Det fanns en tid då jag sannerligen inte kunde tänka mig att säga ett gott ord om Neil Sedaka. Eller ABBA. För att nu nämna ytterligare trallvänlig pop som fått se min rygg. Oseriöst, menade jag där jag satt i snålblåsten på min lika höga som esoteriska häst. Med tiden har det dock stått klart för mig att både Neil Sedaka och ABBA tycktes strunta i min protestaktion. Dessutom var de extremt framgångsrika. Än värre var att jag en dag vaknade upp och tyckte om Neil Sedaka. Och Abba. Och här och nu utnämner jag Neil Sedaka till ett trallgeni och bjuder på ett litet potpurri som heter duga.