Leflaive) 1990 (gyllengul, mogen, kanske väl mogen, lite låg syra (året), lång, mycket god eftersmak).

Nyårsvinfrossauppladdning: Clos Dière & Ententa

Publicerat av
Svara

Dagen före Nyår ägnades traditionsenligt åt vinprovning. Bland annat genomfördes en halvhjärtad vertikal av de tre Clos Dière-vinerna som gjordes mellan 1988 (de röda; dels ren Syrah, dels Carignan, Grenache och Cabernet sauvignon) respektive 1991 (det vita; Sauvignon blanc, Chardonnay och Viognier) och 2004. Mellan 1988 och 2001 hette de båda röda ”Cuvée I” respektive ”Cuvée II”, 2002 gjordes inga Clos Dière alls på grund av taskigt väder och från och med 2003 döptes ”Cuvée II” om till Domaine Rabiega, medan ”Cuvée I” blev ”Clos Dière”. Utan att gå in på tröttande detaljer kan följande lägesrapport lämnas till er som har Clos Dière i vinkällaren: Clos Dière blanc 00 är lämplig att dricka nu, helt ok, har fått lite för mycket ek; 03 är ganska lik 00 men har klarat eken bättre, tillknäppt, behöver dekanteras; 04, bäst, ung, ren, elegant (mindre ek); Clos Dière ”Cuvée II”/Domaine Rabiega 99, mogen, klarar dock mer lagring om man är besatt av att ha gamla pannor i gömmorna; 00, lite blyg, öppnar sig med luftning, viss mognad, men kan lagras mer, bra syra; 03, lite ung, behöver något år till i källaren, bra frukt och syra; Clos Dière ”Cuvée I”/Clos Dière 93, fortsatt vital om än lite vekare nu, bra syra, drick nu, men ha ingen brådska, utvecklas med lite luft, fick Vinalies Trophé på den tiden det begav sig; 98, vital, svårt år, men håller bra, placerades av Guide Fleurus en gång i tiden i Côte Rôtie; 99, har alltid haft ett markant inslag av badboll i doften, så också nu, ganska ungt, men gott att dricka nu, kan sparas ytterligare tio år om man inte har vett att dricka vinet i tid. Vid sidan om Clos Dière provade vi även lite gamla bulgarer, där Ententa 04 förtjänar att lyftas fram, gjord på Rubin, Mavrud och Cabernet sauvignon är det synnerligen vitalt idag och uppvisar tydliga drag av Nebbiolo (som är en av druvorna som Rubin skapades av, Syrah är den andra), kul vin att prova om ni springer på det, dock stor varning för Ententa, Mammuth och Tsariza från senare årgångar än 2004 – de är inte alls gjorda på samma sätt och trots att det står att jag har med saken att göra så hade jag inte det.

Klovn & Dikkenek

Publicerat av
1

När man gör film av en TV-serie blir det sällan bra. Ett undantag från den regeln är Casper Christensens och Frank Hvams ”Klovn – The Movie”. Rasande rolig. ”Dikkenek” är nog ganska okänd i Sverige; i den franskspråkiga världen är den kult. Ytterligare en belgisk pärla, som varmt kan rekommenderas. Bara en sådan sak som att Marion Cotillard och Francois Damiens spelar belgisk komedi tillsammans.

Colheita & Cohiba

Publicerat av
Svara

Väl medveten om att det inte fanns någon Vintage Port kvar i förrådet, lät jag svågern inspektera utrymmet i fråga. Något upprörd, eftersom han helt korrekt misstänkte att jag gömt undan all Vintage för att slippa julbjuda, grymtade han något om ”utan Vintage, ingen Jul”. Just som jag stod där och uppskattade segerns söta smak i gommen, hörde jag, som kom det direkt från Elm Street, ”men Lars, du har ju en Colheita där, fungerar inte det?”. Hustrun! Henne hade jag glömt, och nu stod hon där och gav sin bror dåliga idéer. Självklart rök 88:an från Barros. Huruvida den var bra eller inte gick inte att avgöra därför att jag tände strax en Cohiba Esplendido och bolmade på så mycket jag kunde så att ingen av oss kunde njuta av Colheitan. Min förklaring till detta huvudlösa tilltag, att tända en överdimensionerad kuban som inte alls fungerande ihop med vinet, var ”utan Cohiba, ingen Colheita”.

Trefaldig Abraxas & Hallelujah!

Publicerat av
Svara

Abraxas är vintage musik och, enligt Robert Sinskey, ”God of the 365 Heavens” samt ett ”crisp and floral ’vin de terroir’ (that)captures the natural expression of the vineyard and the vintage” och för att få det som han vill har Robert här valt att blanda Pinot Gris (49%), Gewurztraminer (22%), Riesling (20%) och Pinot Blanc (9%). Behöver jag säga att det här vinet uppvisar ett högst personligt uttryck och att det rekommenderas till alla sanna vinnördar? Att buteljen förslutits med glaskork är bonus. Hallelujah!