De goda vännerna log och sa ”Vi tänkte vi skulle prova lite”, ”Kul” tänkte jag. Ett litet glas med en brun vätska ställdes fram, De goda vännerna lutade sig… förnöjsamt… bakåt i sina stolar och tittade med ett förväntansfullt leende på er utsände i de okända dryckernas ängsliga bråddjup, vilken tog ett djupt sniff och tänkte som den vänliga själ denne understundom kan vara ”de har försökt göra egen visky och misslyckats kapitalt, hur ska jag nu säga något uppmuntrande utan att helt förlora min heder?”.”Det känns som om någon försökt göra visky, mycket rökt torv här…” De goda vännernas förväntansfulla airer sprack nu upp i fryntliga leenden och de lutade sig förväntansfullt framåt och frågade ”Något mer?”. ”Ja, kanske ett inslag av torkad och rökt komocka”. Vid detta började vännerns skratta och sa ”Prova det nu!”. Sagt och gjort och ja, det var det absolut äckligaste som passerat er uständes läppar. Vedervärdigt. Rökt komocka i flytande form är det mest positiva som går att säga. De goda vännerna skrattade nu högljutt och slog sig på knäna och medan de torkade tårarna skrek de ”Det är bävergäll för hundra gubbar! Bäverarsle! Odrickbart! Smaken sitter i i flera dagar!”

(Wikipedia: ”Bävergäll, Castoreum, är ett gulaktigt sekret ej lösligt i vatten (i torkad form är det ett kristallint ämne som löses i alkohol) med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar, ofta kallade gällpungar. Gället utnyttjas för doftmarkeringar inom reviret.”)