Deon Meyer: Devil’s peak

Enligt en någon form av samlad internationell kritikerkår skulle sydafrikanen Deon Meyer minsann inte vara som alla andra deckar- och skräppolisboksförfattare. Invaggad i en falsk säkerhet av detta bludder samt hetsad av kriminalromanskramare som Hans Artberg hastade vinifierat till butiken för att köpa på sig då tämligen nyutkomna Devil’sDeon meyer Devil's peak peak. Detta var 2008. Avslutade precis läsningen. Framförallt tog det otaliga försöka att komma vidare från bokens tre första kapitel, vilka inte lovade något annat än ännu en lättviktig, krystad och osannolik historia från ett sydafrikanskt Fjällbacka fyllt av stereotyper och annat sövande eter i skriftlig form. Gång på gång fick läsningen avbrytas till följd av akut deckarågren. Men skam den som ger sig. Efter otaliga misslyckade försök kom till sist er utsände i deckarnas skumma natt fylld av alkoholiserade poliser, horor och störda mördare vidare och tur var det ity detta är en riktigt bra bok som härmed rekommenderas till alla, såväl deckarälskare som mer litterata läsare. Visst polisens Griessel persona och en del annat är intill hålögdhetDeon meyer Devil's peak tröttsamt men oerhört mycket mer är långtifrån självklart; rent av är det intelligent och väl skrivet och berättat och spännande och underhållande och definitivt en bok jag inte kommer att säga sanningen till Hustrun om, deckarkramare som hon är tillika hånfull mot mitt i hennes ögon omogna förhållningssätt till kiosklitteraturen, kort sagt vore det en alltför stor fjäder i hennes hatt om hon fick veta att hennes fram tills nu finlitterära make changerat, rent av regresserat så till den milda grad att det bara är en tidsfråga innan han läser Bill och Ben igen. Sydafrikamix. Sydafrikavin.

13 svar på ”Deon Meyer: Devil’s peak

  1. Bill och Ben kan aldrig betecknas som regression. De spelar ju i samma division som Tom Mix, Hopalong Cassidy och Tomahawk – för att inte tala om Kapten Miki.
    Men nu kanske jag är bortom tom den vinifieratska horisonten; på fel sida av Rocky Mountains. Varför i så fall inte friska upp Tortilla Flat eller Cannery Row? Vinhanteringen därstädes är väl inte vinifierisk, men den är hängiven.

    • Måste erkännas att vinifierat kan skönja merparten av nämnda horisont, där Kapten Miki, Hopalong Cassidy och Tomahawk ses rida sida vid sida med Bill och Ben medan solen går ner väster om eden och ja, det kanske inte finns något regressivt i det alls?

  2. För att jag bättre ska förstå och kunna relatera till egna deckarerfarenheter, hur är boken jämfört med Nessbös Harry Hole böcker?

  3. Pro Primo: ”Rekommenderas”? Bah! Så sade du säkert om James Joyce´s Odysseus också. Denna bokliga orm i örtagård. Jag har under åtskilliga sommarsemestrar försökt, ja verkligen försökt, ta mig förbi sidan 72 utan att förgås av leda. Men icke! Här pratar vi om Tungt före i portgången. Ja inte bara där förresten.

    Pro Sekundo: Men King vid gränspolisen då?? Som skapades av legenden Zane Grey! Och alla böcker av Edward S Ellis! Jag ser det som min närmast sakrala uppgift här på jorden att bevara Hjortfots minne i allmänhetens medvetande.

    För att inte ens nämna Skinnstrumpa..

    Och Old Shatterhand..

  4. Men serious! Det kommer ju att dröja DAGAR innan jag sett mig mätt på Karl May-filmerna. Jotuben är megga!!!

  5. Egentligen skulle jag ju gärna dela t ex den första filmdelen på min Feja, men är osäker på om jag vågar ta steget.

    Tänk bara, en westernfilm som är dubbad (odubbad original?) på tyska och textad på ryska. Tänk om folk tror att jag är en kosmopolit! Och drar sig till minnes min lätt aparta böjelse för saperavi.

    Men för att gira tillbaka on topic: jag är nybliven ägare till en Ibanez AEL20E och har börjat fundera på kåbåjs-sånger. Lägereld finnes icke men väl ett Trangia-spritkök.

    Finns det månntro någon sång som bör ligga överst på set listen?
    http://en.wikipedia.org/wiki/Singing_cowboy

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *