Pfasligt liv med rätta

Publicerat 2025-04-26 av Lars Torstenson

I veckan blev det ett herrans liv när en studie visade att vinerna vi glatt hinkar i oss som funnes det ingen morgondag innehåller PFAS, framförallt i sin nedbrutna form TFA, vilket kanske inte gör saker och ting mer fattbara, men enkelt uttryckt är det inget bra att ha TFA i våra livsmedel. Eller någon annanstans. Kort sagt är PFAS som sådant och i sina nedbrutna former cancerogent, det kan påverka immunförsvaret och vårt kolesterolvärde och det kan ge fosterskador. Och det låter ju inget bra och det är det inte heller.

Undersökningen som larmen grundar sig på är ett samarbete mellan flera europeiska miljöorganisationer inom nätverket PAN Europe. Möjligen är den lite tunn, då endast cirka 50 röda och vita viner undersökts. Med andra ord utrymme för mer forskning. Men. Det går ändå inte att ducka för resultatet. PFAS, framförallt i formen TFA har ökat rejält sedan 1988. Före det året indikerar den lite tunna undersökningen att PFAS i princip inte förekommer i vin. Så vad beror detta på?

I Sverige har många framfört att detta kan härledas till bevattning och grundvatten och att orsaken är att halterna PFAS ökat i vårt vatten. Detta är måhända en delförklaring, för PFAS ökar, vad det verkar, stadigt i naturen. Men det som måste sägas i sammanhanget är, att den dramatiska ökningen av PFAS i vin sammanfaller med att systemiska växtskyddsmedel pimpade med PFAS (som effektiviserar produkten) lanserades.

Det pågår ett arbete inom Europa att förbjuda PFAS i olika sammanhang, dock ej med självklarhet i bekämpningsmedel. Skälet sägs vara att växtskyddsmedel måste hanteras separat. Kanske finns det också en lobbying mot ett förbud. Hursomhelst förefaller ett förbud inter vara omedelbart förestående, trots den kunskap som finns kring PFAS och dess negativa inverkan på natur och människa. Lite grann som DDT på 1950-talet. Man vet. Men det finns intressen. Och det tar tid.

Kanske kan den här larmrapporten om PFAS i vin göra skillnad, för så länge det bara pratats om PFAS i vatten och frukt och grönt (ja, massor av frukt innehåller PFAS, det har larmrapporter visat i flera år) är det få som bryr sig. När det påvisas i vin, som redan innehåller det potentiellt dödliga giftet alkohol, blir folk upprörda. Korkat men gott så.

Kan man som konsument undvika viner med PFAS? Man kan försöka. Inom ekologisk odling är systemiska växtskyddsmedel förbjudna. Med andra ord bör ditt ekologiska vin vara fritt från PFAS. Men helt säkert är det inte, för grannen kanske arbetar med systemiska bekämpningsmedel innehållande PFAS. Dessutom försämras våra vattendrag och grundvattnet sakta men säkert. I sammanhanget ska också sägas att medvetna bönder som arbetar konventionellt i likhet med eko-odlarna också undviker växtskyddsmedel med PFAS. (I PAN:s undersökning var 80 procent av eko-vinerna fria från PFAS/TFA.)

Som vanligt handlar det, tyvärr, om att undvika de billigaste vinerna – det är ingen tillfällighet att ”Systembolagets mest sålda rödvin” tillhör vinerna med de högsta halterna TFA (enligt Naturskyddsföreningen). Skälet är att det enda sättet att få ner priset är att ha ett högt skördeuttag och det innebär ett högintensivt jordbruk med mycket av allt. Det vill säga gödning, bevattning och bekämpningsmedel och ofta då de mest effektiva växtskyddsmedlen (alltså de med PFAS).

Sist men inte minst: Ska vi sluta dricka vin nu? Det är en möjlighet, särskilt om den kombineras med att sluta äta frukt och dricka fruktjuicer och vatten.

PS Gjorde ett litet inlägg om detta på X (fd Twitter), detta moderna Forum för fårskallar (för er som kommer ihåg det) – här samlas allehanda troll som får betalt för att vara korkade och sprida osämja och dumheter och sådana som gör samma insats utan att få betalt därför att de är dumma på riktigt – och mycket riktigt kom det snart kommentarer som ”vad ska du äta då?”, underförstått att om vi inte växtskyddar så blir det ingen mat, vill därför redan här tydliggöra att vi fick mat även före 1988 och det finns en uppsjö alternativ, såväl kontaktverkande som systemiska, till bekämpningsmedlen med PFAS.

Drosophila suzukii

Publicerat 2017-04-07 av Lars Torstenson

Fick häromdagen från en gammal kompis en fråga gällande Drosophila suzukii eller suzukii-flugan. Svarade i all hast och kom på att det där vill nog fler veta mer om. Så här följer en text dels för vinnördar, dels för den som odlar körsbär och annat som kan komma att drabbas av detta relativt nya elände i Europa.Vetenskapen tror att insekten kom från Sydostasien till Europa runt 2008. I Frankrike konstaterades den 2009. Till skillnad från många andra ”fruktflugor” ger sig suzukii på mognande bär och frukter, alltså inte övermogen och/eller ruttnande dito (typ ”bananflugan”). Det gör den till ett gissel för den som odlar bär, som körsbär och jordgubbar, och… vindruvor. En annan skillnad från majoriteten Drosophila är att suzukiin gör hål på (t ex) druvans skal och lägger ägg inuti den. Detta medför flera saker: 1. Druvan blir ”öppen” för angrepp från svampar och bakterier. 2. Som om det inte vore nog med hålet som gjorts i skalet (avdunstning) livnär sig flugans larver på druvans kött. Detta gör att fruktköttet och saften försvinner och skalen gapar tomma när det är dags för skörd.

Den som sett den här flugan in action i ett vinfält förstår att den inte är att leka med. Får den hållas ser det snart ut som myggsvärmar runt stockarna (nåja, i alla fall för den som tittar noga och på nära håll) och bonden vet att det inte blir någon skörd i år på det fältet eller den delen av fältet. Men vänta! Finns det inget bonden kan göra? Bekämpningsmedel måste väl finnas?!

Det är det som är problemet. Fram till häromåret kunde man använda diméthoate (C5H12NO3PS2). En substans som går på nervsystemet och fungerar både systemiskt och genom kontakt. Problemet är just det, att det är ett mycket farligt gift. Att det såg dagens ljus 1948 är inte förvånande. Det var då världens lager av C-stridsmedel skulle tömmas och ett sätt att göra något ”vettig” var att omdefiniera gifterna och använda dem i jordbruket istället. 2016 förbjöd flera länder, bl a Frankrike, Spanien och Italien substansen – Frankrike har även förbjudit import av produkter som behandlats med diméthoate.

I skrivande stund har inte de franska vingårdarna drabbas särskilt hårt (allt är relativt) av flugan, däremot är bland annat körsbärsodlarna hårt drabbade. Ett intensivt forskningsarbete pågår i Frankrike och på andra håll i syfte att få fram ett effektivt sätt att bekämpa suzukii-flugan. I framkant där ligger franska INRA, som hoppas kunna presentera en verksam produkt inom några år. Siktet är där inställt på att få fram naturliga fiender som livnär sig på Drosophila suzukiis larver och på så vis kommer minska eller helst eliminera stammen. (Självklart pågår också ett forskningsarbete i länder som Japan och Kina, som dragits med eländet betydligt längre och varifrån flugan kom till Europa för ett decennium sedan. Både där och på andra håll arbetas med att få fram andra kemiska bekämpningsmedel).

2 inlägg i 1: 1.Vingårdsarbetare: livsfarligt yrke 2.Vin: livsfarligt?

Publicerat 2013-02-20 av Lars Torstenson

Enligt en undersökning, som presenterades, bland annat i Le Monde, igår och som gjorts av ”Générations future” – en förening som studerar pesticidbrukets inverkan på människan och naturen – i samarbete med laboratoriet Kudzu Science, lever vingårdsarbetare i största allmänhet farligt. Det kanske vi redan visste, men det är inte bara de som lever farligt: även den som bor nära en vingård får i sig mer växtskyddsmedel än man tidigare kanske trott. I Listrac-Medoc, där undersökningen gjorts, uppmättes i vingårdsarbetarnas hårstrån elva gånger högre värden av 35 utvalda ämnen som finns i bekämpningsmedlen jämfört med en referens – en person som inte varit nära en vingård. De som bodde granne med gårdarna som undersöktes uppvisade fem gånger högre värden än referensen. Ämnena som hittades var framförallt fungicider (svampbekämpningsmedel) och 45 procent av de substanser som återfanns är klassade som cancerogena. Undersökningen har gjorts på initiativ av Marie-Lys Bibeyran, vars vingårdsarbetande bror dog i cancer 2009 och som, i likhet med sin syster, var övertygad om att han fått sin cancer via arbetet med de växtskyddsmedel han haft att hantera.

Vin: livfarligt?

Hörde ett svensk radioprogram häromdagen. Någon talade svepande om farliga medel som sprutas ut i vingården, blir kvar i jorden och kommer med i vinet år efter år. Hade den som intervjuade varit journalist hade hon frågat vilka dessa ämnen är. Frågan ställdes inte och hade, sannolikt, inte fått något svar. För ett par år sedan skickade en person till mig en lista på alla livsfarliga ämnen som enligt honom tillsätts vin. På listan fanns saker som sackaros och det enda som var farligt var etanal, som, å andra sidan, inte är något man tillsätter vin utan en mindre önskad form av alkohol man har att hantera under tillverkningsfasen så det inte bildas istället för etanol – att tro att man tillsätter etanal till vin är för övrigt, minst sagt, häpnadsväckande okunnigt; när det kommer från en självutnämnd expert är det skrämmande. Kort sagt är det trist att företrädare för vinets väl lånar sig till så svepande och okunniga uttalanden pch påståenden, som bara kan skada näringen och framställa världens vinbönder som charlataner. Låt oss prata om det som verkligen är skadligt i vinets värld: de systemiska växtskyddsmedlen för den som arbetar med dem. Folk dör, på riktigt, i den verkliga världen, på grund av detta. I nästa andetag kan vi prata om övergödning, felaktig bevattning, erosion och den skadliga inverkan på naturen bekämpningsmedlen kan ha. Därefter kan vi ta upp de dåliga vinproducenternas undermåliga arbete med vinet i sig och hylla de seriösa tillverkarnas fina arbete.