vinifierat vill låta det vara osagt huruvida den minnesgranne går omkring med inlägget ”Irländska bokfynd men ingen Djuna Barnes” från den fjärde maj 2011 på toppen av sitt sinne, men det är långt ifrån omöjligt att så är fallet och i så fall måste den då eventuellt utlovade recensionen av den av misstag inhandlade Edna O’Briens ”Saints and Sinners” – en bok som legat på nattduksbordet och luktat bok och bokhandel (närmare bestämt The Killarney Bookshop) i över tre år och som nu blivit läst i samband med att en del andra synder blivit omhändertagna och i förekommande fall biktade – vara särskilt efterlängtad. Innan boken alldeles straxt får sitt omdöme vill vinifierat för ordningens och tydlighetens skull nämna, att vinfierat på intet vis blev illa berörd av att finna sig med Edna istället för Djuna (se det tidigare inlägget), annat än att det förelåg en pinsamhet i att tilltala Edna med Djuna. Och även om Djuna är kär och saknad gör på intet vis Edna någonsin bort sig och så inte heller i den här finfina novellsamlingen ”Saints and Sinners”, som lär oss, om vi nu skulle få för oss att skriva något på engelska, hur det språket med fördel kan hanteras på ett lite passivt och klassiskt vis och med ett och annat irländskt uttryck insprängt här och där. Vackert hantverk och smått underbara, långt ifrån självklara berättelser, som på inte vis väjer för det som är långt från må-bra-genren och som skänkt vinifierat en inte alls liten njutning. Rekommenderas och föreslås som julklapp och avrundas med musik från Peru.

Dela “Edna O’Brien: Saints and Sinners & Los Blue Kings” på Twitter