Med utgångspunkt från att det för många blivit kutym att börja fira jul i augusti och påsk i december, kommer här är ett på tok försent tips på viner att ge bort i jul samt på två viner att dricka när ölen och snapsen börjar få ett drag av slentrian över sig.
Virginie de Valandraud blanc 2020, nr 54289, 449kr: Julklappsviner blir ofta röda och ibland både röda och söta som i port. Detta då många fått för sig att vitt inte duger för lagring och är det något ett julklappsvin helst ska ha så är det lagringspotential. Att det är på det här viset är inte lätt att veta men torde bero på den okunskap som råder på de högsta vinhästarna och de vilda kill- och tjejgissningar som där tas för ovedersäglig sanning. Så en gång för alla: det går utmärkt att lagra vitvin, särskilt om det är ett välgjort, högkvalitativt bordeaux-vin som odlats, vinifierats och lagrats efter konstens alla regler. Ett vin som, särskilt av nekrofiler, i sin ungdom kan uppfattas som väl tufft och som behöver tid för att fullt ut komma till sin rätt. Notera att här talar vi inte om ett par-tre år i vinkällaren utan snarast ett par decennier. Medan de här finfina bordeaux-vitingarna håller lääänge kan de ibland störas av att lagras med naturkork, en förslutning som efter 20-30 år har en förmåga att ge vinet en murken ton som blir mer störande i vitt än i rött. Med andra ord bör ett kanonvin som Virginie de Valandraud helst lagras stående – håll bara koll på korken så den inte torkar ihop, gör den det står flaskans ägare inför valet att dricka upp vinet eller byta ut korken eller försegla med vax.
Le Lucciole 2018, nr 78345, 525kr: Får ofta frågan hur man blir en bra vinkapitalist, det vill säga hur man hittar vinerna som ökar mest i värde. Ogillar skarpt det där. Vin ska älskas, vårdas och drickas, inte kapitaliseras. Å andra sidan är det en skön konst att hitta en producent och dess viner innan de sticker iväg i pris, att se potentialen. Den som följde rådet att tidigt köpa in Chiara Condellos viner, och då särskilt Le Lucciole, kan redan nu konstatera att det var billigare förr. Men grejen är den att det fortfarande finns tid att hoppa på Chiara-tåget, för hennes rykte och därmed priset på hennes viner fortsätter bara öka. I år har Chiara, som var så gott som okänd för fem år sedan, utsetts till Italiens bästa vinmakare under 35 år. Bland annat. Och Le Luccciole har, förstås, förärats Tre Bicchieri. Med mera. Så passa på. Det kommer bli dyrare. Och vinet mår bra av lagring. Den som vill få lite Chiara utan att hiva upp stora plånboken är förhoppningsvis medveten om att vi i Sverige numer hittar hennes instegsvin Al Calieri 2021, nr 51901, 129kr.
Torre Muga 2019 (magnum), nr 92297, 1400kr: Det är svårt att säga vem som är Riojas bästa vinproducent och vi har alla våra preferenser. Tveklöst tillhör Muga topproducenterna som aspirerar på titeln bäst-i-klassen. Torre Muga är ett högkvalitativt vin som förenar traditionellt och modernt Rioja-vinmakeri och det har en utmärkt förmåga att låta sig lagras och till och med utvecklas över tid. Ett sådant här toppvin på magnum är kanske den perfekta gåvan till vinnörden som måhända drar sig för att punga upp 1400 pix för en flaska vin.
Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut (magnum), nr 77741, 399kr : På tal om magnum och vitt som kan lagras, här har vi både och. I motsats till vad många tror är Clotilde Davennes rena och syradrivna viner som gjorda för att lagras, och det gäller inte minst hennes bubbel. Testa gärna att lagra ett tiotal år. Extra festligt blir det om gåvan kommer som magnum. Och på tal om Clotilde Davenne: om det förbigått någon så finns hennes fina Bourgone Aligoté 2022, nr 51929, 129kr – ett vin som av La Revue du Vin de France utsetts till bäst-i-klassen (129kr är faktiskt snudd på gratis för det vinet) – sedan en tid i välsorterade systembolagsbutiker och det kan beställas till övriga.
De två vinerna att dricka då, när öl- och snapsslentrianen sätter in? En bra tumregel är att ju fler smaker och bryggor som hamnar på bordet desto enklare vin. Med det ska inte förstås ett enkelt vin i betydelsen dåligt, utan ett välgjort, rent och snyggt vin med en disciplinerad smak- och arombild som inte kräver att få stå i centrum. Två utmärkta viner i den här kameleont-stilen är familjen Couillauds Désirée-viner: La Désirée Chardonnay 2021, nr 6321, 105kr och La Désirée Pinot Noir 2022, nr 54602, 115kr. Medan det förstnämnda finns i de flesta systembolag måste det sista beställas, och ni som gör det, tänkt på att detta är ett ljust, lätt vin som fördel serveras aningen kylt.
För vinet Virgine… skriver du att det skulle vinna på att lagras kanske ett par decennier. Hur har du kommit fram till det? (Förutsatt att vinet lagras vid 10-15 C, mörkt och vibrationsfritt). Vilka mätbara variabler i vinet inverkar på lagringspotentialen? Om du kan säga vilka hur mycket betyder de? Har du fått kemisk analys på vinet så att du har evidens för att säga något om lagringstid? Det är ju ett vitt vin praktiskt taget utan polyfenoler vilket är en variabel för att nå lång lagringstid. Andra viktiga variabler är syra, alkohol, pH och sulfithalt? Kan du skaffa fram en analys så kan jag beräkna.
Baserar min rekommendation på 40 års erfarenhet av vin, både som samlare och provare och producent, där jag haft förmånen att prova viner av alla åldrar under mkt lång tid, och inte minst över tid följa utvecklingen vs min egen förutsägelse – samt erfarenheterna från det FoU-arbete som bedrevs inom ramen för ”Rabiega Vin” ca 1989-2003.
Att välgjord, vit Bdx i den högre skolan har en enorm lagringspotential är väl känt i vinvärlden.
Eftersom jag har en del att göra med Valandraud avseende ett annat projekt har jag sett analysen för detta Virginie och den ser bra ut men är vid min bedömning av lagringspotentialen ganska ointressant då jag snarare litar på min erfarenhet – precis som jag litar mer på min avsmakning av druvorna före skörd än analysen av desamma och samma gäller för när en maceration ska avbrytas t ex: vinmakare som inte fattar beslut baserade på magkänslan blir sällan särskilt bra annat än som tekniska observatörer på kooperativ och liknande produktionsanläggningar inriktade på marknadens billigare segment. Fyrkantiga producenter arbetar alltid efter en teknisk mall och gör alltid fyrkantiga tillika ointressanta viner. Vilket inte är samma sak som dem som gör ointressanta viner därför att de är klåpare…
Vad gäller sådant som påverkar lagringspotentialen nämner du redan något av det, och här kommer lite till: syra, alkohol, pH, ev socker, ev polyfenoler, att vinet är fritt från potentiellt skadliga bakterier, om vinet under uppfostran stabiliserats genom en kontrollerad oxidationsprocess, syrehalten vid buteljeringen, CO2-halten vid buteljeringen, lagring sur lie eller inte, fritt och totalt svavel vid buteljeringen, när och hur svavel används i produktionen och om och i så fall när och hur mycket som tillsatts före buteljeringen, hur syret hanterats under tillverkningsprocessen, huruvida skal har urlakats eller ej, huruvida hyperoxidation gjorts eller ej, typ av förslutning…
Fråga. Din förmåga att bedöma viners potential, gäller den även viner generellt och inte bara viner du ”kan” (som nu Valandraud)?
Mitt problem som vinprovare idag är att alltfler viner släpps för unga, före första förbrukningsdag. Man förväntas alltmer bedriva fosterdiagnostik…
Så om du likt mig blindprovade ett Systemsläpp, skulle du då kunna säga att det här blir bra om tre år, det här om tio år, det här inte alls?
Det är omöjligt att svara ärligt på den frågan utan att låta skrytig, men det får vara som det vill med den saken: svaret är ja. Sedan är vin en långt ifrån exakt vetenskap och det är omöjligt att alltid träffa bull’s eye i sina bedömningar. Men jag är snudd på bull’s eye med mina egna viner och ligger oftast nära när jag bedömer andra viner. Så svårt är det inte (inser hur skrytigt det låter, men vad ska jag säga, jag brukar pricka rätt och vet rent empiriskt att det är så eftersom jag gjort förutsägelser, även massvis med officiella sådana och som är lätta att källkritiskt följa upp, sedan över 30 år). Varför kan då inte alla göra det och varför har så många svårt för de unga vinerna? Jag tror att det helt enkelt beror på träning och vana/ovana att göra sådana här bedömningar. Jag har f ö sedan decennier noterat hur olika ”vanliga” bedömare och jag som vinmakare närmar mig vinerna och hur vi gör våra bedömningar. Enkelt uttryckt tittar jag på betydligt färre faktorer (tror jag) och har väldigt få ord i mitt förråd av beskrivande ord, jag har också betydligt större problem med orena toner och obalans än de flesta jag provar med (precis som du, tror jag?), vilket också indikerar en skillnad på hur vi alla närmar oss vinerna och säkert också hur pass känsliga vi är för det ena eller det andra.
Ett skäl till att jag haft en så pass lyckosam karriär som konsulterande vinmakare ute i världen är att jag snabbt och enkelt brukar kunna identifiera viners tillstånd och potential och därmed också hur de kan förädlas och eventuellt blendas på bästa sätt. Varför det är så har jag inget bra svar på (annat är den erfarenhet som kommit med åren) Men det stod klart för mig redan under mitt första år som ”vinmakare”, alltså när jag gick som praktikant och gjorde bedömningar tillsammans med väl etablerade vinmakare och önologer att jag hade lätt för det där.
Sist men inte minst, och på tal om vad vi ”tränar på” och för att balansera skryt och självgodhet: jag är ganska kass på att gissa varifrån viner i en blindprovning kommer och sannerligen ingen att hålla i handen när det kommer till den typen av utmaningar, så medan t ex du kan ha en bra uppfattning om vad vi har glaset kan jag snarare ha en tanke om hur vinet är gjort, var det befinner sig i sin utveckling och hur det kommer utvecklas framöver.
Kanske din kristallkula även mäktar förutse mänskliga öden. Spåkäringar lär kunna tjäna mycket pengar…
Där fungerar inte kristallkulan – är obotlig människopessimist och skulle döma alla till helvetets eldar.