I grunden kan det vara så att det här förbudskravet grundar sig på en djup avundsjuka på att vissa får betalt för att vara med på TV och sjunga falskt med veka röster emedan andra i egna ögon mer välförtjänta inte får det, ungefär som den stora orättvisa som ligger i att somliga vinner på Postkodlotteriet bara för att de bor medan andra inte gör det (här invänder alltid en viss närstående, dominant kvinna att man inte bara måste bo på en viss adress – hur dumt är inte det??? – man måste även ha en lott för att kunna vinna ungefär som om man måste ha en biljett för att få åka med eller släppas in när det går att gratisåka på tricken och planka in på folkparken, ja, det är rena snarvlet från hennes sida), men det hindrar inte att följande förbudskrav är synnerligen påkallat ity nu får det vara nog med vek falsksång framförd av betalda och irriterande lyckostar.

Om någon svävar i tvivelsmål om hur illa det här är kan den ta sig en funderar på hur tilltalande det är när en reklambyrå och dess uppdragsgivare på fullt allvar i en reklamfilm ställer upp en gospelkör som sjunger typ ”Nu är det fredagsmys” medan en konstig figur med barnvagn går förbi, ser förvånad ut och småsjunger ”E de verkligen sant?”. Det är just det där sista vi ska förbjuda. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot dumsnuttssjungande!

Den som inte kan hålla emot längtan efter femton pinsamma sekunder i rampljuset ska dels tvingas betala sitt arvode till Staten, dels beläggas med evigt sångförbud på offentlig plats. Beträffande reklambyrån som utsätter tilltänkta konsumenter för dumheter av så här stor omfattning ska ansvariga medarbetare och företagets i fråga styrelse låsas in på tukthus i av rättsväsendet fastställd lämplig tid och då i en cell där Bella Bimba med Bibi Johns spelas non stop.

Den som nu ytterst ligger bakom alltihop, alltså reklambyråns uppdragsgivare, ska drabbas av omedelbart näringsförbud och ett tio års långt deltagande i Paradise Hotel.