Ni som nogsamt följer vinifierat vet att även i de innersta kretsarna av det intellektuella Sverige dväljs likasinnade. Gott så. Nu kan ni, och ni som faktiskt tillhör de innersta kretarna av det intellektuella Sverige kan, förstås, också ni, även glädje er åt att vinifierat via sin debutroman ”Anakolut /-/ mänsklighetens berg- och dalbana och/eller/med intelligenstestet”, eller, kort och gott, ”Anakolut”, blivit föremål för ett föredrag vid McGill University i Montreal. För att inte göra en kort historia lång var det den svenske litteraturdoktorn Erik van Ooijen som talade om, bland annat, skillnaden mellan struktur och händelse, och detta gjorde han utifrån ”Anakolut”. Det finns två skäl för mig att blogga om detta: 1. Det värmer Egot. 2. Ni vet nu att det inte är en tillfällighet att vinifierat studeras i Sveriges intellektuella hjärta och ni vet nu, att lika självklart som ni säger att Kobra och Babel är bäst på TV så säger ni att vinfierat är bäst i bloggosfären. (PS kan kanske köpas här.) Gustaf Torstens.
Jo, förutom när du orerar om Bowie!
Ibland får ta det onda med det goda 😉
Jag gör det så gärna
Gläds om du gläds, men vet du möjligen innehållet i föreläsningen, d v s vad han säger om ”Anakolut”? Det står ju ”uneventful labyrinth”… Hur fick du reda på att din bok var med på föreläsningen? Känner du van Ooijen? För övrigt tycker jag du ska fortsätta med Bowie -mästerlig!
Erik van Ooijen tweetade inför sitt föredrag och då fick jag en kopia eftersom jag omnämndes i tweeten (han skulle prata om mig o Anakolut skrev han), kollade upp saken och jo, det var positivt, Ooijen talade, som sagt, om skillnaden på struktur och händelse, och valmöjligheter i litteraturen och spelvärlden och då var och är Anakolut ett intressant verk. nej, känner inte van Ooijen men jag är glad att han känner till Anakolut och visst ska vi fortsätta Bowie!
Kul då att han hittade Anakolut, som ju s a s inte finns i var mans bokhylla.
Nej, det är ju över 25 år sedan den kom ut, och även om den uppmärksammades av Res Publica m fl har den väl gått gemene man förbi och lär fortsätta göra det, men det är kul att den lever vidare i så här litterära sammanhang.
En får la damma av den och försiktigt undersöka om bladen fortfarande sitter ihop. Dags att placera den i en glasmonter. Inte var dag man innehar sådan rariteter.
Helt rätt! (F ö är inbindningen sisådär så bladen har nog släppt i både det ena och det andra exet…)
Tack för uppmärksammandet! Jag hör av mig om jag lyckas få ihop en publicerbar version av föredraget. Och det var mycket riktigt just via Res Publica som jag fick nys om boken. Det är jag väldigt glad för! Allt gott!
Erik
Tack själv för uppmärksammandet! Vore kul med en publicerbar version – allt gott själv!