Albarino i var fransk odlares land

Chambre d´Agriculture de l´Hérault konstaterar att man i Frankrike ännu inte har råkoll på druvan Albarino, men som den är så utbredd och väl analyserad i Spanien och Portugal och då allt fler vill plantera den i södra Frankrike, ber ”La Chambre” CTPS (Comité technique permanent de la semence et des plants) att ställa sig positivt till att Albarino ska kunna godkännas som fransk druva utan vidare vetenskapligt arbete. Om CTPS ställer sig positivt går frågan vidare till Jordbruksdepartementet som säger bu eller bä. Visar det sig att även ministeriet är positivt inställt kan Albarino bli tillåtet fullt ut redan från och med nästa år. Något som, om ni frågar mig, verkar mycket sannolikt. Intresset för Albarino i södra Frankrike är stort och vi lär få se en del fransk Albarino framöver.

4 svar på ”Albarino i var fransk odlares land

  1. Hm. Vad får man för straff om Myndigheterna kommer på en att ha odlat en icke-godkänd druva? Jag förstår att man inte får sälja vinet såsom kommande från en viss appellation men man kan väl kalla det för ”Red Nun” eller nå´t?
    *mystifierad*

  2. Det är inte lätt för myndigheterna att komma på att man planterat in en druva som inte är godkänd (notera att vi dels kan tala om en druva som inte alls får odlas, som den påstått hallucinogena Noah, dels om en druva som inte är tillåten i ett visst område, t ex Albarino i vit Bordeaux) – i alla fall inte så länge man talar tyst om saken. Upptäcker ingen att en utbölingsdruva används i vinet kan du alltså sälja det som appellationsvin och det gäller även om man inte själv odlat den inlånade druvan/musten/vinet (= du kan förstärka ditt Toskana-vin med en skvätt Lazio eller Puglia). Historier där ”fel” druva använts brukar dyka upp minst en gång per år. Förra året var väl både vin från Toskana och fransk ”Pinot noir” i USA på tapeten, om jag inte missminner mig. Sitter man på en utböling och vill vara ärlig kan man, som du skriver, sälja den som ett enklare bordsvin, och varför inte med namnet Red Nun. Slutligen: om du kör med falsk varudeklaration och blir påkommen är straffen som regel hårda, i alla fall om vi talar om Italien, Frankrike, Spanien m fl länder

  3. De flesta företag idag, tror jag iaf, försöker bygga sitt varumärke i stället för att ”bara” vara en del av en generisk beteckning. Jag själv har t.ex i skåpet en flaska Domaine du Pegau Cuvée Laurence och nar jag går och småtittar på den tänker jag inte ”Chateauneuf du Pape” utan ”Pegau” eller rent av Laurence Feraud. Ett annat exempel i sammanhanget är La Spinetta. De gör Barolo, Barbaresco, Barbera d´Asti och Sangiovese från Toscana och säkert en hel massa annat också. Jag regerar på varumärket La Spinetta (och noshörningen också, faktiskt) och tänker genast ”Oh La La”. Inte för att jag tror att appellationer som sådant kommer att falla ur modet men ett starkt varumärke är nog aldrig att förakta.

    Intressant det där med hallucinogena druvor. Frågan är om inte de flesta (alla?) druvor som det gjorts alkoholhaltiga drycker på är åtminstone lite hallucinogena. Jag har en stark känsla av att bordsdamen alltid blir vackrare efter ett par glas vin. I alla fall om det är jag som har druckit vinet. Inte bara hallucinogena reaktioner förresten. Själv sjunger jag bättre, dansar bättre och spelar definitivt avsevärt bättre luftgitarr efter en halv flaska vin. Detta fungerar t.o.m. med tysk riesling. Hm. Måhända jag skulle börja studera fenomenet absinth? Jag dväljes ju dagtid faktiskt i den intellektuella staden Lund. Visst är absinth starkt förbundet till the Beau Arts??

  4. Haha, jag har aldrig sett saken så klart som du – för mycket vin, kanske? – men visst måste alla druvor vara hallucinogena. F ö är vinvärlden intressant för vilken varumärkesbyggarkurs som helst, därför att långt före Pegau och La Spinetta hade vi till exempel Château Latour och varför inte rent av ”Bordeaux” eller ”Pauillac”. Kul f ö att du nämner La Spinetta. I Twoson-projektet, som nämnts i bloggen, ingår bland annat speciellt utvalda, enskilda fat från La Spinettas olika vingårdar. Viner som det bara finns max 150 magnumbuteljer av (t ex ett Taransaud – fat med vin från Barbaresco – gården Starderi).
    PS Om det fungerar med tysk riesling bör det väl även kunna fungera med absinth? Och visst är absinth starkt förbundet med the Beau Arts som luftgitarr och andra intellektuella göromål.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *