Jag gör finbib

Eller, bib som bib – finns det verkligen finbib? Eller finburk eller finpet? Njaee. Kort sagt bjuder inte förpackningarna in till några större åthävor avseende innehållet. Men. Det finns grader i helvetet och så länge man undviker de billigaste skikten och därmed bokstavligen talat genom sitt handlande visar respekt för naturen och dem som varit inblandade i produktionen är det väl okej och ibland till och med rent och gott (låt vara att det sällan inträffar).

Det jag nu hursomhelst gjort är ett försök till någon form av finbib. Med det ska förstås en box med ambitionen att vara ren, snygg, välbalanserad och snarare elegant och sval än högljudd och pimpad och, för den delen, förtjänstfullt i avsaknad av ett hittepånamn som Dunka-dunken eller Falu rödvin, namn som torde diskvalificera den som tycker det är görkul från både rösträtt och fortsatt frigång i samhället utan förmyndare. Kort sagt ett okej och prisresonabelt vardagsvin att smutta på till tisdagspastan och fredagstacosen, eller servera från karaff till lördagskvällens lite mer sofistikerade påhitt. Och ja, den är klart drickbar. (Les Sorts) Serra Catalana, nr 55637, 279kr (3l).

PS Varken socker eller arabiskt gummi eller annat tjafs har använts eller tillsatts, bara friska druvor – vilket är ett bättre fungerande alternativ till fix och trix, som annars inte är ovanligt i viner som siktas mot den stora massan. Utmärkt partner i arbetet har Celler Masroig i Montsant varit – där har jag för övrigt även satt ihop syskonvinet Seleccio (båda med familjenamnet Les Sorts), nr 70217, 125kr.

Musik.

2 svar på ”Jag gör finbib

  1. Den har jag köpt vid två tillfällen, och det lär bli fler. (Förvånar mig inte att du varit inblandad, eftersom det är via denna blogg jag tidigare kommit i kontakt med Les Sorts Seleccio.)

    Man kan tycka vad man vill om BiB generellt, och det är möjligt att de flesta är bäst att förbigå, men det finns trots allt poänger med BiB också. Exempelvis om man vill ta ett eller två eller till och med tre glas till middagen, och hustrun just den kvällen vill ligga lågt på den punkten. Då tar det emot att öppna en flaska, som man inte vet när man vill/kan dricka resten av. Och det finns trots allt ett par boxar som jag funnit helt acceptabla. (När man är helt synkad med hustrun och maten inbjuder till något mer ambitiöst öppnar vi förstås en lämplig butelj.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *