Själv ser jag inga problem med varuprover i sig; problemet är snarare skribenten. Varuproverna är ett utmärkt hjälpmedel för kritiker och något som ytterst och i bästa fall kommer kritikernas läsare till godo. Det kan gälla litteratur, musik, vin, fordon, ja det mesta. Samtidigt är kritikerns objektivitet och kunnande en evig problematik för, vanligtvis, kritikern själv och, definitivt, läsaren. Ytterst handlar det om att den siste ska kunna lita på sin kritiker och det är endast den med tillräckligt eget kunnande som vet om den kan det. Såg till exempel häromdagen att ett vin som i samband med ”Vinforum 2.0” visade sig vara störigt orent, hyllats rejält på flera håll. Frågan är då om den som hyllar ett orent vin bara är inkompetent som provare eller om den har en annan agenda än att ge sin läsare en korrekt bild av produkten, vill den till exempel stötta just den producenten eller importören av något för oss övriga okänt skäl, eller har det bara blivit en ”våg”, som det ibland blir, då alla bara hänger på och hyllar därför att det verkar vara det rätta att göra som en i gänget. Om, å andra sidan, du som läsare vet att du alltid tycker precis som kritikern X eller alltid precis motsatt vad Y säger, ja, då kan du förstås följa den kritikern oavsett hens kompetens eftersom du vet vad hens smak och råd är värda.
Att varuprova eller inte varuprova, det är frågan 7.0
Självklart är det bästa att hitta någon som jagar själv, som alltid befinner sig längst fram och gör de där sanslösa upptäckterna innan alla andra gör det. Nya konstnärer, manusförfattare, artister eller för att tala vin igen: nya områden, producenter och druvor och det oftast till ohajpade priser. Å andra sidan är det svårt att som privatperson alltid ligga längst fram samtidigt som många jagar. Inte bara skribenter. Det finns många duktiga importörer och vinhandlare världen över som ofta ligger i framkant. Ett enkelt sätt att själv vara med är att följa dessa och om de då och då ger kritikern tillfälle att träffa en producent eller bistår med varuprover eller provningar som allt som oftast innehåller för hen intressanta produkter som breddar hens synfält eller adderar till hens erfarenhet, kan det inte vara negativt i sig. Negativt blir det bara den dagen kritikern skriver upp en produkt som tack för senast.
Att varuprova eller inte varuprova, det är frågan 8.0
Janis Joplin. Janis Joplin. Janis Joplin. Jancis Joplin. Jancis Joplin. Janis Joplin. Janis Joplin.
Dela “Att varuprova eller inte varuprova, det är frågan 6.0(, 7.0 & 8.0)” på Twitter
Problemet ligger i frekvensen – till slut måste man säga ”tack för kaffet” någon gång. Kåren av svenska s.k. vinskribenter är vid det här laget lindad runt branschens lillfinger efter ett evighetslångt smatterband av promotion-luncher och andra evenemang. Men vem kan klandra importörernas PR-ansvariga för att de gör ett bra jobb? Frågan om integritet hamnar som sagt i knäet hos mottagaren.
Det här problemet gäller inte bara vinbranschen utan all form av kritik. Därför är det viktigt att forumet i sig, t ex en tidning, har tydliga regler för vad som gäller de egna skribenterna – och därför är det dubbelt olyckligt att många publikationer säljer t ex vin – och det är viktigt med återkommande diskussioner av det här slaget – om varuprover i vinvärlden – vi förhoppningsvis just nu ser spridas åtminstone i de sociala medierna. Som du säger gör frekvensen att alla måste vara vakna för de problem som lätt kan uppstå.
Alltså… det är väl rätt enkelt att bortse från eventuella problem med varuprover om man befinner sig på insidan av branschen?
”Utmärkt hjälpmedel för kritiker…”. Det skulle möjligen stämma under förutsättning att alla viner, inklusive de viner vi i första hand var intresserade av, fanns tillgängliga som varuprover. Men så är det inte, tyvärr. Det är branschen som bestämmer vad som ska varuprovas av bloggarna.
Vi som vill ha en frisk och oberoende bloggosfär måste nog försvara den aktivt.
Ja, så är det och det gäller det mesta : utan folk som går vid sidan om mainstream har vi inga motbilder och inga subkulturer. I vinvärlden är den här vegetationen särskilt viktig för de minsta, mest originella.
PS som författare till skönlitterära böcker som är allt annat än mainstream, är jag mycket tacksam för den undervegetation som finns vid sidan om huvudfåran i den litterära världen.
ps. vilket var det åsyftade vinet på Vinforum 2.0?
Haha, ja, det borde så klart framgå, men jag fegar ur här, inte så mycket för att jag är rädd för att sticka ut hakan utan för att jag försöker ligga lågt med alltför utpekande kritik mot vinmakarkollegor som i grunden försöker göra rätt, och vill folk dricka orena viner så får de göra det – hellre det än omoraliskt billiga viner.
Äsch Lars… har du sagt A får du väl säga B!
En gissning är att det kan handla om Lapierres Morgon Sans Soufre? ”Naturliga skräpviner” som sågades av gubbmaffian när de först släpptes i Sverige. Men som hyllats av bloggosfären.
Didier Barral ligger väl också bra till när det gäller att vara såväl hyllad som ifrågasatt för en egensinnig stil.
Eller kanske Pegau, Beaucastel, Bois de Boursan och liknande brettanomyces-bomber?
Vad som komplicerar saken är att synen på viner som dessa varierar med personliga preferenser, snarare än bristande kompetens eller, gud förbjude, opålitlighet…
Majoriteten av vinerna var utplockade av Lena & Åsa och jag minns inte helt säkert namnet på alla, såg dem mest som pedagogiska exempel och brydde mig därför inte nämnvärt, tror dock att beaujolais-vinet du nämner var med, men det är inte det som är aktuellt här (var inte ett ”naturvin”, ”bara” lågsvavlat ekovin) och om det var just det nämnda vinet som var Beaujolais-vinet i provningen så var det mkt riktigt lågsvavlat, men det klarade sig helt ok, d v s utan anmärkningsvärd hög grad av orenhet eller acetaldehyd eller annat som lågsvavlade viner kan dras med, och det är förståeligt att många kan gilla det vinet och att andra inte gör det.
Vilken överdos av JJ! Härligt. Henne kan man inte få nog av.
Du satte mig på spåret häromdagen, tack för det! Kan man få en överdos av JJ? Vilken liveartist och sångerska hon var.
Du har rätt, går inte att överdoser. Hon var unik. Sedan får man inte glömma bort BB&THC de kompar henne perfekt. Summertime satt som en smäck igår.
BB&THC perfect match och Summertime är bokstavligen talat rysligt bra.
I stället för att generalisera om ”gubbmaffia” och ”s k vinskribenter” kan ni väl PRECISERA vilka ni dissar.
Eller gäller kraven på klartext bara vinnamn?
Hittade den här artikeln via Hans Artbergs senaste nyhetsbrev så sen kommentar.
Det är alltid lika kul att läsa när rätt till åren komna bloggare delar upp världen i ”gubbmaffia” och ”bloggosfär”. Idag finns inte de gränser som existerade när bloggar först slog igenom. Istället används en mängd olika sätt att kommunicera med läsare. Bloggar, papperstidningar, webbsidor, forums, podcasts, Twitter, Facebook, Instagram etc etc. Läsarna är inte bara läsare som i stum beundran tar till sig vad bloggare eller tidningskribenter skriver. Istället deltar de i debatten, oavsett media. Nyckeln är dialog, inte monolog. Utrymmet för ”vinexperter som vet allt” krymper hela tiden och förändringen går fort. Bloggar var en viktigt faktor i den förändringen men idag är de endast en del av dialogen som pågår
Svårt för vissa att anpassa sig till, lättare för andra. Speciellt då det som tidigare tog 15-20 år att förändra idag sker på en bråkdel av den tiden.