Juluppståndelse (L’Inconnue de la Seine)

Fönstren dröp av imma från snön som vi och särskilt barnen dragit med oss in, när vi angjorde pensionatet för att möta julaftonens klimax. Julfrukost check, slädåkning till kyrkan check, julspel i kyrkan check (barnen sjöng falskt men alla ojade sig ändå, uppfyllda av alla juleljusen, den väldiga granen vid sidan om altaret, de vackra psalmerna, de många rosiga kinderna, de kommande generationerna och doften av våt ull och mögel), jullunch med nubbe som vissa måste sova bort medan andra följde med barnen ut för att göra snögubbar och snölyktor och kasta snöboll check (solen hade lämnat plats för julaftonskvällen men kramsnön var fortsatt fantastisk), Kalle Anka check, och nu väntan på Tomten med julgotter, glögg och julmust.

De livligaste barnen, de som orkade, stojade och sprang runt uppfyllda av julens rus, påpassade av sina föräldrar och perifera för gamlingarna som dåsade tillsammans med mannen som gått alltför hårt åt nubben. Aalborgs Juleakvavit, Linie och Skåne. Någon längtade efter portvin. Vintage från ett stort år. Och stilton till det. Andra ville bara att julen snart skulle vara över och i enstaka fall förmådde inte högtiden skingra de dystra tankarna. Men de allra flesta frossade i denna årets höjdpunkt för den som ville och kunde det.

Bara några hade bytt om efter leken i snön, mestadels de som bodde i pensionatets huvudbyggnad och de som var mest om sig och kring sig. Männen bar slipsar, ofta med julmotiv eller Musse Pigg. Kvinnorna hade röda och gröna klänningar, några med fastsydda renar och andra julens motiv. De mest ambitiösa bar folkdräkt. Andra jeans eller rent av understället som kom i dagern när täckbyxorna åkte av efter leken. Vinterns ständiga doft av vått ylle låg tung över pensionatet och lyckades dominera allt det andra, glöggen, kaffet, dadlarna, fikonen, nötterna, kolan, knäcken, julmusten, jullunchens dunster och all förväntan.

Långt nedanför samlingssalen med granen, stearinljusen, imman och spotify-listan ”Jul” bredde Siljans frusna spegel ut sig, redan sotad av den annalkande julnatten. Hade någon fått för sig att närmare studera ytan, så gott det nu gick i mörkret, hade den kunnat se ett märkligt följe. Först gick två dalkullor med rykande andedräkt, följda av en hästdragen släde med en öppen kista. Släden kördes av en tredje kulla och efter den red fyra riddare i full rustning. Med jämna mellanrum steg rök från hjälmarnas visir och rustningarnas kalla metall var täckt av rimfrost. Ovanför dem vinternattens glimmer, fastfruset. Grå skuggor av lätta moln drog som snörök över himlavalvet, övervakade av Månen, full och liknöjd i fjärran.

I kistan låg en död flicka med halvlångt hår och ett fridfullt, rent av förnöjsamt leende. Ögonen var slutna. Som en dödsmask. Flickan, känd som ”L’Inconnue de la Seine” dog redan på 1800-talet. Drunknade i Seine. Genom åren har hon varit föremål för än den ena än den andra historien. Nazistiskt, sentimentalt och patetiskt som i tårdrypande ”Die Unbekannte” på 1930-talet, rysarhistorier som ”The worshipper of the image” från början av förra seklet. Historier utan verklighetsbakgrund. Vilda fantasier. Ibland rena tramset.

Vad som är sant är att redan innan flickan gick ner sig i Seine en kall vinterdag 1875 blev Hades förälskad i henne, det var han som kallade på henne och lurade ner henne i det kalla vattnet, som snart förlamade henne, slöt sig kring henne och tog henne med till Hades och hans rike. När Pallas Athena, som funnit behag i den unga, såg vad som hände blev hon rasande och förbannade Hades så han aldrig skulle kunna få flickan, än mindre hennes kärlek. Istället skulle han få ha henne hos sig under 150 år, en tid då han skulle tråna varje dag utan att nå sitt mål. När strafftiden var över skulle flickan återfå sitt liv, hon skulle återuppstå ur kallt vatten och för alltid leva under Pallas Athenas beskydd, så ren och vacker ansåg gudinnan att den stackars flickans själ var – den själ som så många trott sig förstå genom att titta på den dödsmask L’atelier Lorenzi i Paris tillverkade sedan flickans kropp fiskats upp ur Seine.

När följet befann sig mitt på Siljan öppnade sig en vak framför det. Riddarna satt av, tog kistan och lyfte den av släden, dalkullorna tog så med lätthet flickan under armarna och i fötterna och sänkte ner henne i vaken. Flickan sjönk. Följet på isen kunde bara skönja något ljust som drogs neråt i vattnet. Så plötsligt, med ett fräsande steg kroppen åter upp och flickans huvud kom över ytan, hon tog ett djupt andetag och andades häftigt. Kullorna såg snabbt till att dra upp henne ur vaken, få av henne kläderna som hon burit i över 150 år och klä henne i samma lokala folkdräkt som de själva bar.

Utan ett ord lät riddarna kistan försvinna ner i vaken medan fickan satte sig vid sidan om kullan på kuskbocken. Så fortsatte följet in till Siljans strand där Tomten mötte dem med sin släde och sina renar och de satte tillsammans av mot pensionatet, där ingen av oss kunde tro annat än att tomten var en betald, utklädd ortsbo och att det märkliga följet var ett uttryck för pensionatets ambition att bli bäst i Sverige på jul. Många förundrades över den vackra kullan med de rosiga kinderna. Hon som såg ut att vara pånyttfödd.

7 svar på ”Juluppståndelse (L’Inconnue de la Seine)

  1. Måste tyvärr inflika med några vinfrågor.

    Har inhandlat en Montelena Cabernet och nästa vecka räknar jag med att kunna hämta en Waris Hubert och Ponzi PN Reserve.

    Bubblet räknar jag med att det kan drickas omgående men dem andra två, skall jag försöka hålla mig kall och invänta bättre tider eller är dem tillräckligt goda redan nu?
    Glad påsk
    Marcus

    Förresten, jag hittar inte Bembibre på hemsidan. Vad har hänt?

    • Alltid välkommet med vinfrågor!

      Samtliga tre kan lagras, och jag bedömer att både Montelena och Waris Hubert (WH) vinner mycket på några års lagring, låt säga att du i alla fall håller dig kall ett par-tre år framåt. Montelena går förvisso utmärkt dricka idag, mkt god, men vinner på lite lagring. Samma sak ställer WH. Det vinet är väldigt stramt och tillknäppt idag, och gott om du gillar den stilen, annars bra om du väntar att par år så vinet öppnar upp sig lite.

      Ponzi PN Reserve är en riktig goding och är alltid bra. Jag skulle nog inte kunna hålla mig… men visst vinner även den på något år i källaren…

      Avseende Bembibre vet jag att det varit lite förändringar avseende Dominio de Tares viner – för att ta det säkra före det osäkra åkallar jag den store Andreas så får vi se om han kan ge oss svar…

      • Hej Marcus och Lars
        Vi kommer i nuläget inte att ta hem Bembibre på ett tag av två anledningar. Dels för att vi behöver konsolidera hemtagningarna med andra produkter därifrån och dels för att den senaste årgången inte riktigt levde upp till våra förväntningar så vi väntar snällt på att nästa årgång 2015 ska bli redo att släppas till försäljning. Med vänlig hälsning, Andreas/Terrific

  2. Tur att jag frågade (ännu en gång).
    Bubblet hade jag druckit direkt men jag håller mig kall väntar något år. Kommer ändå köpa hem fler flaskor då jag är nöjd med ”dina” bubblor.

    Ponzi Tavola var jag oerhört nöjd med så tänkte det var lika bra att steppa upp och köpa hem flaggskeppet. Kan dricka varannan Reserve och lagra varannan. På så vis får man det bästa av alla världar.

    Har fortfarande inte haft läget så Petit & Bajan står oöppnad. Kan inte lagra allt, något måste drickas så snart, snart

    Kan bara återge att igår drack vi Vina Soledad. Är så barnsligt förtjust i det vinet. Härligt smörig! Känns som jag får ett riktigt bra vardagsvin för en billig peng. Plånboken tillåter inte att jag dricker Ponzi Reserve varje dag.

    Kan ni bara skaka fram en bra G. Veltliner-bonde så skall jag inga andra importörer hava jämte mig. Ett vedertaget 11:e budord

    • G Veltliner kommer allt närmare, hittade flera bra på mässan protein, återstår att se när den första dyker upp, mitt tips inom ett år…

      Ponzi är såå gott, och det ”redan” från ”Tavola-nivån”. Reserven är definitivt ett snäpp upp prismässigt och (som tur är) 1,5 kvalitetsmässigt…

      Petit & Bajan fin nu så det kan du dra närhelst ett tillfälle yppar sig…

      Kul du tagit Viña Soledad till ditt hjärta – stor personlighet som kanske inte alla gillar, men vi är åtminstone två som det gör det… Och visst är det ett fynd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *