Michelangelo 2012: Liten vinfrossa

Som avslutning på den veckolånga vintävlingen passade vi domare på att kasta medhavda viner på varandra. Följande buteljer provades: Wallin 2008 (medhavt vin från Provence, första årgången av blend-versionen av Wallin rouge, av falsk blygsamhet vill jag inte kommentera det, men alla andra tyckte det var superbra…); Ktma Argyro 2011 (grekiskt, småblygt, rent och lätt spritzigt vitvin, som bör fungera utmärkt till grekisk mat), Sancerre Jadis (Henri Bourgeois) 2002 (druvtypiskt på alla sätt och vis, stort vin, bra, mjukt och runt nu, mycket bra); Åhus Solaris 2010 (frisk, ren, blyg doft, viss frukt, mognad, hybridkaraktär i smaken men ändå rund i avslutningen); Boloun Ryzlink (Laski Riesling från Tjeckien) 2010 (frisk, ren, viss druvkaraktär, frukt, halvtorrt, bra); Amavi Collection (Walla Walla) 2008 (typisk Walla Walla – stil, stor, fruktig, lätt laktisk doft, mycket frukt, saknar lite syra); Andrew Will ”Two Blondes Vineyard” (Washington State) 2007 (stor, ursprungstypisk doft, integrerad ek och frukt, saknar lite frukt som balans mot eken i smaken, men bra); Clos Dière ”Cuvée I” (Côtes-de-Provence) 2000 (mycket komplext och bra, ja, vaddå? skulle jag ta med skräpviner? börjar visa mognad, men har många år kvar i källaren för den som så önskar); Ridge California Mazzoni Home Ranch 2003 (Zin, Carignan och Petit verdot som uppvisar en stor, fruktig doft med inslag av russin och fruktsötma från övermogen frukt, noterbart är att flaskan var behäftad med en liten släng av kork annan än TCA, som knappast hjälpte till); Morrow Valley ”Madeleine Angevine” 2007 (walesiskt hybridvin med en ren och liten doft, liten sötma); Pullus ”Ranski Riesling” TBA 2008 (sött och gott från Slovenien, stor doft, honung, persiska, mango, koncentrerat, sött, mycket bra); Montelle ”Norton” 2009 (hybridvin från Missouri, stor svartvinbärsdoft, mint, lite trögflytande, riktigt bra smak för att vara en blå hybrid); Anima Libera ”Vigna Favassa” Etna Rosso 2010 (ganska ljus färg, körsbär och körsbärskärnor, rent, klassiskt italienskt vin i distinkt stil, ganska strävt, lång och ren eftersmak med ren bitterhet, snyggt vinmakeri av Emiliano Falsini, cool); Abadía Retuerta ”Sago Garduña” Syrah 2009 (powervin från Spanien, tät färg, stor doft och smak där ek och frukt slåss om utrymmet på powervinets vis, disciplinerat och snyggt, saknar lite syra, lång eftersmak, bra gjort i sin stil); Augusta Winery ”Vignolle” 2010 (Missouri-vin på gammal, fransk hybrid, blygt, hygglig frukt med inslag av jordgubbe, tydligt hybridavtryck i smaken som är en aning robust men också nyanserad, lite grovhuggen hybrid-syra, fruktig ren eftersmak med tropisk frukt); Kasugayama (sake från Musashino Shuzo – mycket bra!); Simonsig ”Redhill Pinotage” 2004 (stor, fruktig doft, varmt klimatavtryck i såväl doft som smak, välgjort i sin stil); Ayres ”Pinot Noir” 2006 (PN från Oregon, som behövde tid i glaset för att komma till sin rätt och som sedan tappade av väl snabbt, annars trevlig frukt och väl integrerad ek); Clos Henri ”Sauvignon Blanc” 2011 (Bourgeois´vin från Nya Zeeland, stor doft, sparris, nässlor, ungt, friskt, rent, mycket bra); Interkardinal Solaris 2010 (mer svenskt vin, lite blyg doft och smak med hygglig frukt, inslag av ostbågar och begynnande mognad, rent och snyggt); Glyndwr 2010 (dessvärre, eller inte, korkdefekt hybridvin från Wales på Rondo, Regent och Triumph d´Alsace).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *