Twoson Meursault 1er Cru Les Genevrières 2005

Besök av en sådan där vinintresserad. Självklart förväntade han sig bra vin till maten och inte bara till sig själv utan också till sin fru som prompt tvunget skulle följa med bara för att Hustrun bjudit in dem utan en tanke på att detta kunde innebära en åderlåtning av min vinkällare. ”Vår vinkällare,” hävde Hustrun orättvist ur sig när jag påpekade det obetänksamma i att bjuda in vinentusiaster.

Nog av. Vad göra? Jo, åka till det lokala kooperativet och köpa vin på rea. Just nu säljs allt rosévin från 2016 ut för att göra plats för årets skörd. Kom hem med två imponerande magnum inköpta för ingenting. ”Du har gjort vad, säger du?” sa Hustrun. ”Jag har köpt rena kultvinet till vår middag! Rosé på ren cinsaut från 2016! I stort sett omöjligt att hitta nuförtiden!”

För att göra en lång historia kort lät Hustrun mig servera rosévinet till gästerna, hon uppmanade mig till och med att fylla alla glasen till brädden. När vi skålat – vinet var både ljust, orange och moget och uppvisade en mycket lugn och fin syra, vad mer kunde de önska? – utbrast jag ”Åååh såå gott! Finns inte många sådana här rackare kvar nu!”. Då log Hustrun och sa ”Vad bra du gillar vinet, då kan du fortsätta dricka det, själv tror jag en mogen Meursault kommer bli perfekt till fisken, vill ni andra också fortsätta med Lars cinsaut eller vill ni hälla ut den och dricka Meursault istället?”

Knappt hann hon säga det där förrän den flinande fjanten till vinentusiast kastade ut innehållet i såväl sitt eget som sin frus glas – just det där sista var oerhört onödigt då hans fru inte känner skillnad på pastis och bourgogne – och sa ”Gärna Meursault, men den är väl inte premox?”. Idiot. Hursomhelst påstod Hustrun sedan hon och gästerna kramat sista droppen ur flaskan och gästerna gått hem att Twoson Meursault 1er Cru ”Les Genevrières” 2005 (ett fat utvalt och buteljerat hos Remi Jobard, < 150 magnum gjorda) var utmärkt:

”Jag minns det här som ungt. Det var inte så där överdrivet ekat som många Meursault dessvärre kan vara. Men det var väääldigt tillknäppt och knutet. Som en instängd demon. Du sa själv, när vi tog den nästsista flaskan för flera år sedan, ’tokungt! helvete! det här ska ligga minst fem år till! men då blir det en njutning! en njutning, gumman, en njutning!’ och precis så var det! Du hade alldeles rätt! Nu var vinet absolut fantastiskt! Fortsatt fullt vitalt med massvis av härlig syra samtidigt som eken försvunnit in i nyansrikedomens och mångfalden aromhjul. Gästerna fullkomligen älskade det! Synd att du envisades med att den där oxiderade cinsauten skulle vara så unik att du vägrade smaka.”

Spontant musikval.

4 reaktion på “Twoson Meursault 1er Cru Les Genevrières 2005

  1. Så det kan bli.
    Vad lär man sig då av detta?
    Aldrig bjuda hem en vinentusiast?
    Hemlighålla innehållet i vinkällaren?

    • Allt detta och mer därtill, som att aldrig erbjuda ett alternativ till ett välinköpt reavin, att man inte kan lita på någon och att mjölk och svagdricka är underskattade bjuddrycker.

  2. Problemet blir ju att man själv måste slafsa i sig det billiga blaskvinet eller svagdricka.. osv. Det optimala vore ju att ha glas där det inte framgår vad som är i, så att man själv kan avnjuta de bättre alternativen.

    Så slutsatsen blir, köp nya glas och häll upp utom synhåll för gästerna.

    • Lysande! Svarta glas med mjölk och svagdricka till gästerna och ett svart glas med finvin till mig själv. Det kan funka. Blir det tjafs om att vinet verkar mjölkigt kan man börja tala om den malolaktiska jäsningen, sådant tycker vinentusiaster om då de inte fattar något av det som sägs men gärna vill göra det, och blir det tal om svagdrickan så får man le överlägset och säga något i stil med ”jaa du, så som vinmakaren till det vinet arbetat och slitit för att få till den där smaken, och lyckats!, men jag missförstod väl dig när jag tyckte du lät besviken eller menar du på fullt allvar att du aldrig provat sådant här vin förut?”

      Dock, ett stort aber: Hustrun! Hur få med henne på noterna? Risken är överhängande att hon sliter tag i gästens glas, luktar på det och okänsligt vräker ur sig något i stil med ”Mjölk! Jag visste det, Lars! Nu är du så god och byter glas med vår gäst här!” Det kan gå hur illa som helst. Å andra sidan gäller det kanske att ha gäster när Hustrun inte är hemma?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *