Château Beychevelle 1964

”Han har fyllt jämnt,” sa Hustrun och jag förstod att jag förväntades att på ett eller annat vis förhålla mig till denna meningslösa och ointressant information. ”Vad bra,” sa jag och började ana ugglor i mossen. ”Ja, så nu måste vi,” (vi???),”ta med ett riktigt kul vin.” !. ”Absolut! Jag har ett jätteintressant vin, jag tar med det,” sa jag klurigt och gick iväg med en flaska. ”Vänta nu! Vad är det där, Châtelet??” ”Ja, unikt, har legat i källaren sedan 80-talet, hur spännande som helst, kulturhistoria,” försökte jag desperat samtidigt som jag insåg mitt misstag för detta bara retade upp Hustrun, som resolut stegade in i Gömda källaren, som vi har gömd i Sverige, och ryckte, till min fasa, fram en 64:aBeychevelle 64 Beychevelle och det var då jag begick dagens andra, och betydligt större, misstag, ”Ja, fast det där är 64:an, bästa vinet de gjort, det ska vi nog spara lite till,” sa jag. ”Utmärkt!” sa Hustrun. Ja, så där satt jag så, plötsligt, i den svinkalla svenska sommarnatten i grilloset och slogs mot getingar och mygg och knott och försökte hålla den igentäppande näsan öppen och såg Svågern belåtet dricka Beychevelle 64 i stora klunkar samtidigt som Hustrun tittade nöjt och kärleksfullt på honom och han talade om för oss andra vad vi skulle tycka ”Fantastisk årgång på Beychevelle detta, känner du till det Lasseman? Och som den sitter ihop efter 50 år, imponerande! Lite trött i doften men vilken smak!”.  Absolut värsta flaskan Beychevelle jag druckit.

5 svar på ”Château Beychevelle 1964

  1. Tur att du har en fru som ställer krav (bra utmaning) och att ”årgången” är av god kvalitet (64). Tyvärr är min egen en av de ”värsta”, om inte DEN värsta (1956), så finns det inget att argumentera om (även om man numera är ”singel” och har mycket att välja bland). Det enda vin som skulle kunna kallas vin från den årgången är Ch. Gilette 1956 – sött, utan botrytis, men fullt vitalt (drucket på 50-års dagen hemma och köpt på slottet genom förhandling med madame själv – hennes man som dog några år tidigare tog inte ens emot besök). Själv struntade jag (nästan) i Gilette och smög omkring som du (i nåt hörn) med en egen flaska Ch. Haut-Brion Blanc av mäktig årgång!! Tyvärr blev man avslöjad och folk ropade på mer (det här var gott) Mouton, Lafite, Lynch-Bages m.fl. Det här med ”pärlor till… fick en ny mening – alla ”fick plötsligt” ”läckergom”!! Själv trivs jag med att bjuda på det ”bästa”….

  2. Man kan också ha tur. Som när jag vid en vinsmakar-kväll öppnade vår sista Mouton -82 (magnum) och folk fann den ”korkad”.
    Vilket den alltså inte var, bara åldrad. Och alldeles underbar…
    Kunde nu VRÄKA i mig – av mitt favoritvin.

    • Det där är drömscenariot, Hans, när jag försöker luras och med ett bekymrat uttryck målat i ansiktet (hoppas jag) säger att vinet är defekt brukar det numer ha den effekten att folk kastar sig över just det vinet och girigt slukar det oavsett om det är defekt eller ej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *