Förbud mot Lingongrova!

Publicerat 2024-12-20 av Lars Torstenson

I landets speceri- och liknande affärer saluförs ett slags bröd under namnet ”Lingongrova”. Vi vill å det bestämdaste avråda från inköp och i än högre grad uppvärmning och intag av varan i fråga, och, inte minst, kräva av våra folkvalda ett omedelbart förbud mot tillverkning, langning och beredning av detta klavertramp i vår gemensamma och annars så oskyldiga vardag.

Varför? undrar den naive och den oerfarna. Helt enkelt därför att detta så kallade bröd är ett rent djävulskap förpackat i plastpåse och salufört av ondskefulla handlare. Om den intet ont anande goda människan tar en påse Lingongrova ur sin frys, plockar fram en så kallad brödbit och på ett omfattande vis värmer den i mikrovågsugnen och sedan placerar densamma på köksbordet och breder smör och ost på dess ovansida och därefter försöker förflytta den numer påläggsklädda så kallade brödbiten så visar det sig att fanskapet sitter fast i bordet på det att den så kallade brödbitens mittsektion blir kvar som en ondskefull ö i köksbordets hav medan den stackars goda människan står där med en osammanhängande tingest i handen och nu så gott det går får sikta in sig på att inmundiga den bit- för att inte säga smulvis.

Fotnot: vi hade gärna illustrerat det här uppropet, detta den lilla människan rop på hjälp i en kall, hård och ond värld, men det gör helt enkelt för ont, så det blir ingen bild.

Sorgesam musik.

Reklampaus

Publicerat 2024-12-17 av Lars Torstenson

Svara

Hög tid att beställa årets julböcker! På bokus.com finns just nu flera av mina böcker till sympatiska priser. Till exempel Bränna vass (69kr), Herdedikter & mord (69kr) och Anakolut 12.0 (105kr). I tur och ordning en disparat novellsamling, en burlesk slags deckare i svamp-, herdedikts- och provencemiljö samt en postmodern roman i nyutgåva.

2022 Les Sorts Selecció

Publicerat 2024-12-05 av Lars Torstenson

Vissa årgångar är generellt lättare att rent blendningsmässigt få till än andra. Enkelt uttryck är de olika batcharna oftare kompatibla med varandra och ett plus ett blir om inte alltid två så i alla fall ett och ett halvt. Samtidigt är skvättarna med svårintegrerade element – det kan till exempel handla om ovanligt rustika eller mindre rena volymer – färre än vanligt. Att just 2022 är så lätt att arbeta med och genomgående så ofta ger rakt av goda och kommunikativa viner är till del höljt i dunkel, men i grund och botten beror det, såklart, på växtåret 2022 och i någon mån 2021. Samtidigt ska sägas att även om vi här talar generellt om 2022 och vad som är utmärkande för årgången så finns det undantag, både över större ytor/regioner och avseende individuella producenter/gårdar.

Nog av. Det här handlar framförallt om Les Sorts Selecció, ett vin jag sedan ett antal år har äran och nöjet att blenda hos Celler Masroig i D.O. Montsant, som återfinns i bergen väster om Tarragona. Närmsta granne är betydligt mer kända och dyrare Priorat. Att det blivit så stor skillnad i kändisskap och pris mellan områdena – som båda ligger på hög höjd, har likartade geologiska förutsättningar och använder samma druvbas (grenache, carignan, syrah) – beror framförallt på att det var till Priorat som ett gäng unga önologer med Alvaro Palacios i spetsen kom för cirka 35 år sedan och bestämde sig för att göra läckra powerviner där. Något de gjorde med råge och den äran och snart omnämndes Priorat som ett av inte bara Spaniens utan också världens mest spännande vindistrikt. Idag är det mindre hajp och här görs inte bara viner i powerskolan, men det goda ryktet, och priserna, består.

Medan Priorat seglade iväg mot stjärnorna blev Montsant kvar där som kusinen från landet och det ska vi vara glada för. Här görs idag mängder av pris- och upptäcktsvärda viner. När det blev aktuellt att jag skulle hjälpa till att sätta ihop ett rödvin för den svenska marknaden, då för flera år sedan, var det en uppgift som verkligen lockade, och det blev inte sämre av att teamet på Celler Masroig visade sig bestå av ett ungt, sympatiskt och synnerligen framåtlutat gäng vinentusiaster, och det oavsett om vi talar om den tekniska sidan eller personalen på sälj och marknad.

Tror vi alla var nöjda med den första årgången samtidigt som vi tyckt att vi nog fått till det ändå lite bättre för varje år. En sådan effekt, att det blir lite bättre varje år (i alla fall över överskådlig tid), är något som jag som konsult ofta ser. Det tar inte sällan ett eller ett par år innan staben som ska stå ut med mina ändringar och beslut får förtroende och går ”all in”. Att sedan just årgången 2022 av Les Sorts Selecció, som precis släppts i Sverige, blivit så bra som den är, outstanding skulle jag vilja säga, beror dock inte bara på att jag med tiden fått allt fler batchar att arbeta med och rent allmänt känner ett större förtroende från uppdragsgivaren. Här spelar också den i mina ögon smått unika årgången 2022 in.

PS En sak som också är tämligen unik med 2022 är att så många viner med naturlighet låter sig drickas unga samtidigt som de utan vidare klarar år i källaren.

En mycket otrevlig tågresa till Gävle

Publicerat 2024-12-02 av Lars Torstenson

På ett försenat snabbtåg med åksjukeframkallande krängningar och högljudda telefonsamtal – en småländska som utan att kunna säga r som en normal person berättar för hela vagnen att hon blir lite sen och att de ska ställa i ordning stolarna, en ovårdad norrlänning som höhö-skrattar och säger saker som ”nää”, ”joo” och ”jaså” och många andra med en hänsynslös och smått debil uppfattning om vad medresenärer ska behöva stå ut med – och skolösa och illaluktande fötter utsläppta i det fria som vore de en gåva till medresenärerna: här på tåget i en överfull vagn med antingen korkade eller irriterade människor, oftast både och, sitter en unge och kvider och låter. En äldre dam i en hatt som inte varit på modet under hennes livstid lutar sig försiktigt fram mot föräldrarna till det kvidande och låtande barnet, en man och en kvinna i 35-årsåldern och lössittande kläder, sådana som sådana som sällan reser långt tar på sig när de ska resa långt. ”Det var förfärligt vad er unge kvider och låter, går det att få tyst på den?” säger damen med ett leende som hon inte har något för. Modern får en förgrymmad min i ansiktet och hon lutar sin tunna överkropp aggressivt framåt och fräser ”Ungen, det är vårt barn du talar om!, har faktiskt covid!” och fadern är inte sen att hänga på med samma förgrymmade min och en nästan lika tunn kropp ”Jag skulle vilja se hur du skulle låta om du hade covid, kärringjävel!”.

Detta får den gamla damen att fundera en stund. För hon förstår inte. Hur skulle han kunna se hur hon skulle låta om hon hade covid? Det går inte ihop. Hon säger det. ”Det där går inte ihop, ni kan väl inte se hur jag skulle låta om jag hade covid?”

Detta gör fadern så rasande att han reser sig upp från sitt säte och går ut i mittgången och vänd mot damen som sitter på andra sidan gången höjer han handen i akt och mening att ge henne vad hon tål så hon nog fan ska få se på att kvida, kärringjäveln, och ja, en misstanke infinner sig hos en del medresenärer att allt inte står rätt till med den här mannen, att han kanske är en missbrukare med aggressionsproblem. Någon orre hinner han emellertid inte att utdela förrän en bastant herre med platt näsa, blomkålsöron och enorma händer sänker honom med en rak vänster. ”Hur i hela halländska helvetet kan man ge sig till att sätta sig på ett tåg med ett covidsjukt barn utan att ha med sig en spritklut att söva ungen med?!” säger han inte helt vänligt och spänner ögonen i modern, som slår ner blicken och drar det covidsjuka och kvidande barnet närmare sig. ”Byt hatt!” uppmanar han den gamla damen och går och sätter sig muttrandes ”Här luktar för övrigt fan och hans otvättade moster”.

Den återstående kvarten av resan till Gävle sker under tystnad. Modern har stoppat en näsduk i munnen på det covidsjuka barnet, den gamla damen har tagit av sig sin hatt och de hänsynslösa och debila har tagit på sig sina skodon. Det enda som hörs är vindens sus och faderns ynkliga kvidanden där han omtöcknad ligger i mittgången.