Château L´Arnaude på xwine.se

Om Vinifierat förstått saken rätt är xwine.se en sajt som säljer viner som på ett eller annat vis är ägda av svenskar och helst ska man också kunna besöka och bo på gården ifråga. Sedan tidigare säljs till exempel Domaine de Brescou via xwines.se och nu ansluter sig även på vinifierat.se nyligen omskrivna Château L´Arnaude. Såvitt man kan utröna lär det finnas Château L´Arnaude-viner att köpa även via Systembolagets BS till dess det ”svenska” lagret är slut (notera att årgången på Château-vinet ska vara 2010, inte 2009). Svenska krogar som vill köpa vinerna kan vända sig till importören Cave a Vin. Avseende Domaine de Brescou säljs gårdens viner fortsatt också i BS.

Twoson-lunch # 1 2012

Årets första Twoson-lunch, en av två, genomfördes i förra veckan på Pontus by the sea i Stockholm. Specialgäster var Pascale Jolivet från Sancerre och Mats Wallin från Provence. Den förste levererar i år en unik magnumvariant av sin ”Sauvage” från det varma, och högst personliga, året 2009, ett vin som de 40 Twoson-medlemmarna får som paket nummer tre i år. Den andre levererar en ren och högst potent och snygg, och för Twoson specialgjord, Grenache från 2010 – vin nummer ett 2012. Båda vinerna provades liksom årets kommande champagne – en Blanc de Blancs – specialare från Pierre Pieters och 2002 – och en Merlot från Washington State, som var vin nummer fyra förra året. Allt ackompanjerat av Pontus till vinerna anpassade mat och mycken munterhet. Om någon undrar så är klubben fulltecknad i år, men man kan alltid sätta upp sig på väntelistan för år 2013.

Château L´Arnaude 09: Hattrickvinet i Sverige!

Château L´Arnaude rouge 2009 var vinet som fullbordade det unika hat tricket i Concours Agricole i Paris. Vinet är sedan minst ett halvår slut i Frankrike, men enligt uppgift går det att köpa via svenska Systembolagets beställningssortiment. Söker man på vinet står det att det är 2007 som säljs, men, som sagt, det är värt att kolla: initierade källor uppger att det är 2009 som finns i lager. Noterbart är också att priset är lägre än i Frankrike.

Clos Dière ”Cuvée I” 1990

Terrifickollegan och jag hetsade varandra i övertygelsen att vi provade ”sjungande frukt” från Alentejo och inför ett häpet auditorium gav vi oss, tämligen imponerade av oss själva, till att tala om Alicante Bouchet och Aragonez och plötsligt fyllde någon i med Tinta Roriz och vi sa då ”hur dum kan man vara? det är ju samma sak som Aragonez, hallå?” och någon annan talade om kryddighet och vi sa ”men nej, lukta igen!” och vinet hade förvisso mognad men var ändå ganska ungt och så där höll vi på, medvetet trotsandes provningsledarens allt mindre diskreta tecken som till slut skrek ”håll tyst för tusan!” till den som inte var upptagen av sin egen förträfflighet och vilsekomna marsch i pinsamheternas pannkaka. Till slut tvingades provningsledaren säga ”vinmakaren sitter vid bordet” och som Clotilde Davenne, den andra vinmakaren vid bordet, inte gör annat än Bourgogne, Chablis och Saint Bris insåg alla utom jag snabbt att vinmakaren måste vara jag, vilket bara var början på pinsamheterna för riktigt illa blev det först när vinet visade sig vara Clos Dière ”Cuvée I” från 1990. Förvisso en gång i tiden trea i GaultMillaus vinolympiad för viner gjorda av druvan Syrah och med andra ord placerat före många av Syrah-världens största, men likväl måste jag säga att vinet var oförskämt vitalt och fräscht och sångrösten var bättre än någonsin (om detta var, faktiskt, alla överens). Grattis ni som har korrekt lagrade 90:or kvar i lager! (Själv kommer jag inom en snar framtid att bege mig till Alentejo i hopp om att få lära mig veta hut – det står utom allt tvivel att jag är i skriande behov av den resan)

Château L`Arnaude mitt i vintern

Vad händer på en vingård mitt i vintern? undrar kanske ingen av er, men det ska jag nu berätta i alla fall. Eller åtminstone vad som händer på Château L´Arnaude just nu. Alldenstund årgången 2010 trots ett svårt växtår var fantastisk överlag, har det varit lätt att blenda i år. Således är såväl vitvinet som rosévinerna redan färdiga, ja de är till och med klarade och väntar nu på att buteljeras om några veckor. På rödvinssidan tar vi det lugnt. Allt är så bra att vi kan välja och vraka och göra lite som vi vill. Normalt är annars att man alltid har någon tank eller ett eller annat fat som gått åt skogen eller inte blivit så bra som man hoppats, eller som rent av fått panikskördas med bristande kvalitet som följd. Merparten av de viner som ska läggas på ekfat är i faten och varenda behållare rödvin är i utmärkt skick såväl sensoriskt som analytiskt. I vinkällaren allt lugnt med andra ord. I vingården är det lite knepigare. Det har regnat mycket de senaste två månaderna, men tack vare den fantastiske Fabrice i vingården ligger vi ändå väl till med beskärning, ståltrådsdragning och stolpbyten. Längre fram, när ”basjobbet” är gjort kommer Fabrice att återplantera i en del gamla fält, där vinrankorna med ålderns rätt börjat falla ifrån i måttlig mängd (är mängden för stor är det bättre att omplantera hela fältet; genom att komplettera ett gammalt fält gör man dels myndigheterna glada (de kräver en miniminivå för antalet stockar per hektar), dels behåller man sina bästa stockar samtidigt som man klarar kvantitetsmålen med de nyplanterade stockarna, som emellanåt skördas för sig just för att kvaliteten ska vara på topp).