”Men Herregud, den här har då sett bättre dagar!” utbrast jag bestört, höll upp Unicon och tittade allvarlige på min gode vän Katalanske Kocken, vars vinkällare vi inventerade.”Men 64 är väl ett extremt bra år, borde inte vara några problem?” svarfrågade han med en hörbar klump i halsen.”Helt fel, vet inte varifrån den myten kommer, att 64 skulle vara ett kanonår i Rioja och Ribera del Duero. Dumheter. Nej, det är nog bäst satt dricka den där nu. Om du vill kan jag hjälpa dig att öppna den, korken kommer säkert att gå i tusen bitar när du sätter skruven i den. Vill inte verka självgod, men det är tur för dig att du har vänner som jag,” sa jag och för att göra en lång historia kort satt vi snart där med tindrande ögon och svepte hans Vega Sicilia ”Unico” från seklets spanska årgång 1964: ett stycke flytande, fortsatt fruktig, ren och komplex  historia, som visade sig från sin bästa sida och gjorde det svårt för mig att övertyga Katalanske Kocken om att vinet var övermoget och att han skulle sluta gnälla och ta saken som en man. Mer Vega.

Dela “Vega Sicilia ”Unico” 1964” på Twitter