Buljonghundriskokandets risker & Hound Dog

Frisk hund

Frisk hund

Ena hunden sjuk. Hustrun på uppdrag. Er utsände i veterinärvetenskapens tassemarker får i uppdrag att koka ris åt sjuklingen. Inga problem. Under förutsättning att riset ligger i portionspåsar – det gör det nu inte – och att Hustrun, innan hon går, inte säger ”Och så tar du lite buljongpulver och häller i så riset smakar kött”. Lättare sagt än gjort. Inte så att det var särskilt svårt att sätta på en gryta vatten och hälla buljongpulver i den. Frågan var bara hur mycket det skulle vara. Jag tog hela burken, vilket förmodligen var lite mycket. Gick därifrån i väntan på att vattnet skulle koka upp, vilket förmodligen var ett misstag. Det är sedan inte så – och det här är viktigt att understryka ity Hustrun har svårt att tro det – att jag inte kände att det luktade… liksom… kött, hela vägen till mig där jag satt en bit längre bort i huset och arbetade, men jag var så förlorad i viniferat eller något annat livsviktigt att jag missade det som utspelade sig i köket, vilket är skälet till att jag blev oerhört förvånad över att, någon timme senare, hitta en stinkande gryta med något vidbränt gegg på botten. Försökte se positivt på saken och tänkte ”reduktion”, men insåg någonstans att det inte var en bra fond för buljonghundris och för att nu inte göra en trist historia längre än den behöver vara fick hunden så småningom lite vanligt, obuljongerat kletris och verkade nöjd med det. Hound Dog.

10 svar på ”Buljonghundriskokandets risker & Hound Dog

      • Dessbättre har du, förmodar jag, många andra goda egenskaper som kompenserar din matlagning med råge.

        Beställde hem två flaskor av C. Davennes Chablis Premier Cru. Numera får man av årgången 2010 och vi har bara en flaska kvar av 2009. Är det något tycker du som skall lagras mer eller är det bara att sätta tänderna i den?

        • Prova och se vad du tycker. Den är bra nu, tycker jag, men kommer utvecklas väl de kommande två åren så du kan, inom rimliga gränser, både ha kakan och äta den.

  1. Fast om jag inte kommer ihåg helt fel, så kokades riktig couscous i tryckkokare och under längre tid än några minuter. Iaf i början av 1980-talet (eller på dinosariernas alt stenåldersmänniskornas tid, allt enligt min tonåring) när ”min” franska madame gjorde sin enda paradrätt; couscous och boulettes i tomatsås (hon var inte så bevandrad i kokkonsten och inte jag heller förresten) och innan det fanns snabbcouscous i varje affär. Men gôtt blev det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *