Carlo Gesualdo da Venosa
Svara
Månadsarkiv: februari 2010
Terroir & Karl Popper
Påstod för snart ett år sedan i samband med en föreläsning på Gustibus Sommelierskola i Malmö, att ”terroir-avtrycket” i ekologiskt och biodynamiskt odlade viner är större än i konventionellt odlade viner (under förutsättning att vi talar om kvalitetsviner och att inga överdrivna vattenmängder använts). Någon undrade vad det finns för vetenskapliga belägg för detta. Med byxorna nere vid knäna tvingades jag erkänna, att nej några sådana känner jag egentligen inte till, ”å andra sidan”, sa jag och tog tag i byxorna och började baxa dem tillbaka upp ovanför knäna igen, ”finns det inte heller några vetenskapliga bevis för motsatsen och”, tillade jag som den gode Popper-lärljunge jag anser mig vara i stunder av förhävelse, ”till dess motsatsen bevisats är min utsaga sann”.
Ska jag i korthet framlägga några argument för min hypotes är det det självklara att en vinstock och en druva som inte behandlats med penetrerande medel inte heller innehåller främmande ämnen. Tilläggas kan också det uppenbara i att en välmående jord lever ett liv, vilket inte är fallet med mark som, vilket sker vid högintensivt vinbruk, ligger i träda och vid upprepade tillfällen besprutas med herbicider och ständigt drabbas av giftigt nedfall från de övriga systemiska produkter som appliceras under året och, slutligen, att vi vet att besprutningsrester från systemiska preparat följer med in i jäsningstanken, men vi vet fortfarande inte exakt vad de har för effekt på de aromer som utvecklas, eller i det här fallet inte utvecklas, under vinifieringen.
Här följer en artikel om terroir, tidigare publicerad i Systembolagets kundtidning ”Bolaget”. OBS! en bit ner i artikeln står att man i Nya världen bäst förstår att använda sig av ”terroir”-tanken idag. Med detta menar jag självklart inte att Nya världen skulle vara bättre på terroir än den gamla världen. Vad jag avser är att man under de senaste tio åren satsat enormt mycket på begreppet ”terroir” och att inrätta appellationer i Nya världen – två ting som man tidigare inte sällan hånade – samtidigt som man i Europa, bland annat genom nya EU-lagar, börjat luckra upp vissa terroir-anknutna regler och genom en hälsosam debatt börjat diskutera såväl teroir-begreppet som framförallt de egna appellationsreglerna.
Esca & Jon Spencer
För snart 20 år sedan utmålades Esca som vår tids vinlus. Så illa blev det nu inte, trots att man fortsatt saknar effektiva bekämpningsmetoder. Närmast skrattretande var en artikel i annars insiktsfulla ”La Vigne” härförleden där man slog fast, att Esca ytterst inte orsakas av Esca i sig utan av dåligt skötta vingårdar. ”Bästa sättet att bekämpa Esca är att se till att vinodlingen är i balans och varken lider brist på eller har ett överskott av något”. Big surprise…
Marjaneh Bakhtiari & Zadie Smith
Från Marjaneh Bakhtiaris debut ”Kalla det vad fan du vill” gick tankarna osökt till Zadie Smith och hennes ”White Teeth”. Efter att ha plöjt igenom uppföljaren, ”Kan du säga schibbolet?”, står det klart att medan Smith i sina uppföljare ”The Autograph Man” och ”On Beauty” inte kunnat nå upp till de höga höjder dit hon lyckades baxa debuten går Bakhtiari både vidare och framåt. ”Kan du säga schibbolet?” är lika underhållande som ”Kalla det vad fan du vill” och medan Smith snart släppte grundtemat för sin debut tragglar Bakhtiari vidare i sin utforskning av all den dumhet, rädsla, tafatthet och okunskap som utgör en skrämmande stor del av den svenska immigrations- och integrationsdebatten. Kul, lättläst, insiktsfullt och inte alls banalt – snarare tvärtom.
Kula Shaker
Kahurangi Pinot noir 2006
Fråga mig inte varför, men jag fick för mig att jag skulle tillaga middagen med anledning av att hustrun fyllde år. Vi vet båda att den bästa presenten hon kan få är att jag inte lagar mat. När hon utbrast ”Men en sån överraskning!” syntes det lång väg att hon inte menade det i positiv bemärkelse. Övertygad om att hon nog skulle få se på annat bestämde jag mig för att inte göra påstortellini utan något så innovativt, utmanande och nytt som en variant på Flygande Jacob.
I snabbköpet visste de att visa mig på Uncle Ben-avdelningen när jag förklarade vad jag hade i tankarna och mycket riktigt fanns där såväl påsris som sötsur sås på burk. Jag visste att det var något som fattades och efter ytterligare några förfrågningar hade jag också inhandlat kycklingfiléer, noix de cajou (kasju- eller cashewnöt på svenska) och bananer (inte från Dole).
Väl hemma, entusiastiskt arbetande vid spisen blev jag så uppsökt av min hustru som på det mest oskyldiga vis visade vinet hon valt ut för kvällen: en gammal Ornellaia. Jodå, visst, det är ett av mina trick att rycka riktigt bra vin till min vedervärdiga mat, men inte den här gången! Inte för att jag gjort mig till – jag hade inga förhoppningar om att det skulle smaka bättre än påstortellini – utan för att jag hade ett annat vin i tankarna: Kahurangi Pinot noir 2006.
Efter tidningens Allt om Vin stora Pinot noir – provning häromåret hörde en av provarna av sig och sa till mig att köpa Kahurangi PN 06 i stora lass och lättledd som jag är gjorde jag det och det har jag inte ångrat. Om jag inte missminner mig kostade det runt 130 sek pannan i Sverige och för det fick man mycket NZ-PN. Nog av, nu hade jag bestämt att det var det vinet som skulle få äran att ackompanjera min Flygande Jacob Façon Maison.
Hur det smakade? Hm, en rispåse gick sönder och rann ut i vasken när jag skulle hälla av vattnet från risgrytan så det blev kanske inte så mycket ris som den rikliga mängden sötsur sås – för övrigt av misstag förstärkt med en rejäl slatt årgångscalvados som jag i hastigheten och nervositeten tagit för en Marsala – krävde och kycklingbitarna var väl inte direkt perfekt stekta om man säger så, men, nötterna var goda och bananerna, som jag skivat på ett närmast japanskt vis, var utsökta. Och vinet, tja, det var lika gott och lika mycket NZ-PN som någonsin och det skar sig något alldeles förskräckligt med den rikligt tilltagna sötsura såsen.
Terrada 2007
Första årgången från förra inläggets Finca Terrada är Terrada 2007. Som tidigare framgått är det ett steg på vägen och ett vin statt i utveckling.
Det uppdragsgivaren söker är ett vin mer inriktat på frukt och balans än kraft och uppblåst näsa och det är väl ungefär så det här vinet är: trevligt, lite nedtonat på näsan (behöver något halvår till i buteljen för att komma till sin rätt), ren frukt, medelfylligt (ej högalkohol och inga manipulationer har gjorts för att blåsa upp munfyllnaden), bra balans med närvarande syra, ganska lång eftersmak med inslag av choklad och mocka från ekfaten (kommer att mattas något det närmaste halvåret – året). Däremot är det fortsatt ett, eller två, nummer för litet och saknar det ”bett” som ett riktigt bra vin ska ha. Å andra sidan är det inte dyrt, om det någonsin kommer till Sverige – i så fall i liten upplaga, blott 3000 buteljer gjordes – kommer det sannolikt att kosta runt hundralappen.
Finca Terrada
Finca Terrada startade som vinprojekt 2006 och jag finns med som rådgivare sedan dess. Gården ligger i Lujan, precis söder om staden Mendoza, och vinodlingarna finns dels på gården, dels en bit bort i Lunlunta. När projektet startade fanns det Malbec på Finca Terrada och Chardonnay, Malbec och Merlot i Lunlunta. Sedan dess har en del Chardonnay ryckts upp och nya planteringar av Bonarda och Petit Verdot har gjorts.
Hittills har Terradas viner gjorts i hyrda källarutrymmen – det är inte ovanligt här att man hyr in sig i någon annans lokaler och det finns till och med ”industrihotell”, där man kan ställa in egen utrustning. De två första åren fungerade det dåligt och det är snudd på ett mirakel att det alls blev något vin de två åren. Efter att ha bytt samarbetspartner (och tvingats flytta inte helt färdiga viner) fungerade det bättre förra året och 2009 verkar bli den första årgången som är i nivå med vad vi förväntar oss.
I år och kanske även nästa år görs vinet på samma ställe som 2009, men planen är att det ska finnas ett ”mikrovineri” på Finca Terrada senast skörden 2012, förhoppningsvis redan 2011, och tanken är då att i ett första steg göra en riktigt bra Malbec i liten upplaga. Därefter finns planer på att göra ett lika bra Bonarda – Petit Verdot och kanske även lite Chardonnay.
Så här långt har arbetet inriktats på att hitta rätt mognadsgrad vid skörden, rätt hantering av viniferingsprocessen och rätt strategi för lagringsfasen och allt sådant har vi bra koll nu, däremot har det varit svårt att få till den rätta precisionen beroende på de inte direkt optimala förutsättningarna som tidigare funnits.
Fredagssväng med argentinsk räv
När jag var i Miami 1996 uppträdde Alex Fox merparten av veckans kvällar på en restaurang på Ocean Drive, Miami South Beach, och när jag kom tillbaka ett par år senare var han kvar där. Enda sättet att på den tiden komma över en inspelning med honom var att handla direkt av honom på plats. Sedan dess har hårt arbete och internet hjälpt honom att växa och numer dyker han upp både här och där. Skälet till att han dyker upp här är inte bara att han skriver och spelar bra låtar utan framför allt att han är argentinare varmed det finns ett logisk band mellan honom och de senaste musiktipsen (Los Kjarkas, Julieta Venegas och Gotan Project) och det räcker som ursäkt för att saluföra denne lite bortglömde artist.
NY i SF inget för julgranen
Nej, One Market var inte alls lika bra som vanligt: bullrigt (mest beroende på en fulltankad kontorsfest några bord bort, där deltagarna tävlade om att höras mest och att skrika den fyllefånigaste dumkommentaren med damgällast eller herrbullrigast högdecibelröst), otillräckligt med personal (ni vet, personalen är ständigt ett eller två steg efter, svettas och ser sig omkring med flackande blick och får be om ursäkt hela tiden och själv får man vara glad om man hinner beställa vin innan maten kommer) och utebliven rib eye steak, fordom husets specialitet. Av allt det där är det sistnämnda det mest irriterande. Deras ”All natural Angus New York steak” är inte tillnärmelsevis lika bra. Hittade däremot ett nytt vin, en snygg och stram pinot från Kalifornien, om vilken jag ska berätta så snart jag ”scoutat in” den till någon av de svenska importörer, Enjoy och Terrific, som bett mig hålla ögonen öppna efter nyheter i västerled.