Förr i världen, på 1950- och 60-talen, var allting töntigt (om än med viss klass och med rejält kläm och klack i taket). Varmed också Mellon hade sin plats i samhället. 1970-talet var en brytpunkt. Då blandades tönteri med framsynt pop – läs Waterloo, som relativt sett inte var så töntig scenkläderna till trots – och den sakta framsmygande åttaåringsmentaliteten. Under 1980-talet minskade tönteriet, den framsynta popen försvann och åttaåringsmentaliteten började bli påtaglig för känsliga personer. Nästa decennium, 1990-talet sagt så alla förstår, började tönteriet växa ihop med åttaåringsmentaliteten och sedan cirka år 2000 är det det som gäller: åttaåringsmentalitet med ett omgivande tönteri i form av häpnadsväckande käcka programledare, krigsrubriker, 35-åriga föredettingars självrannsakan inför öppen ridå och artisternas tårar sedan de försökt återanvända tidigare bidrag och blivit påkomna.
Detta har gett oss dagens situation då de som tittar på program som Mellon, Idol och Let’s dance är åtta år eller är vuxna som gör sina åttaåringar sällskap framför televisionsapparaten eftersom det är ett succéartat sätt att mysa fredag och lördag. Med andra ord är det självklart att artister som sjunger gammaldags svensktopp eller beter sig som om de är närmare 20 än 10 och än värre närmare 30 än 20 inte har en chans.
Tveklöst är dagens situation något positivt. Förr i världen hade åttaåringarna ingen riktigt plats i samhället. De var i bästa fall produktionsfaktorer under tillväxt. Nu kan de styra och ställa och rösta bort gamlingar och sådana som inte tycker att pruttljud är kul på riktigt och de kan tala om för sina föräldrar hur saker och ting ligger till därför att de, och i viss mån Christer Björkman, styr över Mellon.
Aningen bekymmersamma är dock för samhället de som inte är åtta år eller har åttaåringar hemma och som ändå tycker om i Mellon. Kort sagt har de bevisligen inte vuxit ur Bollibompaåldern. Det är i sig inget fel att ha stannat i Bollibompafasen i sitt liv men det kan vara aningen hämmande då man ska lösa världsproblem och sånt. Nu vill inte vinifierat gå så långt som att förbjuda Mellon för det vore som att förbjuda Bollibompa och att vara åtta år och det torde vara tämligen svårt att genomföra och djupt orättvist. Därför har vi bestämt oss för att bejaka Mellon så som vi också bejakar Bollibompa. Däremot tycker vi att sedlighetspolisen ska ha koll på vilka som tittar, röstar och pratar Mello och som inte är åtta år.