Ibland hittar konsumenter ”flaskvariationer”. Alltså skillnader mellan olika flaskor av samma vin från samma årgång. Ibland är detta inbillning, andra gånger stämmer det. Skälen till variationer mellan flaskor kan vara av många slag.

Förslutningen kan spela oss ett spratt. Uppenbar korkdefekt är kanske snarare att hänföra till just korkdefekt än en variation. Däremot kan olika varianter av smygkork, dvs påverkan som med rätta tillskrivs korken utan att vara en uppenbar defekt, ge intrycket av att vara en flaskvariation. Detta då den ena flaskan kanske uppvisar fin frukt och en ren karaktär medan den andra, som påverkats av en smygkork, saknar den där frukten och upplevs som lite avslaget.

Variationer kan också uppstå i samband med buteljeringen, till exempel genom att det kommer med mer syre i enstaka flaskor eller genom att några pannor blir stående på tappningslinan i samband med ett mer eller mindre tillfälligt stopp. Nu kan någon invända att sådant händer väl inte i vår moderna tid. Svaret är alltså att det gör det. Både i små och stora anläggningar.

Hur buteljerna lagrats påverkar. Har flaskorna lagrats på olika platser, vid olika temperatur, olika mycket ljus, liggande eller stående? Kanske har en flaska legat nära ett element medan den andra inte gjort det. Ju längre tid vinet lagrats desto större påverkan har sådana här detaljer.

Till finliret hör att det i samband med tappningen av vinet kan vara skillnad på den övre delen i en tank och den nedre, och… tempot under buteljeringen spelar roll. Kanske kommer den sista slatten i tanken i kontakt med syre på ett vis som lejonparten av volymen inte gjorde.

Något som inte är helt ovanligt, snarare en regel, är att det blir mer eller mindre skillnad mellan olika tappningsdatum. På gott och ont. Ibland till det bättre, andra gånger till det sämre. När det gäller mindre producenter som arbetar med små volymer är det vanligaste att varje vin tappas en och samma dag, men när det gäller viner som görs i större volym, och med det menas här en volym som inte låter sig tappas på en enda dag, delas volymen upp i två eller flera tappningstillfällen. Dessa tappningsdatum kan ligga nära varandra eller åtskiljas av flera månader. Utöver det självklara att vinet som lagts på flaska i låt säga april upplevs på ett något annorlunda vis än det som buteljerats i oktober när de båda jämförs i december, kan upplevelsen förstärkas av att den senare tappningen till exempel fått lite mer tid på ek.

Det där sista kan låta lite mysko, men är inte särskilt dramatiskt. Finns det tillräckligt med tid mellan skörden och det första tappningsdatumet hinner den första tappningen få exakt den tiden på ek som är optimal, men ibland töms lagren fort, kanske efter en liten skörd eller efter att en ny exportmarknad öppnats, och då tvingas producenten kompromissa lite med eken. Resultatet blir att den eller de tidiga tappningarna får en något annorlunda karaktär än de senare buteljeringarna som hunnit få exakt den tiden på ek som producenten menar är optimal.

Och nu är vi framme vid poängen med den här långa drapan. Det är nämligen så att i dagarna byter Les Sorts Selecciò, nr 70217, 129kr,  från sådana där lite tidigare tappningsdatum till ett senare. Vinet i sig är exakt detsamma, det ”sattes ihop” redan efter skörden 2022, det som skiljer är, alltså, att den senaste tappningen dels fått mer tid i tank, dels lite mer tid i ek. Skillnaden mellan den senare tappningen och de tidigare är inte avgrundsdjup på något vis, men den uppmärksamme och kräsne lär kunna notera att vinet blivit mer komplext, fått mer mörk frukt och att eken nu är något mer framträdande.

PS På tal om Les Sorts Selecció så släpps vinet nu också på magnumbutelj (finns i beställningssortimentet, nr 77367, 279kr). Sent tappningsdatum.

Musik!