Med tanke på hur galet populära provencalska roséviner är i Sverige sedan ett par år trodde jag att Château Bonnaud skulle bli något av ”Årets rosé” när det för första gången lanserades på våra breddgrader ifjol. Så blev det inte. Tvärtom verkar det här dunderklassiska och extremt välgjorda eko-vinet från mini-appellationen Palette, en vinspott utanför Aix-en-Provence, ha gått både vinkritiker och – köpare förbi. Synd. Dels för att de flesta missade vinet, dels för att det inte blev något återköp från Systembolaget i år.
När jag höll en föreläsning och provning med rubriken ”Människan vs terroiren” i Göteborg i
helgen hade jag tagit med Bonnaud som ett högklassigt och urtypiskt vin för Provence i betydelsen stilen som dominerar Côtes-de-Provence och de andra appellationerna i södra Provence. För den förvetne, men också för att kunna knyta ihop texten nedan, ska berättas att Bonnaud ställdes mot ett lika högklassigt och typiskt uttryck för de mer nordliga delarna av Provence, nämligen Les Lauzeraies från Tavel (2013).
Medan jag utgick från att det sistnämnda skulle vara bättre än någonsin nu, antog jag att Bonnaud börjat tackla av på de provencalska rosévinernas typiska vis. Till min förvåning hade det inte det. Tvärtom var det minst lika fräscht som för ett år sedan och om möjligt än mer komplext och elegant i sitt aristokratiska uttryck. Vill å det bestämdaste råda alla HR:are att införskaffa en flaska Chateau Bonnaud, nr 9924, 171 kr, och prova det under våren: precis så här bra är ett ”Rosé de Provence” när allt sitter som det ska! Lou Reed.