Då & Nu & Harriet Morrison & Gustaf Torstens

I tisdags publicerade min gamla parhäst Lars Berthilsson en krönika i tidningen han ägnar en stor del av sin vakna tid åt, SLA (Skaraborgs Läns Allehanda). Han gjorde sig dessutom omaket att skicka mig en PDF med krönikan, en krönika som snabbt tog mig till tiden då vi, Lars B och jag, var Västerhöjdskolans i Skövde självutnämnda komikerpar och oinbjudna men flitiga medarbetare i skoltidningen, Gavarit. Vad vi då bland annat ägnade oss åt framgår av krönikan, varuti ni – eventuellt, beroende på i vad för slags datorsmartfånpadda ni tittar (klicka upp bilden nedan och zooma kanske?) – kan läsa om Harriet Morrison och The Harriet Morrison Show. Oss med andra ord. Som genom ett ödets nyck bröt jag i ungefär samma stund som krönikan kom mig till mötes igenom den barriär som hindrat mig från att flytta musik från gamla monokassettband till datorer och så vidare ända tills allt kan hamna på youtube, men nu finns det i viss utsträckning där, så medan ni läser Lars Berthilssons vackra krönika kan ni också avnjuta Gustaf Torstens  för ganska länge sedan och Nu för inte så länge sedan. (Gustaf Torstens är för övrigt ett av många alias för er utsände i den vida världen och alla dess avgrunder, hela namnet minus Larson)Krönika SLA

6 svar på ”Då & Nu & Harriet Morrison & Gustaf Torstens

  1. Fantastiskt värre!
    I det ungdomligare stycket ”Då” tycker jag mig höra antingen en LP (troligast) eller måhända en ospecificerad Ibba (borde iofs ha legat i den s.k. Farans Riktning) – men i ”Nu” är det definitivt ett finstämdare instrument som fångar lyssnaren. Vågar man säga att den s.k. utvecklingen har gått framåt? Eller är det bara ett uttryck för tidens flykt?

    I övrigt ang. krönikan lägger jag särskilt märke till att någon beundrare blev så full av beundran att denne ansåg sig tvungen att på olaglig väg tillskansa sig originalinspelningen! Finare omdöme kan väl knappast ges! Men skam åt Lars Boberg som stäckte två lysande karriärer! Nåväl, Skivbolaget DECCA påstås ju ha refuserat The Beatles med motiveringen ”det finns ingen framtid för gitarrgrupper”.
    Sic Transit Gloria Mundi.

    • Oss emellan misstänker jag att Lars Boberg för sent kom på vilket misstag han begått då han släckte detta komikerpar och fylld av ånger och driven av en kraft starkare än han själv såg sig tvingad att på ett eller annat sätt komma över tejperna så att han likt en Bergman kunde sitta där i sin ensamhet och sörja över sitt usla beslut och gotta sig åt lustigheterna dag efter dag, men, vill inte komma med några anklagelser, det är bara en spekulation, låt vara en mycket bra och sannolik spekulation.

      Och, ja, visst är det en LP (en vinröd Custom) i Då-tid (som senare fick säljas för att betala studier, vilket var ett synnerligen oseriöst grepp för en musikervillbliare men så gick det som det gick sen också) och det finstämda i Nu-tid, njaee, har lovat musikern Bergs Lars Hansson att inkomma med något nytt åstadkommit med någon form av gitarr och framförallt en Cry Baby – inom kort på en blogg nära dig – och det lär kanske bli lite mer likt Då än Nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *