Tålmodiga och hängivna vinifierat.se-fans följer med samma spänning som jag skörden på Krim i år. Vem hade trott det för bara något år sedan? Då var detta oss lika likgiltigt som huruvida övergångsställena i Turkmenistan är utmärkta med vita streck i gatan eller ej. Men nu brinner vi av iver: låt oss så få veta vad som hänt! Nåväl, chansningen med Saperavi gick hem och nu ligger ett synnerligen kompakt och potent vin i tankarna (en rejäl duvning med ek som hade kunnat ha ihjäl vilket vin som helst märks knappt här). Syra så det nästan går hål på tanken, men en stor del av denna syra är äpplesyra. Huruvida vi kan genomföra den malolaktiska jäsningen nu, och därmed runda av syran, är däremot osäkert. Eftersom jag vägrar använda de gamla bakteriehärdarna till ekliggare finns ingen tempererad lokal för ändamålet (ståltankarna har bara tak över sig). I värsta fall får vi invänta våren (de flinka ukrainarna har dock förstått problemet och en ”malo-källare” ska byggas). Annat som gått bra är bland annat druvan som jag egentligen inte tycker om att arbeta med, Merlot. Överraskande bra. Men roligast är, också till min förvåning, Traminer och, för all del, Pinot Gris. Idel druvor jag inte direkt omfamnar som vinmakare. Därför extra kul. Pinot Noir gick åt skogen. Vi skördade då analysen visade full mognad, men med druvorna väl i tanken hade någon gjort en gruvlig felmätning och Pinot noir skördade vid 10,5 % gör ingen glad. Aligoté, Rkatsateli och Cabernet sauvignon är inte så tokiga. Cabernet franc ännu för oklar för att man ska kunna dra en slutsats, men mycket lovande, eventuellt bäst av de blå. Nu återstår bara att skörda ett styvt ton druvor på stäppen och de används för brandy och basvin för mousserande. Inget jag behöver beblanda mig med så nu åker jag hem till Frankrike igen.