De goda vännerna log och sa ”Vi tänkte vi skulle prova lite”, ”Kul” tänkte jag. Ett litet glas med en brun vätska ställdes fram, De goda vännerna lutade sig… förnöjsamt… bakåt i sina stolar och tittade med ett förväntansfullt leende på er utsände i de okända dryckernas ängsliga bråddjup, vilken tog ett djupt sniff och tänkte som den vänliga själ denne understundom kan vara ”de har försökt göra egen visky och misslyckats kapitalt, hur ska jag nu säga något uppmuntrande utan att helt förlora min heder?”.
”Det känns som om någon försökt göra visky, mycket rökt torv här…” De goda vännernas förväntansfulla airer sprack nu upp i fryntliga leenden och de lutade sig förväntansfullt framåt och frågade ”Något mer?”. ”Ja, kanske ett inslag av torkad och rökt komocka”. Vid detta började vännerns skratta och sa ”Prova det nu!”. Sagt och gjort och ja, det var det absolut äckligaste som passerat er uständes läppar. Vedervärdigt. Rökt komocka i flytande form är det mest positiva som går att säga. De goda vännerna skrattade nu högljutt och slog sig på knäna och medan de torkade tårarna skrek de ”Det är bävergäll för hundra gubbar! Bäverarsle! Odrickbart! Smaken sitter i i flera dagar!”
(Wikipedia: ”Bävergäll, Castoreum, är ett gulaktigt sekret ej lösligt i vatten (i torkad form är det ett kristallint ämne som löses i alkohol) med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar, ofta kallade gällpungar. Gället utnyttjas för doftmarkeringar inom reviret.”)
Med sådana vänner är fiender överflödiga. Hämndens funktion såsom individuellt initierad karma är underskattad. Skrid därför till verket! ”Förnedra ock dem oss förnedrat haver.”
Hear hear!
Hur sjutton hade de (numera) mindre goda vännerna fått tag i bävergäll? Mvh Mats Backlund
Det förtäljde varken de eller historien mer än att det hade med en jägare att göra (tydligen använder osäkra jägare bävergällsbrännvin i syfte att övertyga sig själva om att de är karlakarlar, vilket de f ö så klart inte är i och med att de måste missbruka bävergäll för att känna sig som karlakarlar).
Tänk om du istället chockat dina vänner med att hålla masken. À la en cool man i Magnus Härenstams Morsning & Goodbye:
”Det berättas att Dramatenskådespelaren Sture Lagerwall ägde en så makalös självbehärskning, att scenarbetarna till slut slog vad om vem som först kunde få honom ur balans.
Sture hade för vana att ha en pilsner stående beredd i kulisserna efter första akten. En dag bytte någon i smyg ut det mot ett glas urin. Sture klev av scenen, svepte glaset, tittade på de nyfikna scenarbetarna och utbrast med sedvanligt lugn:
’Piss… Men gott!’ ”
Haha, fantastiskt, men en flaska piss är intet mot en klunk bävergäll, inte ens den gode Sture Lagerwall hade fixat det…
Det positiva i den här bäversoppan är väl att ingen kan ifrågasätta dig nästa gång du kommenterar att ett vin smakar just bäver.
Inget ont utan att det har något gott med sig!