Varje år dyker det upp artiklar som förkunnar att ett vindistrikt någonstans drabbats av frost eller hagel, eller kanske rent av torka. I den mån någon form av analys följer med nyhetsförmedlingen brukar det vara att skörden blir liten. Kanske också att vinet nu blir dyrare. Sällan eller aldrig talas om de mer lågtgående konsekvenserna och vad som händer i vingården efter det att katastrofen blivit ett faktum.
Exakt vad som händer med rankorna beror på när skadan inträffade och hur den mer precist tog sig uttryck. Bilderna här ovan visar ett vinfält hos Chablis-odlaren Clotilde Davenne direkt efter ett ihållande hageloväder i slutet av maj – ett oväder som utmärktes av små, aggressiva hagel under lång tid, över 20 minuter; vanligt är annars att de riktigt skadegörande hagelovädren består av fem minuters bombardemang av golfbolls- eller rent av tennisbollsstora hagel.
Och här ovan ser vi hur fältet mer i detalj ser ut idag, tre månader senare. På håll verkar allt vara frid och fröjds. Nya skott har skjutit ut från de ödelagda stammarna och fältet lyser grönt. Tittar man lite närmre framgår att det inte finns några druvor, annat än enstaka småklasar som inte kommer mogna i tid. Stolparna som bär upp ståltråden är fulla av märken efter de aggressiva haglen. Den som tar sig tid att titta på själva rankorna ser att också de är fulla av märken och skador där hagelkulorna träffat.
Trots att fälten ödelades i början av säsongen måste vinbonden sköta dem året ut, som om allt var normalt. De skador som uppstått under hagelovädret gör stocken extra känslig för angrepp som mjöldagg och dessa måste hanteras om de inte ska spilla över på det följande växtåret. Det är rent av så att det är extra viktigt att hålla mjöldaggen stången efter ett hageloväder. Det är lätt att förstå att detta mödosamma och dyra arbete lätt sätter sig på vinbondens humör.
Går allt bra och odlaren lyckas hålla skadeangreppen stången och om stocken hinner återhämta sig så pass mycket efter hagel- eller frost-angreppet att grenar och nya anlag utvecklas ser allt någorlunda lovande ut inför kommande år. Noterbart är dock att nästa års knoppembryon finns/fanns på stocken redan då haglet föll i början av den innevarande säsongen. Med andra ord kommer även det följande året att påverkas i någon mån. Om haglet eller frosten slagit ut hela grenar och rent av som i fallet på bilden ovan helt strippat rankan måste bonden vänta med att återskapa stockens form till dess nya grenar som kan beskäras vuxit ut. I Clotildes fall på bilderna ovan är så fallet, men även när det ser ut som på bilden kommer det ta två år innan formen är återskapad fullt ut.
Att en helt eller delvis förlorad skörd får allvarliga konsekvenser för vinbondens ekonomi är uppenbart. Pengar som inte kan tas igen någonstans. Vinbönder måste ha med katastrofår i sina långtidskalkyler. Likväl tvingas även den mest väl förberedda ner på knäna när hela fält slås ut, och då kan man bara hoppas på förstående banker och kunder. Banker som lånar ut pengar i väntan på bättre tider och kunder och konsumenter som förstår att priserna på bondens vin inte stiger därför att avsändaren sitter på Bahamas och lever livets glada dagar.
Ibland är både banker och kunder med odlaren. Ibland inte. I sistnämnda fallet är det vanliga att vinbonden får sälja sin gård alternativt släppa in delägare i sin verksamhet. Hur illa det kan gå påverkas också av i vilket skede vinbondens verksamhet befinner sig. Är affären för tillfället väl konsoliderad är det sällan någon riktig fara på taket. Den som däremot precis tagit lån för att bygga till och kanske samtidigt investerat i en ny tappningsmaskin sitter eventuellt desto lösare.
Man kan tycka att bonden ska kunna lösa de här problemen med en lämplig försäkring, men så enkelt är det inte. Kostnaden för ett årligt skydd motsvarar en katastrof per decennium och med tanke på att ersättningen sällan, aldrig på mer kvalitetsinriktade gårdar, ersätter den verkliga förlusten är det ingen lösning för merparten av världens vinbönder. Dessutom täcker ingen försäkring de eventuella konsekvenserna av att försvinna från en butikskedjas hyllor på grund av att producenten inte längre kunde leverera – hyllplatser som är mycket svåra att vinna åter; i ett land med monopol, som Sverige, är det omöjligt.
PS Den nedersta bilden på en vingård efter en hagelstorm är tagen för ett par år sedan på Mallorca.
Ditt absolut viktigaste och bästa vininlägg. Jag känner mig redan innan som en medveten kund men dessa påminnelser är oerhört nyttiga för oss alla.
När dessa problem uppstår, är det då vanligt att bonden ”fuskar” och gör sämre viner med förhoppningen att gemene man inte skall notera detta eller dålig PR kan skada en vingård för evigt?
Tack!
Det där är både en samvetsfråga och en ekonomisk fråga.
Är du på tillräckligt hög kvalitetsnivå är det för dyrt att fuska, kort sagt klarar inte din ställning att en årgång skrivs ner och/eller att du utsätts för blotta misstanken att du fuskat. Går du lite längre ner på kvalitetsstegen minskar risken för att din fina position påverkas även om det nog inte går obemärkt förbi att du tummat på kvaliteten. Så långt det rent ekonomiska.
Talar vi samvete beror det på vem du är och vad för slags producent vi talar om. Mindre odlare, som så att säga lever nära sitt rykte, är generellt obenägna att fuska även om det dåliga året svider aldrig så mycket i skinnet. Större producenter, som ofta styrs av tjänstemän, är mer benägna att försöka skyla över allt för att inte tappa hyllplatser o d.