Få funderar väl i vardagslag på hur kronkursen påverkar priset på det vi köper, eller hur den som säljer varorna på export till Sverige påverkas. Likväl har kronkursen genomslag både i smått och stort. Störst genomslag har den där marginalerna är som minst och som det är vinifierat du läser just nu så har du redan förstått att vi då talar om skräpvinerna.
Som tidigare framgått på vinifierat arbetar den som säljer billigt vin med små marginaler, ibland så små att det går ut över medarbetare och natur av det enkla skälet att det finns en nedre gräns för när du kan producera vin på ett moraliskt korrekt vis. Om nu ett vin köps upp i euro och kronkursen går ner, är det rimligt anta att priset måste gå upp. Gör det inte det innebär det att någon annan än konsumenten betalar för den förändrade kursen i syfte att behålla positionen på marknaden. Det kan vara importören som väljer att tjäna mindre på varan, kanske därför att den ändå gör en tillräckligt bra affär – importören brukar ha en betydligt bättre marginal än producenten på lågprisvinerna – eller därför att den anser det vara värt att knappt gå runt på varan i väntan på bättre tider vilket kan betyda starkare kronkurs igen eller att producenten övertalas gå ner ytterligare i pris. I det sistnämnda fallet är det uppenbart att i de fall någon redan inte är helt korrekt behandlad i sammanhanget så blir det inte bättre nu.
Bortsett från det ovan sagda gäller det också komma ihåg att vin som köps in första gången till Systembolaget (SB) förvisso högst sannolikt hamnar rätt i marginal även då det köps in under en period då kronkursen är svag, men vi får då mindre för pengarna. Rent krasst innebär det att när SB efterfrågade ett vin för 59 sek/butelj då en euro kostade 8,50 sek så fick producenten drygt 1 euro för sin flaska (kanske 1,10 €) – inkluderande vinet, flaskan, korken/kapsylen, etiketten, kartongen och administrationen – medan den nu får mindre än 1 € och snarare 0,90 € per pava när kronan fallit till > 9,25 sek/euro. Samtidigt medför kronans läge att marginalerna minskat på befintliga produkter jämfört med då kursen var 8.50 €.
(Ett vin som vid kursen 8,50 sek/€ kunde få kosta 1,60 € och ändå hamna under 69 sek/but bör nu inte vara dyrare än 1,40 €. Båda fallen optimistiskt räknat, kanske handlar det snarare om 0,80 respektive 1,30 €/but.)
Går du upp i pris på ditt vin är genomslaget av kronkursen avsevärt mindre om än alls icke negligerbart. Samtidigt är det här vanligare att importören i samförstånd med producenten helt enkelt höjer priset för att hantera fluktuationerna på penningmarknaden. På samma sätt tvingas importör och producent ibland agera när det varit missväxt. Något som till exempel drabbade delar av Bourgogne framförallt 2013 och i några fall även 2014. Det är alltså ingen tillfällighet att många viner från det området gått upp i pris det senaste året. Alternativet är att om möjligt gå ner i kvalitet och/eller minska sin marginal, kanske så mycket att vinsten uteblir varmed affären blir omöjlig.
Det vi som konsumenter i vanlig ordning kan göra är att vara uppmärksamma på de här problemen och i än högre grad sky de billigaste produkterna när kronan är svag samtidigt som vi har förståelse för och stöttar våra mer kvalitetsinriktade favoriter när de genomlider svåra tider och priset ökar i hyllan.
Notera att texten ovan handlar om relationen kronan-euro. Även mot USD har kronan kraftigt försvagas under den senaste två års-perioden, varför även viner som handlas i dollar inte sällan blivit dyrare eller gått ner i kvalitet.
Kontentan av detta är att den vakna konsumenten håller koll på kronkursen och inser att när vår valuta försvagas då finns det extra stora skäl att undvika de billigaste vinerna, som då vanligtvis blivit en ändå sämre affär för producenten. Vad gäller SB har det aldrig tagit hänsyn till kronkursen i sitt offertarbete. Vill det ha ett vin för 59 sek/flaskan vill det det även om euron kostar 11 sek (vilket den gjorde för några år sedan, utan att på något vis påverka offertarbetet). Garbage.