Côte-Rôtie (P Jaboulet Aîné) 1959 2.0

I förrgår, när Hustrun och jag förberett en skaldjursplatå för gästerna, dök Vingårdsvännen upp med, ytterligare, en Côte-Rôtie från Jaboulet och 1959. Skälet, påstod han, var att han glömt att han vid ett tidigare tillfälle redan haft med en. Jag är dock övertygad om att han trodde att Hustrun inte var hemma och att han skulle äta min mat. Icke desto mindre förty slank även den här versionen ner. Faktiskt än fräschare än förra upplagan, på grund av att korken inte grumlat till doften på gammelkorkens vis. Annars hade jag laddat upp med en, visade det sig, väldigt ursprungstypisk, Mouton från 1990. Inte jättesmart, men vad ska man annars dricka till skaldjuren? sa jag till gästerna och fick dem att gå lös på 90:an så jag fick ha det egentliga huvudnumret för mig själv: Bienvenues Batard-Montrachet GC 1998 (Domaine Leflaive). Himla god, hygglig mognad, stor komplexitet, läcker syra. Om någon annan ville ha vitt? Jodå, men då fick de Rabiega Signature från 2004. Eko-odlad Rolle jäst och rejält lagrad på ny fransk ek. Var faktiskt inte dum alls, eken har satt sig utan att vinet oxiderat och den från början väl höga syran är nu riktigt fin, sa jag till gästerna och fortsatte dricka Batarden, som de andra också försökte dricka av, men sedan jag fyllt mitt Riedel till brädden fanns det inte så mycket kvar.

2 svar på ”Côte-Rôtie (P Jaboulet Aîné) 1959 2.0

  1. F.f.g. inser jag betydelsen av ett tillräckligt stort sortiment av vinglas av olika storlekar.

    ”Hm. Det finns tyvärr inte fler diskade glas. Jag får nog ta ett annat till mig själv. Hoppsan, finns det bara dessa fula otympliga jätteglas. De ser ju rent av LÖJLIGA ut! Sådana skulle jag då aldrig bjuda mina gäster.”

    Batard-Montrachet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *