Den opålitlige optikern & Smittan & Sparks

Sparks

Glasögonormar

Optikern bad mig att ställa mig mitt på golvet. Så långt var allt väl, men sedan tryckte den spjuvern fast en apparat i pannan på mig och ställde sig att glo in i mina ögon från bara någon decimeters håll, från andra sidan apparaten. Bortsett från intrånget i min bekvämlighetszon på en meter var det kanske inte så farligt. Saken var dock den att han var, och förmodligen är, ungefär lika lång som jag. Med andra ord hamnade hans mun farligt nära min näsa och bara så alla vet det: ni luktar alla mer eller mindre illa ur munnen. Men, inte ens det var det mest horribla med denna morgons optikerbesök . Plötsligt, mitt i en mening, pep det liksom till i optikern. Jag anade det värsta och fick snabbt farhågorna besannade. ”Ursäkta mig, jag har väldigt ont i halsen”, säger spektaklet utan att skämmas eller sluta titta in i den löjliga, alldeles för korta, apparaten eller, för den delen, sluta andas. DN skriver idag om smittohärdar att se upp med i dessa influensatider. vinifierat kräver nu att DN till sin ofullständiga lista fogar optiker. Sparks.

7 svar på ”Den opålitlige optikern & Smittan & Sparks

    • Man ska väl inte stirra sig blind på den här händelsen, men det känns på något vis som att jag kom och jag såg, men jag segrade

  1. Du kanske segrade trots allt: Kanske luktade du själv värre ur munnen än optikern och därav hans pipande? Kanske hade han tänkt att fortsätta sin mening ”Ursäkta mig, jag har väldigt ont i halsen, men tro för den skull inte att jag är snuvig och inte känner odören som kommer ur din mun och just nu förpestar mitt arbete å det grövsta!” ; – )

    • Haha! Har varit så upprörd, självömkande och nere p g a det övergrepp optikern utsatte mig för att jag inte tänkt så långt, men så klart du har rätt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *