Enligt senaste numret av Allt om Vin, hör till årets bästa sommarviner de båda vinifierat-ikonerna Les Lauzeraies och Clotilde Davenne Bourgogne Blanc. Jag skulle vilja tillägga, att de inte bara tillhör de bästa sommarvinerna, utan också de bästa året- runt-vinerna.
Knappt hann jag lägga ut mina tankar om ”Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap” förrän vin-, musik- och litteraturförståsipåaren Hans Artberg var där med en massa lästips. Nåväl, avseende ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery tänkte jag att Hans Artberg och de två miljoner fransoser – gissningsvis främst av feminint slag – som enligt bokens omslag läst densamma – eller, på omslaget står det, för att vara mer exakt, inte att Hans Artberg läst den – inte kan ha helt fel. Således har jag nu läst ”Igelkottens elegans” och måste säga att den kort och gott är lysande. Eller som Cecilia Nelson uttryckte saken i GP: ”Hon (Muriel Barbery) pendlar mellan finstämd djupsinnighet och hysteriskt rolig satir”. Bra. När jag så tänkte tipsa Hustrun om boken, därför att jag funderade som så att en sådan här bok kan nog även hon tycka om, gav hon omslaget en hastig blick och sa: ”Jaha, ’L´élégance du hérisson’, den läste jag för tre år sedan när den kom ut i original. Det var den som flickorna och jag försökte tipsa dig om på den där middagen hos D:s för länge sedan, men det fick dig bara att vara stroppig en stund och sedan gick du och satte dig i ett hörn och såg ouppnåelig och skitnödig ut, om du kommer ihåg?”. Vintips till ”Igelkottens elegans”.
Har i veckan varit dels på Château L´Arnaude, dels på Domaine de Brescou. Kunde då, föga förvånansvärt, konstater a att om det regnar vid något tillfälle nu i juli, ganska snart, och sedan i början av augusti, kan vi få en tidig skörd. Regnar det inte alls kan skörden istället bli senare än, låt säga, förra året. Vingårdarna ser dock utmärkta ut. Vädret har generellt varit bra i hela södra Frankrike i år. Däremot finns det en del oidium att hantera beroende på de fyra-fem regnrika åren vi har bakom oss.
Sedan en dryg månad rapporteras det om en ovanligt tidig skörd i år. Särskilt i Bordeaux. Om någon vecka kommer vi dessutom att kunna läsa att det är första gången sedan 1893, 1863 i förekommande fall där man råkat vända uppochner på 9:an, som man skördar så tidigt. Redan före den 23:e augusti! Och allt det tyder, förstås, på en osedvanligt bra skörd. Jämförelser kommer framförallt att göras med 1990, som ligger tillräckligt långt bort för att få ska ha ordentlig koll och som vanligt kommer ingen att fundera över hur pass bra 1893 egentligen var. Eller, för den delen, hur pass bra det är med en rekordtidig skörd. Talar vi Frankrike liknar 2011 verkligen 1990. Torka råder i större delen av landet (och man drar paralleller till det problematiska torråret 1976). 1990 ledde detta till att den som besprutade sina stockar sent med systemiska produkter hade problem med restprodukter i musten. För övrigt blockerades mognadsprocessen på flera sätt. Resultatet blev att somliga viner fick mer socker än karaktär och arom. Varför har då 1990 hyllats snart sagt överallt? Nja, det är ingen dålig årgång. Fast hyllningen beror nog till stor del på att 1990, till skillnad från den stramare och mer kompletta årgången 1989, gav upphov till en av få ´”powerårgångar” i Bordeaux. Samtidigt snurrade de ekonomiska hjulen för fullt (just före fastighets- och bankkrisen ni kanske minns?) och det fanns stor efterfrågan på dyra primörer från Bordeaux, vilket hjälpte till att hypa året. Huruvida man föredrar 90:orna eller 89:orna idag är en smaksak, men rent objektivt måste 89:orna generellt anses som de mer kompletta vinerna. På tal om det här med rekordtidig skörd till följd av tidig blomning och varmt och torrt väder fram tills nu… ta det med en nypa salt; börjar det inte regna kommer mognadsprocessen att kraftigt avstanna och den fenoliska mognadsprocessen kan till och med upphöra. När vinrankan stressas av torka stänger den av sin fruktproduktion och fokuserar på att överleva. Med andra ord kan ingen säga något vettigt om årgången 2011 avseende skördestart och kvalitet förrän om några månader. Däremot är allt som sägs, förstås, bra rubriker och notiser i juli, då journalisterna går på semester och nyhetstorka råder. Det vet också vi i vinvärlden och det är ingen tillfällighet att vi kommunicerar strunt om årgångarna under den här perioden. Det här inlägget är eventuellt ett undantag från detta. En solskenshistoria.