Etikettarkiv: skörd2024

Skörden 2024

Publicerat av
Svara

Häromdagen gick sista rödvinstanken på Domaine Rabiega i mål med sin malolaktiska jäsning och vi kan nu summera skörden 2024, både på Rabiega och i stort i Frankrike.

Ser vi till helheten, alltså Frankrike, är detta ytterligare ett år med liten volym. De första prognoserna ger vid handen någonstans i höjd med rekordlåga 2017 (36,8 MHL) och froståret 2021 (37,5 MHL). Jämfört med 2023 är året 22% ner och jämfört med perioden 2019-2023 landar 2024 15% under snittet. I vissa områden är volymdroppen ytterst påtagliga (Jura -75%, Bourgogne -35%, Champagne -33%…). Ansvaret för detta vilar främst på vädrets makter, som bjudit på rikliga mängder frost, hagel och slagregn och i spåren på detta mjöldagg och röta.

Samtidigt som man kan förfäras över de här siffrorna är det värt att notera att den franska vinindustrin befinner sig i kris (igen). Nu älskar förvisso fransmännen ordet kris (och ordet problem) men ingen rök utan eld. Detta vet om inte annat vinodlarna i Bordeaux, som upptäckt att i princip ingen efterfrågar deras viner idag (undantaget är, förstås, topp-châteauerna som tuffar på som vanligt). Med andra ord dras landet (ånyo) med ett rejält vinöverskott.

Den här situationen har bland annat lett till att vissa jätteföretag i grossist- och, i förekommande fall, detaljistledet, försöker utnyttja situationen på ett direkt ohemult vis. Detta fick härförleden jätten Cordier erfara då företaget dömdes till miljonbelopp i böter för att ha pressat inköpspriserna för hårt. Kort och enkelt sagt bedömde rättsinstansen att det inte är okej att utnyttja den rådande situationen till att tvinga fattiga bönder att sälja sitt vin under produktionspriset.

Men hur ska man då lösa krisen? Detta är en fråga som hett debatteras i Frankrike sedan en tid, och nu finns frågan (än en gång) uppe till diskussion i Bryssel, för även om Paris kan lösa detta på egen hand har Frankrike förpliktelser mot EU.

Det som den här debatten och besluten som följt i dess spåren hittills framförallt har resulterat i är en ersättning om 4000€/ha till den som drar upp sina vinstockar. I ett första skede gäller detta upp till 30 000 ha. Om vi får tro Bernard Farges på Comité National des Interprofessions des Vins à Appellation d’Origine (CNIV) måste 100 000 ha ryckas upp för att produktionen ska komma i balans med efterfrågan.

Ska vi fortsatt uppehålla oss vid de mer nedslående rapporterna från årets skörd så är det värt att nämna den afrikanska gräshoppan Jocobiasca lybicas fortsatta frammarsch i de korsikanska vinodlingarna och att otyget nu också tagit sig till fastlandet. Det som händer är att bladen på rankan tappar sin färg och torkar ihop (särskilt känslig är den för Sydfrankrike viktiga druvan syrah). Något riktigt effektivt botemedel finns ännu inte och vi lär även de närmaste åren få se skördebortfall i fotspåren av Jocobiascas framfart.

Finns det då inget positivt att säga och hur gick det på Domaine Rabiega? Jo, det finns positivt att säga. Till att börja med att många kommer göra fantastiska viner, framförallt röda, 2024. Skickliga vinproducenter har både här och där lyckas fånga upp årets nederbörd och periodvis svala fräschör och kombinera detta med de varmare och torrare perioderna på ett sätt som varit omöjligt i de flesta regioner de senaste åren.

 

Nu kan det där med ”skickliga vinproducenter” låta som skryt (och det är det väl också) när jag i nästa andetag säger, att vinerna på Domine Rabiega 2024 är grymt bra. Riktigt kul. Självklart har vi, precis som alla andra som ”satt året”, haft lite tur,  men här finns också ett hängivet arbetslag som fungerat optimalt i år – utan det hade det här fina resultatet inte kunnat uppnås.

Till det sista stycket ska läggas att det tagit några år att få odlingen på Rabiega i balans. Sedan 2023 är vi där (brukar ta tre-fyra år och i det här fallet påbörjades arbetet 2020). Och väl där är det så mycket lättare att nå bra resultat. Varje år. Det förtjänar att upprepas, att slutprodukten, vinet, inte kan bli bättre än sin råvara, druvan, och en vingård i balans är A och O, både de enkla åren och de, som 2024, lite mer komplicerade åren.

 

Skörden 2024: komplicerat

Publicerat av
Svara

Egentligen hade jag hellre använt ”kul”, snarare än ”komplicerat”, som sammanfattning av växtsäsongen och skörden 2024. Men det vore fel mot alla som drabbats av den här knepiga årgångens frost, hagel, återkommande slagregn, mjöldagg och röta. Med det sagt, låt oss ta det från början:

När jag inledde min vinbondebana 1988 begrep jag ingenting. 1989 förstod jag lite grann och började kunna abc och se ut som om jag kunde. Tredje försöket, 1990, när jag skulle ta över som vinmakare på egen hand på Domaine Rabiega, gick det fantastiskt bra och jag var övertygad om jag sett allt och kunde allt. I denna närmast hallucinogena villfarelse och detta patetiska lyckorus levde jag gott ända till… 1991. Ett år med all upptänklig skit och lite till. Frost, hagel, regn, mjöldagg, röta. En välbehövlig näsknäpp och ett brutalt uppvaknande: så här besvärliga kunde växtsäsonger och skördar också vara.

Lite grann så är det även med 2024, särskilt för den som inte upplevt det gamla normala: ett uppvaknande och en näsknäpp; så här kan det också vara. Den som var med redan på 1990-talet kunde nog i många fall redan i sena juli i år se att året barkade hän mot röta och ”senare” mognad, och den kunde därmed förbereda sig psykiskt på vad som väntade och försöka förklara för yngre kollegor, att i år blir det nog inte som ifjol eller förfjol eller förfjols ifjol… Kort sagt blir det inte som vi de senaste 20 åren mer eller mindre vant oss vid att det ska vara. (Därmed inte sagt att det inte förekommit elände och utmaningar på många håll, även härnere i södra Provence, de senaste 20 åren: allt är, som bekant, relativt.)

Nog av. På Domaine Rabiega, där jag är tillbaka som konsultande vinmakare sedan 2020, förlorade vi vitvinet redan i samband med vårens frostknäpp, och nu under skörden har det varit en lika ständig som härlig kamp mot klockan och rötan: väl medvetna om risken med att låta frukten hänga när regnet aldrig ger upp och mognaden dröjer, har vi inte haft så mycket annat att välja på än att spela ett högt spel och hoppas på att uppnå den där perfekta mognaden innan frukten blir angripen och måste kasseras.

Så här gick det med det: Vi har skördat i flera omgångar och plockat druvorna fält för fält och ibland med så mycket som tre veckors mellanrum, vi har ibland fått börja plocka trots att det varit klokast att vänta en eller två dagar (det gjorde vi rätt i, för dagen efter började det spöregna) och vi har i något fall varit på lite försent, med påföljd att så mycket som 50% fått kasseras (gäller ett fält).

Kontentan är, trots att allt inte låter så positivt ovan, att vi sitter på ett riktigt bra rödvin 2024 och frågan är om inte rosévinet kan bli det bästa sedan… det besvärliga 1990-talet. Och, det har varit otroligt entusiasmerande med den här skördens alla utmaningar; en skörd som varit allt annat än en transportsträcka.

Allt är emellertid ännu inte i hamn. Just nu jäser rosévinet och ett par tankar rött likaså, och när allt det är avklarat ska det röda genomgå malolaktisk jäsning, innan vinet läggs på ekfat och betongägg. Med andra ord fortsatt mycket som kan skita sig. Kul.

Musik.