Drinkar med Känsla från Hjo: ski!

I Hjo, där jag, då Hedenhösarna sågs segla mot Hästholmen och Visingsö på vindsurfingbrädor, växte upp, finns nu förtiden en massa moderniteter som krogen Känsla, med mycket närproducerat och bra vinlista och, inte minst och bokstavligen talat, hemmagjorda drinkar, som har det gemensamt att de namngetts på Hjospråket – ett språk som blott vi som kommer från Hjo kan tala. Misströsta dock ej. Genom att klicka på länk för länk här nedan kommer du tillKänsla, Hjo drink efter drink och du får, till och med, en översättning till svenska: Örsken, Skii, Gesnö, Olösa hotrings 2 och Goa mornings. Allt förevisat av den gamle badvakten, livräddaren och handbollsspelaren LtBu (Bult). Hade även tänk ha med en utmärkt introduktion till Hjospråket skrivet av Anna Geiden, mer känd som Dengei och förstås också uppvuxen i Hjo, men det blir lite för långt och omständligt för den här bloggens blygsamma inläggsomfång, men ni som åker till Känsla och testar Goa mornings eller någon av de andra drinkarna kan säkert få en liten snabblektion medan ni inmundigar dryckjomen i baren (PS Dengeis utförliga beskrivning av Hjospråket finns nu att läsa som en kommentar till inlägget). Vi lyssnar nu, passande nog, på två gamla Hjoband och en nyare Hjolåt – nej, jag spelade inte i något av banden, men har, förstås, spelat med flera av musikanterna: Crood, Reklamation, Richard Rocks. PS Nu uppdaterad med drinkhemsida, klicka här. Och en Crood-bonus på det.

13 svar på ”Drinkar med Känsla från Hjo: ski!

  1. Avgrunder öppnar sig plötsligt. Folkdjup man aldrig kunnat föreställa sig. Kulturer, så exotiska att de vita fläckarna på kolonialisternas kartor ter sig som nästintill överlastat informationstäta. Ultra-Ethno!

    • Ja, den som inte varit i Hjo och hört ortsbefolkningens egenartade språk och druckit de hemmagjorda drinkarna har upplevt näst intill ingenting…

  2. Måste erkänna att jag var tvungen att kolla på kartan för att säkert veta var Hjo ligger (låg längre söderut än jag trodde) men nu måste jag nog åka dit och prova drinkar, tack för tipset.

    • Allt är relativt, jämfört med ekvatorn ligger Hjo långt norrut, men alldeles oavsett detta tycker jag det är en utmärkt idé att åka till Hjo och prova drinkar – kul är också, bortsett från den fina vinlistan, att de satsar en hel del på närproducerat och lyckas bra med det.

    • Ja, både avseende språk och hemmagjorda drinkar. Kanske Hjo kommer att bli den där sista byn som vägrar inordna sig i omvärlden, ungefär som Asterix & co by? Och kanske kommer LtEnBu att skapa drinken som motsvarar druidens brygd?

  3. Tyvärr var vinlistan på restaurang Känsla under bearbetning och man kunde därför inte se deras utbud. Hoppas den publiceras snart. Blev sugen på att besöka ”den lilla staden vid det stora vattnet”, vilket diktaren Bo Bergman en gång lär ha sagt om Hjo och lyssna till lokalbefolkningens tungomål. LtenBu verkar ju vara en personlighet…

    • Och om du åker dit: Sätt dig på torget och fråga efter LtEnBu. Leta inte. Han hittar dig. Om han vill träffa dig…

  4. Som gammal Hjobo under den tid då det s k Hjospråket florerade, kom jag att tänka på ordet ”gigö” när jag läste om ”goa mornings”. Vet ju att gigö betyder äcklig, men om man nu enkelt kan förstå vad många andra ord betyder genom att byta plats på delar av ordet (jag kallades t ex TerPe), så undrar jag om någon gammal Hjobo som läser detta kan tala om vad gigö kommer ifrån.

    • Hej TerPe, har nedan lagt in Dengeis utmärkta försök att fånga Hjospråket, läs och begrunda:

      Skitten med ett olöst homdant språk i Hjo
      Av Anna Geiden
      högstadieelev på
      Hjo skola 1978-81

      Att”bäckerings” betydde baksmälla och ”glihy” taskig, det visste alla då. Alla! Förmodligen är det ungdomsspråk som växte fram i Hjo på 1970-talet med kulmen runt 1983 ganska unikt. Språket var mycket ordrikt och spreds inom ett brett åldersspann. Många år senare hördes (hörs?!) fortfarande ”gea” för ful eller ”lette” för mycket. För att inte tala om ”sky” och ”ski”, med betydelsen tråkigt/dåligt respektive roligt/bra.
      Raggarna först

      Antagligen började det i det så kallade raggar-gänget. De gick på hög-stadiet i Hjo runt 1975 och körde med egna ord. Andra snappade upp dem och spridningen tog högre och högre fart för att sakta ner efter 1983. Runt detta år var nyskapandet som störst och Hjospråket talades i olika grad av nästan alla högstadie-elever oavsett grupp-tillhörighet.

      Intressant: när ett nytt ord skapades av någon var det lätt för de allra flesta att genast förstå det.
      Hjospråket tog över

      Undertecknad minns en viss språklig konflikt i kontakten med nya kamraterna i Tibro där många av oss gick i gymnasiet. Vi från Hjo var tvungna att leta efter vanliga svenska ord för att göra oss förstådda vilket kunde kännas krystat. Så långt hade det gått, så etablerat var Hjospråket.
      Tibrobor var dalia

      Ett annat fenomen blev nu tydligt: de Tibrobor
      som försökte sig på att prata Hjospråket lyckades mycket sällan, vare sig med uttal eller menings-byggnad. Alla Hjobor var överens om att man inte kunde säga ”jag ofryser löst” som en Tibridge-kille spontant hävde ur sig en gång. Vi hade en känsla för språkets regler naturligt i oss.

      Hur uttala?

      För att beskriva ordens uttal korrekt skulle vi behöva enas om diverse tecken, till exempel för det tjocka l som finns i ”dalia” (dåliga) och för betoningen som är oerhört viktig i Hjospråket. Några sådana tecken finns inte. Endast en sann bärare av språket kan tillgodogöra sig denna text fullt ut ljudmässigt. Här följer ett försök att kategorisera orden och i utvalda fall förklara deras ursprung.

      Kategorierna är:
      1. Svenglish
      2. Omvänd betydelse
      3. Omvänd bokstavsföljd
      4. I och Y-syndromet
      5. Förstärknings-uttryck
      6. Ski och sky
      7. Ljudlek
      ……………………………………

      1. Svenglish
      Det engelska språket har påverkat mycket. Ett vanligt sätt att göra nya ord var att ge ett svenskt ord ett engelskt uttal:

      raggare = rägers
      strumpor = strämpers
      macka = mäka
      byxor = bägsters
      svett = svajters
      frisyr = frajser
      smal = kräjftig (fr kraftig, se kat omvänd betydelse)
      länge = kôrta tajms
      Vissa engelska ord har försvenskats:
      slipa = sova
      fodda = äta
      dogg = hund
      vrajta = skriva
      lajers = lögner
      gätta sig = ge sig av
      fronta sig = hålla sig framme, visa upp sig
      Notera förkärleken till engelska verbändelsen
      ”-ing”:
      mornerings = dålig andedräkt
      äjverings = avundsjuka
      njoring = nyfiken
      bäckerings = baksmälla
      julerings = ha roligt (fr julafton)

      2. Omvänd betydelse
      Det finns en rad ord som får omvänd betydelse genom att betonas på ett särskilt sätt. Det är främst här det är svårt att beskriva uttalet.
      Om ”lätt” uttalas med tjockt l och betonas i meningen, betyder det ”svårt”.
      Detsamma gäller ”lite” som blir ”mycket”.

      3. Omvänd bokstavs-följd
      Att kasta om bokstäverna i ord var mycket populärt. Den skickligaste kunde säga hela meningar: ”Ittenski ämmaklä en ilopi på Arkpa mä Ittangi Esterwä”. (Vad roligt att dricka en öl på Park med Gittan Wester).
      Vanligt var att vända på enstaka ord…
      niku = unik, dvs knäpp
      ärskfä = färsk, dvs knäpp
      …och att dessa dessutom hade omvänd betydelse:
      glihy = taskig (fr hygglig)
      libi = dyr (fr billig)
      teli = mycket (fr lite)
      OBS! Konstruktionen: Han fodda teli mä stjuvade fishbanns = Han åt jättemycket stuvade fiskbullar
      gesnô = ful (fr snygg)
      Det sistnämnda ordet gick igenom denna utveckling:
      ”Snygg” uttalades ”snôgg” med emfas på ordet i en mening och fick då omvänd betydelse. ”Snögg” omvänt blir ”gesnô” som sedan förkortades till ”gea”. Alltså:
      snygg →snôgg → gesnô → gea

      4. I och Y-syndromet
      Varför blev ”lätt” i stället ”litt” (= svårt) och ”gott” i stället ”gytt”. Kan det röra sig om vokalharmoni, dvs att det är enklare att använda samma ljud som i ordet innan. Ett ofta använt förstärkningsord var nämligen ”jivlitt” i stället för ”jävligt” (för hårt att svära…?) och kanske förde det med sig i:et och y:et i t.ex.
      jivlitt frish = mkt ofräsch
      jivlitt gytt = mkt äckligt
      Varifrån kom i så fall:
      Nidå! = Nädå!
      kischpa = stjäla (först käschpa)

      5. Ord som förstärker
      Flera av de ord som levt kvar längst är de så kallade förstärknings-orden. På vanlig svenska ”mycket”, ”väldigt” m.m.
      lågt
      dalitt (fr början dåligt)
      lette
      små
      löst
      olöst
      jivilitt
      Till ex:
      Han var olöst bôrni = Han var väldigt full
      Hon hade olösa hotterings = Hon var väldigt varm

      Prefixet o- används framför adjektiv:
      ofärsk = knäpp
      onal = mkt snål
      okoff = mkt knäpp

      En engelsk form av o- kom fram:
      annôrsk = ofärsk
      annkräjftig = mkt smal

      6. Ski och sky
      Är dessa ord kanske Hjospråkets signum?
      ski = roligt, bra
      skitten = roligt, bra
      sky = trist, dåligt

      Ski kan ha kommit från ”snuskigt” som vid emfas fick omvänd betydelse. Sedan vändes det på:
      skisnô eller skittensnô
      Alltså:
      snuskigt →
      skisnô, skittensnô →
      ski, skitten
      Sky är svårare att se ursprunget till. Kan det ha varit ”skinni minni” (= roligt, bra) som uttalades på engelska ”skajni majni” och från det gick en tanke/bild av hur det skulle ha stavats på engelska, nämligen sky… Och med det engelska uttalet kom då också en omvänd betydelse? OBS! Detta är en högst osäker teori!

      7. Ljudlek
      Fenomenet Hjospråket vittnar i stort om en fantastisk språkglädje och en oerhört utvecklad lek med ljud och ord.
      Konkret finns också exempel på ganska galna uttryck:
      Skinni minni okka bokka = vad roligt
      halli galli = vad roligt
      häg = hej
      hägli dågli = hejdå
      hägli dågli på dägli dågli = hejdå
      ……………………………………

      Efterord
      Jag satte ihop dessa teorier när jag läste en kurs i svenska i Gbg år 1988. Vi hade till uppgift att titta på ett språkligt fenomen. Jag minns inte riktigt hur researchen gick till, snackade väl runt lite bland Hjobor och listade de flesta orden ur egna och nära vänners minne.

      Den som har andra teorier än dem jag samlat här får mycket gärna höra av sig! Det skulle vara skitten att jämföra hur vi upplevde det hela.

      Mvh Anna, sedan många år stockholmare men med bl.a. ”gea” och ”lette” i ordförrådet i umgänget med vännerna från Hjo.
      Sthlm den 17 feb 2012

      • Vilken skitten redogörelse!

        Får jag komma med ytterligare en härledning. Ordet Koff sedermera också okoff = dum. Vad jag mins så kommer det från ”dum i huvudet” dvs dum i hövet vilket blev enbart hövett som sedan övergick till tyskans Kopf som snabbt förvandlades till Koff.

        • Efter att ha ”flytt från bonnahölan” Hjo som 17-åring återvände jag 2008 efter 25 år i exil som göteborgare. Nu är jag hjobo igen och stortrivs med det. Här en liten hjospråks-anekdot från 1978:

          Minns mycket väl när jag stod utanför Park mycket besviken över att ha blivit påhoppad av en raggarbrud för att jag dansade med hennes kille (som förstås hade bjudit upp mig alldeles frivilligt först). Jag väste mellan tänderna ”teli offkå dapakesmo”!! vilket inte blir så mycket lättare att begripa översatt till ”lite koff paddasmock”!! – idag skulle jag nog bara nöja mig med att konstatera att hon var en riktig idiot :)
          Underbar läsning och dessutom gick jag förbi Känsla just ikväll där en hårt arbetande Bult ägde en fullsatt uteservering där alla hade riktigt Ski!! Själv var jag på Grönköping och löste livequiz m syrran :)
          Anna

          • Hej Anna, det var väl typ 100 år sedan sist, eller i alla fall 30 år sedan? Kul att du läste det här och att du kommenterade och inte minst att du är Hjobo igen och trivs med det. Vi kanske ses på Känsla eller så någon gång! Hälsa syrran också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *