Küchenchefs Herr Oehlschläger Schnitzel

På det korrekta, men inte uppseendeväckande, Hotel Heidekönig, just utanför den vackra staden Celle – ytterligare en av alla tyska städer man måste besöka – arbetar, enligt hotellets broschyr, Kochlehrling Frederic Bischoff i köket tillsammans med sin, fortsatt enligt broschyren, förebild, den förre kockolympiern Küchenchef Herr Oehlschläger. Huruvida det stämmer att unge herr Bischoff arbetar där, kan vi inte gå i god för, däremot står det utom allt tvivel att Herr Oehlschläger är Küchenchef på stället och när vi, i förra veckan, trillade in i restaurangen en sen kväll tog han, iförd en kockmössa av imponerande styvhet och mått, emot oss på ett ytterst älskvärt vis och serverade oss en fullständigt lysande wienerschnitzel, gjord enligt konstens alla regler, sa i alla fall Hustrun som kan sådant där och som lugnade mig när jag ville fly fältet då det plötsligt, strax efter att vi lagt vår beställning, började banka och leva ute i köket – tydligen ingår bankning när man gör slik mat. Hursomhelst: missa inte Küchenchef Herr Oehlschläger och hans formidabla schnitzel när ni besöker Celle. Här finns han (låter er inte luras av den oansenliga fasaden – den är bara en fasad).

Eric Cantona, Abbé Pierre & Robert Sinskey

För den som vill skänka en slant eller kanske bara undrar över den där välgörenhetsorganisationen Eric Cantona vurmade för, presenteras här en länk till Fondation Abbé Pierre (klicka på ”Don en ligne” om ni vill skänka pengar). Här en länk till fakta om Abbé Pierre och hans verk. Vintips till Eric Cantona.

BorderShop, Torres, Absolut & Michel Roux

In i det längsta höll mäster Miguel Torres emot när det gällde att sälja vin på bag-in-box. Till slut gav han sina medarbetare klartecken och inget ont i det, marknaden är som den är, men visst fläckas varumärket Torres av att en trelitersbox ”Torres Sangre de Toro” säljs för 89, 95 DKK på BorderShop. Att det gamla fina märket Absolut tappat lystern visas väl om något av att inte mindre än elva Absolut-flaskor i olika kulörer och smaker, på ett tämligen vulgärt sätt, ligger utfläkta över en dryg halvsida i BorderShops broschyr på färjan mellan Rödby och Puttgarten. Enligt vanligtvis välunderrättade källor har min gamla vän tillika marknadsgurun – ”Marketer of the Year” i USA, bara en sådan sak – Michel Roux nu kallats in för att återskapa den unika lyster som märket en gång besatt och som han var mannen bakom, innan en rad människor som antingen var inkompetenta eller såg mer till sin egen sits än varumärkets och affärens bästa kom in och tog över rodret.

 

Eric Cantona 2.0

Eric Cantona lär oss hur man framgångsrikt får internationell uppmärksamhetför ett eget projekt – i det här fallet något så behjärtansvärt som ett försök att belysa fattigas utsatta situation och söka stöd för en välgörenhetsorganisation. Passar också på att påminna om det om inte behjärtansvärda så i vart fall minnesvärda Cantona-citatet ”When the seagulls follow the trawler it is because they think sardines will be thrown into the sea”.

 

Wordfeud, 1000-poängsklubben & jipii!

Att vilja vinna i Wordfeud (utländskt ord som antyder vad spelet handlar om, se även nästa mening) har inget med tävlande att göra. Det är krig. Ett drogkrig eller snarare en krigsdrog. Detta stod klart långt innan jag prövade på drogen. Dessvärre lät jag mig, mot bättre vetande, förledas av honungslena tungor och ivrigt knappande på smartfonerna (icke godkänd försvenskning av ett engelskt ord) över helgerna och plötsligt satt jag där vid frontlinjen och knappade, djupt koncentrerad och onåbar för omvärlden. Dock: sedan jag nu i mitt femte spel krossat min i och för sig utmärkta adversär (påhittat ord, som tangerar godkända adversativ och inte godkända adversaire) och tagit plats i 1000-poängsklubben lägger jag nu av med Wordfeud, detta djävulens (gammaldags stavning av jävulen, som i sig enligt datorn är en felaktig stavning av djävulen) påfund, detta knark. Men framförallt ville jag bara berätta att jag satt 1000 poäng, och väl det. Jipii! (inte heller ett godkänt ord, annars ger bokstaven j, som bara finns på en bricka, sju poäng)

 

Tävlingsmänniskor eller sonen som kom ut i kylan

Alla har väl hunnit läsa om pappan som lämnade sin, i pappans ögon för dagen inkompetente, son, att gå från Uppsala till Stockholm, för säkerhets skull utan ytterkläder i det rådande bistra klimatet. Det sensationella är inte att säkringen gått på en förälder riden av prestationsångestens mara eller att denna förälder låtit säkringen gå i offentlighetens ljus, det sensationella är att den ena idioten efter den andra nu får sitta i TV-sofforna och säga att han – alltid en han, om man nu kan dra en slutsats av den saken? – någonstans ändå kan förstå pappan, för visst måste de unga sättas under press om resultat ska uppnås. En slags realitysåpa där den ene efter den andre aspirerar på att vara morgonsoffornas Linda Rosing.

Lördag på Landals i Hallsberg?

En dag när du antingen har för mycket eller ingenting att göra: tag tåget till Hallsberg – detta steg kan och bör, för att undvika onödigt krångel, hoppas över om man redan befinner sig i Hallsberg – stig, som det sig bör då man är på väg till Hallsberg, av i Hallsberg, gå igenom stationsbyggnaden, titta, väl ute ur byggnaden, rakt över gatan, två fingrar vänster, fäst blicken på Landals Konditori, gå dit, stig in, frossa, helst på övervåningen, i smörgåstårta, wienerbröd, arraksbollar, bullar, bakelser och kakor och tag dig en titt i bokhyllorna, har du med dig en bok kan du byta ut den mot en i hyllan befintlig, känner du för att taga med dig en vinylskiva ur hyllans samling, gärna av typen ”Melodifestivalen 1977”, gör du det, åk sedan hem glad och förnöjd. Med andra ord: missa inte Landals Konditori i, i övrigt inte direkt superhäftiga, Hallsberg – det är värt en lördagsutflykt.

Nyårsvinfrossan: Dagen efter-testet

Ingen seriös provning med mindre än att vinerna även provas dagen efter och gärna ett par dagar efter dagen efter. Syftet är, förstås, att utröna dels hur de olika dryckerna utvecklas över tid, dels hur väl de klarar lite syre och lagring i fria luften. Rödvinerna brukar lämnas okorkade i rumstemperatur medan vit- och rosévinerna korkas och sätts i kylen. Det är ogörligt att här närmare redogöra för hur alla de vinerna som provades över helgerna varit dagen efter, men här följer en uppräkning av ett antal tappra buteljer, som inte bara höll bra utan rent av var bättre och mer uttrycksfulla dagen efter än dagen före dagen efter och det även dagen efter dagen efter: Bel´ Villa Vineyard Syrah (Goedhart) 2007 (låt vara att den flyktiga syran ökade efter ett dygn i det fria), Mumm 2002, Malhadinha 2008, Guy Charlemagne Brut Nature, Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson) 2007, Clos Dière blanc 2003 och 2000, Clos Dière rouge 2003, Clos Dière ”Cuvée I” 1999 och 1998, Ententa 2004, Chablis 2010 (Clotilde Davenne), Bourgogne Blanc 2010 (Clotilde Davenne), Piper-Heidsick, Viña Collado 2010, Domaine Serene ”Coeur Blanc” 2007, Mazuelo de la Quinta Cruz 2009 och Tavel Les Lauzeraies 2010.