Chez Panisse, Berkeley & Neil Sedaka

Om du kanske inte mot förmodan, snarare med förmodan, plötsligt finner dig själv vandrande på hungrig mage mitt i Berkeley och undrar ”Vad tusan gör jag nu då?” då kan det vara bra att ha svaret på följdfrågan – ”Vad tusan gör jag nu?” är att betrakta som retorisk, eller hur? mer intressant är frågan som följer sedan du konstaterat att du ska äta, nämligen, som den vakne HR:en räknat ut, ”Var?” – vilket är Chez Panisse på 1517 Schattuck Avenue. Schysst franskt brasserie mitt i Berkeley. Ge dig hän, frossa i det fransktraditionella och känn dig som en av alla de aktiva och pensionerade lärarna från universitetet som tycks ha utsett haket till sitt. Calender Girl. Oh, Carol. One Way Ticket.bild

Neil Sedaka ett trallgeni

Det fanns en tid då jag sannerligen inte kunde tänka mig att säga ett gott ord om Neil Sedaka. Eller ABBA. För att nu nämna ytterligare trallvänlig popNeil Sedaka som fått se min rygg. Oseriöst, menade jag där jag satt i snålblåsten på min lika höga som esoteriska häst. Med tiden har det dock stått klart för mig att både Neil Sedaka och ABBA tycktes strunta i min protestaktion. Dessutom var de extremt framgångsrika. Än värre var att jag en dag vaknade upp och tyckte om Neil Sedaka. Och Abba. Och här och nu utnämner jag Neil Sedaka till ett trallgeni och bjuder på ett litet potpurri som heter duga.